Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kadmiumlegeringar - Kadmos - Kadrilj - Kadscharer - Kaducé - Kaduk - Kaedmon - Kaegi, Adolf - Kæmpfer, Engelbert - Kæmpfera - Kafé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KADMIUMLEGERINGAR
Kadmiumiege^ingar. Kadmium bildar
tillsammans med vismut, bly och tenn
lättsmäl-tande legeringar. Den mest bekanta är W o o d s
metall (smältpunkt c:a 70°), som består av
12,5 % kadmium, 25 °/o bly, 12,5% tenn och
50 % vismut. Vidare märkas N e w t o n s
metall (smältpunkt c:a 70°), bestående av
10% kadmium, 28% bly, 17% tenn och 45%
vismut, samt L i p o w i t z’ metall
(smältpunkt c:a 55—60°), som är den eutektiska
blandningen av ovanstående metaller och
utgö-res av 10 % kadmium, 27 % bly, 13 % tenn
och 50 % vismut. K. användes på gr. av sin
lättsmälthet som stängningsanordning för
automatiska eldsläckningsapparater, som
säkringar i elektriska signalapparater, för
lödnings-ändamål, till upphettningsbad (metallbad) på
laboratorier m.m. Lj.
Kadmos, grek, myt., son till feniciske kungen
Agenor. Utsänd av fadern att uppsöka systern
Europa (se d.o.), grundade K. i Beotien staden
Tebe med borgen Kadmeia. K. utsådde
tänderna av en av honom dödad drake, av vilka
upp-stodo harneskklädda män, som genast råkade
i strid med och nedgjorde varandra, så att slutl.
endast 5 återstodo. Från dessa räknade Tebes
adelssläkter sina anor. K:s’ maka var
Harmonia, Ares’ och Afrodites dotter. Vid deras
bröllopsfest erhöll bruden av Hefaistos (se
d.o.) en halskedja, som bringade K:s’
avkomma ständiga olyckor. K:s’ saga skildras av
Ovidius i Metamorfoserna. W.N.
Kadri’Ij (spa. cuadrilla, till lat. quadrus,
fyrkantig; jfr Kader). 1) I Frankrike
benämning på ett slags tornerspel, urspr. utfört
endast av 4 ryttare, sista gången i Paris 1662.
Senare benämning på en grupp av ryttare vid
tornerspel och karuseller (se d.o.). G.W.F.
2) Urspr. benämning på 4-mannagrupp i de
gamla franska baletterna samt på danser,
utförda av sådana grupper om 2 par el.
mul-tipler därav. I senare hälften av 1700-talet
blev k. benämning på vissa av de från
England till Frankrike införda kontradanserna, i
regel komponerade i 5 ”turer” med riklig
figuration och livligt tempo (quadrille fran^aise,
se Fransäs). Ss. sällskapsdans förekom k.
i Sverige i otaliga variationer, särsk. under
början av 1800-talet. Spår av dessa finna vi i
några av våra folkdanser. V.F-i.
Kadscharer, se Kadjarer.
Kaducé (lat. cadu’ceus, grek. kery’keion,
hä-roldsstav), grek.-rom. myt., stav, omslingrad av
2 ormar, som vända huvudena mot varandra,
upptill prydd med ett vingpar. En äldre typ
består av en stav, vars avslutning uppåt har
formen av en vanl. öppen, efter hand ss. 2
ormar gestaltad 8 (se bild vid B e r 1 i n m ä s-
t a r e n, sp. 771). Ss. attribut tillkommande
gudarnas (även ss. handelsgud dyrkade)
härold Hermes el.
Mer-curius (se d.o.), har
k. i nyare tid blivit
handelns sinnebild.
— Litt.: R. Boetzkes,
”Das Kerykeion”
(1913). H.Sj.
Kadu’k (till lat.
cado, falla), enl.
romersk rätt
borttestamenterad egendom,
som på gr. av vissa
lagbestämmelser
(mot barnlösa m.m.)
ej tillföll den avsed-
de testamentstagaren utan andra, med barn
välsignade arvingar el. hemföll åt statskassan;
senare på Europas kontinent herrelöst gods i allm.,
som hemföll åt kronan. — I den sv. kyrkliga
terminologien användes k.-m e d e 1 och k.-å r
om avlöningsmedel åt präst, vilka på gr. av
prästämbetets vakans o.d. uppburos av annan,
äldst domkapitlet, sedan lärov :s
byggnadskas-sor. Från 1909 tillfalla k.-medlen
prästerskapet. E.K.
Kaedmon [kä’dmon], engelsk hymndiktare,
se C a e d m o n.
Kaegi [kä’-], Adolf, schweizisk filolog
(1849—1923), 1883 prof, i Zürich, verkade
inom vedaforskningen, ”Der Rigveda” (1878—
79), ”Siebenzig Lieder des Rigveda” (jämte K.
Geldner, 1875), och ss. förf, av allmänt
anlitade handböcker i grekiska. C.F.
Kæmpfer, Engelbert, tysk läkare och
resenär (1651—1716), kom 1680 till Sverige
och åtföljde 1683 L. Fabritius’ beskickning till
Moskva och Persien, där han stannade några
år. K. seglade med ett holländskt skepp till
Ostindien, besökte Ceylon, Java, Japan, där
han i 2 år drev botaniska forskningar, Siarn,
s. Kina och på hemfärden Kaplandet. Han
hemkom 1694 och utgav ”Amænitates
exoti-cæ” (1712). Postumt utkommo ”History of
Japan and Siarn” (1727; tysk övers. 1777—
79) och ”Icones selectæ plantarum, quas in
Ja-ponia collegit” (1791). C.V.J.
Kæ’mpfera (Kæmpfe’ria), växtsläkte av fam.
Zingibera’ceæ med o. 55 arter, örter med knöl
rötter, breda, ofta vackert tecknade blad och i
ax samlade blommor, i Sydasien och Afrika.
K. roscoea’na från Burma och K. orna’ta från
Borneo äro omtyckta varmhusväxter. A.V-e.
Kafé (fra. café), serveringsställe för kaffe
o.a. förfriskningar; avd. i hotell o.d. för
servering av kaffe och spritdrycker; enklare
restaurang för måltidsservering.
— 923 —
— 924 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
Hermes med kaducé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
