Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmregioner - Kalmuck - Kalmucker - Kalmuckiska - Kalmuckområdet - Kalmusrot - Kalmussläktet - Kálnoky, Gusztáv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALMREGIONER
Kalmregio’ner, se Atlantiskaoceanen,
sp. 670, och Ekvatorialkalmerna.
Kalmu’ck, vävd, småkrusig skinnimitation
(jfr Astrakan och Krimmer). Även om
ett tjockt, ulligt överrockstyg. I.
Kalmucker, folkstam, i rasavseende
tillhörande västmongoliska gruppen, språkligt
al-taiska grenen av uralaltaiska språk. K. äro
bosatta i ö. Tibet, i Kinesiska Turkestan och
Kalmucker.
Dsungariet, i v. delen av Astrachan-området
och i Kaukasus kring floderna Don och Terek.
Till antalet äro de o. 1 mill. De k., som äro
sovjetryska undersåtar, bilda sedan 1920 ett
autonomt område, Kalmuckområdet (se d.o.).
Likaledes bildar en stam av de dsungariska k.
sedan 1922 ett autonomt område, Ojratområdet
(se d.o.). — K. kalla sig själva ojrater el.
ojrat-mongoler men benämnas av de
kringboende turkstammarna kalimak, varifrån
namnet k. kommit. De mongoliska rasdragen äro
hos k. starkt framträdande: stort och brett
huvud med utstående kindknotor, platt näsa
och långt åtskilda, snett sittande ögon. K. äro
uppdelade i stammar med varierande namn.
En vidare uppdelning inom stammarna är
horder (ulus) med underavd. släkter (ajmak),
boplatser (khaton) och familjer. Även en strängt
genomförd klassuppdelning finnes med
hövdingar och präster som de högste. Till
religionen äro k. lamaister, med undantag för de s.k.
sartiska k., bosatta i Semiretjie-distriktet, vilka
äro muhammedaner. Före revolutionen var
la-maisternas överhuvud en storlama, som
reside-rade i den s.k. kalmuck-basaren i närheten av
Astrachan. K. livnära sig ss. nomader på sina
hjordar av hästar, kor och får. De bo i runda
tält, klädda med filt (kibitka, jurta), vilka de
med lätthet kunna föra med sig på de
vidsträckta stäpperna. Ett fåtal turkiserade k. i
Uraltrakten livnära sig dock på åkerbruk. —
I motsats till övriga mongoliska stammar äro k.
spridda över ett mycket stort område. Detta
finner sin förklaring i att de i högre grad än
sina fränder varit utsatta för krig och
överflyttningar. 1703 övergingo en del k. Ural och
förenade sig med de kring Volga bosatta k.
Orsaken härtill var stridigheter mellan Djingis
khans ättlingar, vilka förorsakade k. stor
skada. En del återvände 1771 till Dsungariet, men
funno då kineserna som landets herrar. De
återfingo icke sJna gamla boplatser utan
bosatte sig i Kinesiska Turkestan kring Ili. De
kring Volga bosatta k. ha under tidernas lopp
av kirgiserna trängts allt längre västerut. —
Litt.: H. H. Howorth, ”History of the
Mongols” (1876—88); W. Jochelson, ”Peoples of
Asiatic Russia” (1928). G.Jg.
Kalmuckiska, se Mongoliska språket.
Kalmuckområdet, autonomt område i R.S.F.
S.R., omfattande stäppen mellan Volgas
nedersta lopp och Kaspiska havet i ö. samt
Er-genikullarna i v. (jfr Astrachan); 74,513
kvkm.; 152.000 inv. (1926), därav 75,«%
kalmucker (buddister), 10,7% ryssar, 10,3%
ukrai-ner. Huvudstad är sedan 1926 Ellista, 4,724 inv.
K. upprättades 1920. M.P.
Kalmusrot, se Kalmussläktet.
Kalmussläktet (av lat. ca’lamus, rör, av grek.
ka’lamos), A’corus, växtsläkte av fam.
Ara’-ceæ, omfattande högväxta örter med vågrät
rotstock, svärdlika blad och meterlång, plattad
stängel, vilken i spetsen bär en sidoställd
blomkolv och ett i stammens förlängning befintligt
hölster. A. Ca’lamus, k a 1 m u s, förekommer
i s. och mellersta Sverige vid åar och dammar;
härstammar från Indien och infördes i Europa
redan under 1400-talet. Den bildar hos oss
inga frukter utan förökar sig uteslutande på
könlös väg. Dess köttiga, rödakliga,
aromatiska rotstock, kalmusrot (Rhi’zoma
ca’la-mi), är officinell; innehåller 1,5—3,5% flyktig
olja, bitterämnet akorin, garvämne och
stärkelse; användes som magstärkande medel i
infusion samt tuggas ss ersättning för snus och
tuggtobak. O.Gz;J.H.
Kålnoky [kä’lnåk], Gusztåv Zsigmond,
greve, österrikisk-ungersk statsman (1832—98),
officer, general 1879, diplomat, minister i
Köpenhamn 1874—79, ambassadör i Petersburg
1880—81, utrikesminister 1881—95. Ss. sådan
höll K. obrottsligt fast vid alliansen med
Tyskland och biträdde 1882 trippelalliansen. Han
förde en mot de kristna Balkanstaterna
vänlig politik och stödde Bulgarien gentemot
Ryssland. Den på gr. härav uppkomna
misstämningen mellan Österrike-Ungern och Ryssland
förstod K. att övervinna. Hans avgång
framkallades av en konflikt med ungerske
ministerpresidenten Bånffy ang. kyrkopolitiken i
Ung
— 1027 —
— 1028 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
