Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalkspat, kalcit, calcit - Kalksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALKSTEN
s p a t) har k. spelat en betydande roll i
vetenskapens historia; R. Bartholin upptäckte
genom k. ljusets dubbelbrytning, och abbé Haüy
bevisade, att en kristall av k. består av idel
små romboedrar och kan delas i ett stort
antal dylika. — K. är vanl. vit men antager ock-
Kristall av kalkspat, visande genomgångarna
och dubbelbrytningen.
så andra färger, gul- el. rödaktiga samt,
genom impregnation med bituminösa ämnen,
svart. Rent genomskinlig k. har stor betydelse
för sina optiska egenskaper (se I s 1 a n d
s-spat). K. har ringa hårdhet (3) och
glastill fettglans; den förekommer dels direkt
utkristalliserad ur vattenlösning som sittande
kristaller i drusrum, på gångar el. sprickor el.
kristalliniskt utfyllande hålrum i bergarter, dels
bildande lager av bergart, marmor el.
kristal-linisk kalksten, oftast genom omkristallisation
Kristallformer av kalkspat: a romboeder, b
skalenoeder, c skalenoeder, avslutad med
rom-boederytor.
av tät kalksten, i större el. mindre mängd
uppbyggd av organiska rester, skal- och
skelettdelar. K.A.G.
Kalksten är en kristalliniskt kornig till tät
bergart av skiftande utseende och färg,
övervägande bestående av kalkspatpartiklar; dess
färg beror i allm. på olika föroreningar. K:s
spec. vikt är c:a 2,7; den låter lätt repa sig
(kalkspatens hårdhet=3) och fräser även för
svaga syror. K. benämnes ofta förkortat kalk,
i sht om någon närmare bestämning ingår,
t.ex. musselkalk. — K. är urspr. bildad som
ett bottenslam, innehållande större el. mindre
mängder skal- och skelettdelar av organismer,
avlagrat på olika djup, el. som rev på mycket
grunt vatten genom tillväxt av olika slags
fastsittande organismer och anhopningar av
dessas fasta delar. Genom diagenes har
kalkslammet kittats samman med kalkspat som
bindemedel och även i någon mån kristalliserat om
samt därigenom antagit hårdare konsistens
och blivit en tät och kompakt bergart. Om en
dylik senare undergår metamorfos,
regionalmetamorfos el. kontaktmetamorfos (se Ber
g-artsmetamorfos), antar den kristallinisk
struktur, mer el. mindre kornig, och benämnes
marmor. — Lös och porös k. utan eg.
bindemedel består till allra största delen av
fossilfragment (är en organogen k.) och
förekommer mest i de yngre formationerna, där
dia-genesen ej verkat så länge och kraftigt på
bergarten. — K. benämnes på olika sätt, dels efter
de fossil, som utgöra huvudbeståndsdelarna
däri el. äro karakteristiska för densamma, t.ex.
korall-k., krinoid-k. o.s.v., dels efter dess
geologiska ålder, formation el. nivå, t.ex. devon-k.
och lias-k., vidare efter platsen, där den
förekommer, t.ex. Andrarums-k. och Solnhofen-k.,
och slutl. efter dess användning, t.ex.
litogra-fisk k.
K. förekomma i alla geologiska
formationer och i alla land. I Sverige finnas såväl
tät som kristallinisk k.; av den förra märkas
i undersilur ortocerkalken i de flesta av
landets silurområden samt leptæna-k., en rev-k.
i Dalarne från yngsta undersilur och äldsta
översilur. Gotlands översilur innehåller i
riklig mängd såväl skiktad k. som rev-k. I Skånes
översilur finnes vid Bjärsjölagård en brun k.,
till största delen bestående av kalkalger
(Gir-vane’lla). Under det att de äldre mesozoiska
bildningarna i Skåne nästan helt och hållet
sakna k., spela vita och porösa kalkstenar en
betydande roll i kritbildningarna. Så finnas i
n.ö. Skåne skalgrus-k. (Ignaberga-k.) och
skal-stoft-k. (Hanaskogs-k.), bägge porösa och föga
omvandlade, men på andra ställen i n.ö.
Skåne, ss. Ivö, Balsberg m.fl., uppträda hårda
och mera omkristalliserade k. I s.v. Skåne ligga
huvudförekomsterna av k. vid Limhamn och
Klagshamn, kokkolit-k., bryozo-k. och korall-k.,
av vilka den senare är hård och
omkristallise-rad, medan de båda andra oftast äro porösa
och endast stundom härdade genom diagenes
(se Skåne, geologi). Skrivkritan är av tät
jordartad k. — När k. utsättes för ombildande
krafter, antager den kristallinisk struktur,
varvid både kalkspaten och föroreningarna i
kalkstenen deltaga i omsättningarna. Ren k. blir
då vit marmor, medan i oren k. en del
färgade mineral nybildas och ge upphov till olika
— 999 —
— 1000 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
