Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaffa - Kaffe - Odling och beredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAFFE
Kaffa, landskap i s.v. Abessinien, n. om
Ru-dolfsjön, förr känt under namnet G o m a r a.
K. är bergigt med talrika, höga toppar (Hotta
3,932 m.ö.h.) och avvattnas huvudsaki. av Omo
till Rudolfsjön. I den yppiga urskogen växer
kaffebusken vild. Viktiga produkter äro
dessutom kardemumma och elfenben. Huvudort
är Bonga. K. bebos av flera hamitiska
folkslag, främst kaffitsjo el. gonga, ett duktigt
åkerbruksfolk med en egendomlig, urgammal
kultur. Det erövrades under 1300-talet av
dessa, vilka inom kungariket K. utgjorde det
härskande befolkningsskiktet. K. kristnades
från Abessinien; även islam vann insteg.
Riket bestod till 1897, då det med våld
införlivades med Abessinien. M.P.;C.F.
Kaffe (ytterst turk, kahveh, arab, kahiva)
betecknar dels fröna (”bönorna”) i kaffeträdets
bär, dels den av dem beredda drycken. K:s
hemland anses vara de högre liggande områdena av
Afrika, närmast v. om Röda havet. Där
började man också tidigast bereda en dryck av
kaffebären. Härifrån spred sig kaffebusken
och kaffedrickandet på 1400-talet närmast till
Arabien, där hamnstaden Mocka blev
kaffehandelns stora centrum. På 1500-talet gick
kaffets segertåg vidare över Egypten och Främre
Orienten, varifrån det närmast över
Konslan-tmopel kom till Europa i början på
1600-talet. Först från o. 1700 datera sig de första
säkra uppgifterna om förbrukning av k. i
Sverige, men redan 1728 funnos ett femtontal
”kaffehus” i Stockholm. Snart (1746) belädes
emellertid k. med konsumtionsaccis och tre
gånger under 1700-talet utfärdades t.o.m.
k.-förbud i Sverige, huvudsaki. på gr. av
handelspolitiska skäl. På 1800-talet inträdde en sista
förbudsperiod mellan åren 1817—22.
K.-inför-seln till Sverige utgjorde åren 1926—29 i
medeltal 43,5 mill. kg. (för ung. 75 mill. kr.).
K.-tul-len är f.n. (sedan % 1932) 42 öre pr kg.
Kaffeträdet, som är föremål för
plan-tageodling i verkligt stor skala, tillhör släktet
Coffe’a, fam. Rubia’ceæ. Växten är i vilt
tillstånd ett träd, men hålles i planlagerna av
praktiska skäl som en 2—3 m. hög buske.
Bladen sitta korsvis motsatta, likna
lagerbärs-trädets och äga en frisk, året om grön färg.
De vita, välluktande blommorna sitta tätt
tillsammans i bladvecken och utbildas efter
befruktningen till körsbärsliknande stenfrukter.
Själva stenfrukterna omgivas ytterst av ett
per-gamentartat skal (pergamentshinnan).
Innanför detta finnes ett hinnartat fröskal
(silverhinnan) och innerst den hornartade och på olja
rika frövitan, inneslutande ett litet växtämne.
Fröna (bönorna), oftast 2, ligga med de
plana sidorna mot varandra. Någon gång
ut
— 925 —
vecklas endast en böna, som då blir rund
(pärl-k., särsk. förr även benämnt Mocka).
Av släktets många ursprungliga arter, ett
sjuttiotal, odlas endast tre i större skala, näml.:
1) C. ara’bica, som utgör huvuddelen (93 °/o)
av världsskörden (åren 1926—29 i medeltal
nära 2,000 mill. kg.), härstammar från de
höglänta n.ö. delarna av Afrika. Det var också
denna art, som tidigast (o. 1400) blev föremål
för odling i länderna kring s. delen av Röda
havet. I slutet av 1600-talet fördes den till
Java och 1723 till Västindien och spred sig
under 1700-talet till alla delar av Brasilien.
Under senare år har denna art. särsk. på
Cey-lon och Ostindiska öarna, visat sig mottaglig
för k.-sjukdomar, spec. k.-rostsvampen
(Hemi-lei’a vasta’trix), och här fått lämna plats för
mot dessa sjukdomar mera motståndskraftiga
huvudarter, ss.: 2) C. robu’sta (6 °/o av
världsskörden), vilken anses härstamma från Kongo.
(Denna art giver sämre kaffe än föregående och
odlas nästan uteslutande i Ostindien och något i
Afrika). 3) C. libe’rica (lämnande endast några
få tiondels °/o av världsskörden) uppges
härstamma från Liberia på Afrikas v.-kust. Den är
mera storväxt och lämnar en storbönig, beskt
smakande och i handeln mindre eftersökt
produkt. Odlas på låg höjd ö.h., där de andra
arterna icke kunna gå till.
Odling och beredning. K. (spec. den viktiga
arabica-arten} är en typiskt tropisk
höglands-växt, som odlas i det tropiska bältet inom
områden, vilkas varmaste månad har en temp. av
o. 27°C. (k.-odlingens ekvatorialgräns) och
kallaste o. 13°C. (k.-odlingens köldgräns). Dock
får samtidigt medeltemp. för året ej vara högre
än ung. 25°C. el. understiga 16—17°C. K.
fordrar minst 1,000—1,500 mm:s årlig
nederbörd med väl markerad torrtid, nödvändig
för fruktsättningen och skördens beredning.
K. skördas en el. flera gånger om året och
be-redes efter två olika metoder: a) den s.k.
torra metoden, då k.-frukterna utbredas i
solen, varvid fruktköttet skrumpnar ihop och
sedan avskiljes, samt b) den s.k. våta
metoden, då frukterna först uppblötas och
sedan krossas. Den våta metoden giver ett till
utseende och färg vackrare k. K. rostas
numera vanl. i rostningsmaskiner med en temp.
av 125—200°C.
I handeln påträffar man olika k.-sorter,
benämnda ant. efter exporthamnen (Santos,
Rio, M a r a c a i b o), produktionslandet (S a
1-v a d o r, Guatemala, Colombia,
Java) el. efter bönornas beskaffenhet (t.ex.
t r i a g e-k., sorteringsprodukt av sönderbrutna,
svarta bönor med inblandning av orenheter av
olika slag). Någon gång påträffar man i handeln
— 926 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
