Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaledoniska bergskedjan, kaledoniderna - Kaledoniska kanalen - Kalejdoskop - Kalendæ - Kalendarium - Kalendegillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALEDONISKA KANALEN
devontiden. I det nordatlantiska området
framgår det över Wales, Irland, Nord-England
och Skottland (”Kaledonien”, de skotska
högländerna), upptar hela v. sidan av
Skandinavien från Nordsjön till Nordkap (”den
skandinaviska bergskedjan”), uppträder på
Spetsbergen i den av sammanveckade skiffrar,
sandstenar och kalkstenar m.m. uppbyggda s.k.
Hecla-Hook-formationen, vidare i
Nordgrön-land, Grants land och Grinells land. På gr.
av täckande yngre bildningar, bl.a. den
varis-kiska bergskedjan, är dess förekomst delvis
outredd men påvisad i Mellan- och
Sydväst-Europa, i Green mountains, Vermont, U.S.A.,
i Sibirien (t.ex. Bajkalområdet), i Afrika (s.
Sahara), Australien (Nya Sydwales) samt i
Sydamerika (ö. Brasilien). — Bäst kända och
utredda äro dess skotska och skandinaviska
delar. Den under långa geologiska tidrymder
jämsides pågående starka denudationen (=
viktsminskningen) och isostatiska höjningen ha
medfört en djupgående nederodering, delvis
ända till rötterna. Blott till den inre
byggnaden föreligger en typisk bergskedja. Den
yttre gestalten äger mer karaktär av
horst-el. flexurartade höjningsområden utan de unga
bergskedjornas av veckningen betingade,
jämnlöpande kedjor och längddalar. Den
geologiska byggnaden är i Skottland och
Skandinavien likartad. Bergskedjans kärnzon, i
Skottland belägen i s.ö., i Skandinavien i n.v.,
ligger i ett antal subparallella trågformade
de-formationsgravar, djupt insänkta i det
pre-kambriska underlaget. Härifrån ha vid den
tangentiella sammanpressningen
bergartsmas-sorna pressats ut över angränsande resistenta
förland i form av starkt metamorfa
överveck-nings- och överskjutningstäcken, under
samtidigt intränbande av väldiga basiska-sura
magmamassor. Dessa massförskjutningar gingo
i Skottland mest mot n.v. mot ett numera
försvunnet resistensområde, varav Hebriderna äro
en ringa återstod, men i Skandinavien
övervägande mot det likartade fennoskandiska
urbergsområdet i s.ö. överskjutningarnas
horisontalbelopp är omstritt men har beräknats i
Skottland till minst 10—25 km., i Skandinavien ända
upp till 100—140 km. Förutom av de vanl. till
amfiboliter, granitgnejser m.m. omvandlade
kaledoniska eruptiven bestå
överskjutnings-täckena av metamorfa sedimentbergarter, mest
glimmerskiffrar och gnejser (Moineskiffrar i
Skottland, seveskiffrar, åreskiffrar,
”fjällskiffrar” i Skandinavien), till sitt ursprung
omstridda och än betraktade ss. prekambriska,
än ss. siluriska. I vissa fall äro silurfossil
påträffade (köliskiffrarna). I bergskedjans
typiskt byggda randzon vila alltid de i basen
starkt kataklastiska överskjutningstäckena
direkt på av veckningen föga förändrade
siluriska och prekambriska bergarter. I Skottland
och Norge (Röros) överlagras diskordant de
nedbrutna och avplanade kaledoniska vecken
av gammaldevoniska avlagringar, därmed
angivande veckningsperiodens upphörande. Från
den alpina veckzonen avviker den kaledoniska
genom de blottlagda deformationsgravarna och
de stora magmamassorna men också genom
mindre belopp hos de säkert påvisbara
över-skjutningsrörelserna. På grund av sin
motståndskraft mot denudationen bilda vanl. de
kaledoniska eruptivmassorna de högsta
fjällkomplexen och topparna både i Skottland och
Skandinavien, t.ex. Kebnekaise, Sarek,
Jotun-heimen. Jfr Fennoskandia. G.Fn.
Kaledoniska kanalen, eng. Caledonian canal,
i n. Skottland, bildar med de långsträckta
sjöarna Loch Ness, Loch Oich och Loch Lochy r
dalen Glen More en c:a 90 km. lång segelled
mellan Nordsjön och Atlanten. K. har 28
slussar och en grävd sträcka av 34 km. Den
öppnades 1822 och har nu på gr. av sina små
dimensioner ringa betydelse. M.P.
Kalejdoskop [-skå’p] (till grek. kalo’s, skön,
eldos, gestalt, form, och skopéin, se), en av Sir
David Brewster 1817 uppfunnen apparat, som
numera torde räknas till de fysikaliska
leksakerna. Den består av ett invändigt svärtat
rör, i ena ändan försett med en liten öppning,
i andra ändan tillslutet med två glasskivor,
av vilka den yttre är matterad. Mellan
glasskivorna befinna sig bitar av olikfärgade glas.
I rörets inre äro placerade två under 30° el.
60° vinkel mot varandra lutande speglar. Då
man genom öppningen ser mot någon ljuskälla,
synes synfältet uppdelat i olikfärgade trianglar,
bildande regelbundna geometriska figurer.
Dessa uppkomma genom reflexionen i de båda
speglarna, och då röret kringvrides, så att
glasbitarnas läge ändras, skiftar synfältet
ständigt karaktär. N.R-e.
Kale’ndæ, se C a 1 e n d æ.
Kalenda’rium, se Kalender.
Kale’ndegillen. Religiösa broderskap med
namnet Kalandsbrüder el. Kalendsbrüder (till
lat. cale’ndæ, l:a dagen i mån., emedan medl.
urspr. då plägade samlas) äro dokumentariskt
påvisade i Tyskland redan från 1200-talet men
torde kunna spåras ännu längre tillbaka i
tiden. Från att urspr. blott ha omfattat
andliga, upptogo de småningom även lekmän, män
och kvinnor. Ändamålet var gemensamma
an-daktsövningar, begravningshjälp och
själamäs-sors läsande för de avlidna medl. Brödraskap
av denna typ blevo under medeltiden
synnerligen vanliga i särsk. Tyskland, Nederländerna
— 967 — — 968 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
