Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalifat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALIFAT
fångatogs av Merwan II och mördades i
fängelset, varefter hans anspråk upptogos av
brodern Abu-1 ’Abbas. Denne utropades av sina
anhängare i Mesopotamien till kalif,
besegrade Merwan II och fördrev honom. Med grym
het förgjorde han umaijaderna; blott få
und-kommo, däribland ’Abd ar-Rahman, som i
Spanien stiftade emiratet Cordoba (755), som
hans efterkommande ’Abd ar-Rahman III 929
gjorde till ett k. Abu-1 ’Abba s(750—754), även
kallad a s-S a f f a h, residerade i Anbar och
senare i det av honom nyanlagda Haschimija.
Hans bror a I-M a n s u r (754—775) hade i
början av sin regering att kämpa såväl mot
ali-diska pretendenter som mot sin egen farbror.
Fälttågen i Armenien, Cilicien och
Kappado-kien hade föga framgång, men delar av Indien
erövrades. Spanien gick helt förlorat. Däremot
började under al-Mansur en ny blomstring för
vetenskap och litteratur. Bagdad byggdes och
blev 768 residens. Under hans son a 1-M a h d i
(775—785) förföljdes i de persiska delarna av
riket uppkomna sekter energiskt, och hans
härförare hotade Bysans. Hans son H a r u n a
r-raschid (786—809), berömd som gynnare
av såväl konst och vetenskap som rikets
materiella blomstring, fortsatte med växlande
lycka kriget mot Bysans, men förlorade v.
Afrika till aghlabiderna. Han försökte dela riket
mellan sina tre söner, varigenom
inbördesstri-der uppstodo. Muhammed a 1-A m in (809
—813) dödades på befallning av sin broder
a 1-M a’m u n, som därefter blev kalif (813—
833). Han måste strida ej blott mot abbasider
utan även mot Bysans. al-Ma’mun bekämpade
bokstavstrogen ortodoxi och gynnade
vetenskapen. K. var nu i en för rikets enhet ödesdiger
styckningsprocess, som genom
ståthållarska-pens ärftlighet förde till uppkomsten av
självständiga vasalldynastier, aghlabiderna i
Nordafrika, tahiriderna i Chorasan, m.fl. — Efter
aI-Ma’mun följde a 1-M u’t a s i m (830—842), en
annan son till Harun. Han byggde staden
Sa-marra och gjorde den till sin huvudstad. Han
började att i sina härar använda de turkiska
legosoldater, som senare skulle få ett så stort
inflytande. I religiöst avseende fortsatte han
att främja frisinnade läror och sökte med våld
giva dem ökad spridning. I samma anda
regerade även hans son a 1-W a t h i k (842—847),
vars broder a 1-M u t a w a k k i 1 (847—861)
återvände till ortodoxien och även förföljde
ickemuhammedaner. Han störtades av sin äldste
son, a 1-M u n t a s i r (861—862), med hjälp av
en turkisk livvakt. Efterträdaren a 1-M u s t
a’-i n (862—866) hade två alidiska motkalifer,
varav den ena, Hasan ibn Sa’id, i Tabaristan
grundade ett oberoende rike, som bestod ett halvt
— 979 —
sekel. Oenighet mellan de turkiska
legotrupperna fullbordade förfallet. Först kalifen a
1-M u’t a m i d (870—892) lyckades stävja
turkarna. Han flyttade regeringen 873 tillbaka till
Bagdad. S.å. efterträddes i Chorasan
tahiriderna av saffariderna, som senare utbredde sitt
välde över Tabaristan och Sedjistan. Även
ståthållaren i Egypten och Syrien, Ahmad ibn
Tulun, gjorde sig 877 självständig utan att
formellt avfalla från k., och grundade
tulunider-nas dynasti. Mu’tamids efterträdare, a 1-M
u’-tadid (892—902), förmådde ej rädda det
genom inre revolter, av charidjiter, alider m.fl.,
och yttre strider upprivna k. från förfall, lika
litet hans son a 1-M u k t a f i (902—909), som
för en kort tid återerövrade Egypten. Under
a 1-M u k t a d i r (909—931), den föregåendes
bror, reste sig i Afrika den alidiske
tronpretendenten ’Ubaidallah, störtade 909
aghlabiderna och grundade fatimidernas dynasti, som
antog kaliftitel. I Persien började 925
bujider-na nå anseende och makt, och även i andra
delar av riket härskade familjer, som ej
brydde sig mycket om k:s auktoritet, hamdaniderna
i Mesopotamien, ichschididerna i Egypten. I
en del av Arabien härskade sekten karmaterna,
som även hotade andra delar av riket.
Bysan-tinerna återerövrade stora områden, och a
r-Radi (934—941), al-Muktadirs son, gav sin
wazir titeln amir al-umarä’, furstarnas furste,
som först tilldelades turken Ibn Ra’ik, och
avsade sig därmed all självständighet. Särsk.
sedan bujiderna genom Mu’izz ad-din erhållit
denna värdighet ss. ärftlig, var kalifens makt
helt illusorisk. Med hjälp av de turkiska
seld-jukerna lyckades kalifen a 1-K a’i m 1055
befria sig från bujiderna, men blott för att i
stället komma i beroende av seldjukerna.
Mongolerna under Hulagu intogo 1258 Bagdad
och gjorde slut på k. där.
4) Abbasidkaliferna i Egypten (1258—1517).
En av de från Bagdad-k:s fall undkomna
abba-siderna inbjöds av den egyptiske
mamluksul-tanen Baibars att ss. kalif flytta till Egypten,
och där fortlevde det abbasidiska k. utan
någon som helst värdslig makt, med huvudsaklig
uppgift att förläna ökad pondus åt sultanen.
5) De osmanska kaliferna (1517—1922). De
osmanska härskarna hade redan tidigare
börjat använda kaliftiteln, men alltsedan S e 1 i m
I 1517 enl. traditionen låtit den siste av de
egyptiska abbasiderna överflytta sin
kalifvär-dighet på honom, har det varit de turkiska
sultanernas officiella titel. Den andliga
överhögheten har emellertid ej erkänts utanför
Turkiet, och varje försök, som gjorts under
senare tid att återupprätta kalifvärdigheten, har
visat sig föga framgångsrikt. — Litt.: G. Weil.
— 980 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
