Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarexpeditionen - Kammarfru - Kammarförvant - Kammar-gevär (-karbin) - Kammargravar - Kammarherre - Kammarjunkare - Kammarkollegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMMARFRU
rikes civilexp., hörde i stort sett hela den
allmänna civilförvaltningen; till den senare, som
1809 utbröts ur nämnda civilexp., förlädes
lanthushållningen, bergshanteringen,
”kammarverket”, städernas förvaltning m.m. E.Spr.
Kammarfru var fordom drottningens
närmaste kvinnliga tjänare. Befattningen är
numera avskaffad. G.W.F.
Kammarförvant, en förr brukad titel på vissa
underordnade tjänstemän inom åtskilliga
ämbetsverk, urspr. särsk. inom det kamerala
förvaltningsområdet (Kammarkollegium,
Statskontoret m.fl.). E.Spr.
Kammar-gevär (-karbin), se
Kammarskjutning.
Kammargravar, i klippan uthuggna gravar,
bestående av ett el. flera rum, avsedda att
efterbilda huset och ett av de påtagligaste
uttrycken för uppfattningen av graven ss. den
dödes bostad. K. äro vanliga i Västasien och
Nordafrika. Till de äldsta höra de egyptiska
klippgravarna med början under det mellersta
riket (se Egypten, sp. 31). I Grekland äro
k. vanliga under bronsåldern (se E g e i s k
kultur, sp. 1,228); till Mèllanitalien kommo
de under äldsta järnåldern, dit införda av
etruskerna. De uppträda även i Syditalien,
på Sicilien och Sardinien men anses där vara
en inhemsk utveckling av stenålderns
gravgrottor (se Italien, sp. 146). — Litt.: F. v.
Duhn, ”Ilalische Gräberkunde”, 1 (1924). G.Em.
Kammarherre, hovman, som tjänstgör som
uppvaktande hos kungl. el. furstliga personer.
I Sverige har en k., enl. gamla rangskalan,
överstes rang och bär på sin uniform en
förgylld nyckel på blå rosett (k.-nyckel, jfr
Hovuniform). K. kan vara tjänstgörande hos
viss furstlig person el. vid hovet i allm.; titeln
kan även förlänas av konungen. En konungen
personligen uppvaktande k. bär titeln
kabinett s-k. Dessutom finnes vid sv. hovet en
överst e-k., med ställning närmast efter
riksmarskalken, samt i drottningens hovstat en
öve r-k. och en förste k., med högre
ställning än de övriga k. i samma stat. Ang. detta
ämbetes historia se Hov. G.W.F.
Kammarjunkare, hovman i lägsta graden vid
konungens hov med, enl. gamla rangskalan,
majors rang. K. är numera vanl.
tjänstgörande vid hovet, dess placeringar och ceremonier,
men titeln kan även förlänas av konungen. Vid
sv. hovet finnas även en el. flera överst e-k.
med hög ämbetsställning. Jfr Hov. G.W.F.
Kammarkollegium, ett under Finansdep.
sorterande ämbetsverk, vars uppgift, angiven i
instruktion 27/e 1929, i huvudsak är att
handlägga frågor av kameral natur el. som angå
den allmänna hushållningen, att ha inseende
— 1059 —
och vård över den Statens fasta egendom,
varom icke annorlunda stadgats, samt att
ombesörja ärenden ang. förvärvande åt el.
avhän-dande från Staten el. allmän inrättning av
äganderätt till fastighet. Det åligger också K.
att vårda riksregalierna, att förvara
förteckningar över viss Statens i de kungl. slotten
befintlig lösegendom samt åtkomsthandlingarna
till viss Statens fasta egendom. K:s chef är
en generaldirektör, dess led. äro 4
kammarråd, vilka förestå var sin byrå och
av vilka ett tillika är led. av
Vattenöverdom-stolen. Därjämte äro i K. anställda en le och
en 2:e advokatfiskal, l:e och 2:e arkivarier,
sekreterare, fiskaler, notarier, registrator,
amanuenser m.fl. De båda advokatfiskalerna, k a
m-maradvokatfiskalerna, företräda
K:s advokatfiskalsämbete,
kammaradvo-katfiskalsäm b e t e t, som har att
bevaka och utföra Statens rätt och talan i alla
de till K:s område hörande ärenden, där
Statens rätt är i fråga. Hos K. skola finnas ett
advokatfiskalskontor, vars chef är l:e
advokat-fiskalen, och ett arkiv- och regislratorskontor
under ledning av en av l:e arkiva rierna.
Ärendena avgöras, alltefter sin beskaffenhet och
på sätt i instruktionen närmare bestämmes,
ant. kollegialt i plenum (av generaldirektören
och vederbörande led. gemensamt el. av de
sistn. gemensamt) el. av generaldirektören i
närvaro av vederbörande led. el. slutl. av
vederbörande led. ensam. — K., i högtidligt
språkbruk tidigare benämnt K. m : t s och
rikets k., kan göra anspråk på att räknas
som Sveriges äldsta ämbetsverk och vårdar
med stolthet åldriga traditioner. Det leder
sitt ursprung tillbaka till de försök till en
fastare organisation av den centrala sv.
statsförvaltningen, som av Gustav I efter tyskt
mönster sattes i verket och ledde till den moderna
sv. statens första skapelser på detta område.
Kammaren, där uppbörden av Kronans
inkomster ägde rum och räkenskaperna
fördes, fick sin första organisation under
1540-talet, och dess verksamhet, sedan 1560-talet
ledd av ett kammarrådsämbete, fördelades på
en räkningekammare för kontrollen
över fogdarna och en räntekammare för
uppbörd och förvaltning av Kronans medel.
Genom 1618 års kammarordning blev
Kammaren ett kollegialt ämbetsverk med en
skattmästare ss. chef och kammarråd — oftast
tagna ur riksrådens krets — ss. led. samt med
uppgift att ha ”inspektion” och ”disposition”
över Kronans inkomster och räntor. 1634 års
R.F. gjorde Kammaren till ett av de fem
riks-kollegierna med en av riksämbetsmännen,
riksskattmästa ren, som chef, varefter
— 1060 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
