Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaninskötsel - Kaninsläktet - Kaninuggla - Kanishka - Kanister - Kaniza - Kanjon - Kankan - Kankas - Kankroid - Kanna - Kannelerad - Kannelyr - Kannibalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANINSLÄKTET
särsk. välsmakande ger man slaktkaninerna
färskt en- el. granris. All utfodring avbrytes
1 dygn före siaktningen, då djuret med
huvudet nedåt avlivas medelst ett hårt slag strax
bakom öronen, varefter blodet får avrinna.
Skinnet flås av, medan kroppen är varm, och
uppspännes med köttsidan ut till torkning. De
bästa skinnen fås av fullvuxna djur, när pälsen
ej fäller, d.v.s. nov.—mars. — Se
Kanin-a v e 1. H.Fqt.
Kaninsläktet, se Kaniner.
Kaninuggla, en art hålugglor (se d.o.).
Kanishka, konung av Kushanadynastien (se
K us han a) (c:a 80—110 el. 120—160 e.Kr.),
berömd i buddismens historia genom
sammankallandet av konsiliet i Jalandhara, där
nordbuddismens kanon fixerades, varigenom
Mahayana-buddismen fick sin definitiva
grundläggning (jfr Buddism). C.F.
Kani’ster (lat. cani’strum, korg), bleckask
för förvaring av matvaror, tobak m.m.
Ka’niza, stad i Ungern, seNagykanizsa.
Ka’njon (eng. canyon, av sp. canön, eg. rör),
en smal och djup dal med mer el. mindre
lodräta väggar el. dal av samma typ som Grand
Abiskojokks kanjon. T.v. erosionsbrant, t.h. trappstegsvägg.
canyon (se d.o. och Dal, sp. 869; bild se
även art. Arizona).
Kankan, dans, se C a n c a n.
Kankas, gods i Masku s:n, Äbo län, Finland.
Huvudbyggnaden är i 2 vån. med kvadratisk
plan, byggd på 1500-talet, ombyggd o. 1750.
K. är en urgammal sätesgård, tillhörde från
1460 till reduktionen ätten Horn, därefter
Rib-bing och Rehbinder och sedan 1846 Aminoff,
Kankas.
från 1856 som fideikommiss inom denna ätt.
Nuv. innehavare är friherre C. Aminoff. —
Litt.: ”Herrgårdar i Finland”, 2 (1928). Th.P.
KankroFd, se Kräftsjukdomar.
Kanna. 1) Täml. högt dryckeskärl av rak
(cylindrisk el. konisk) el. profilerad form med
lock, handtag och ofta pip el. tut. K. tillhörde
såväl allmoge- som högreståndskulturen i
Sverige och utlandet under
medeltid, renässans och
barock. Den gjordes av
trä (svarvades, skars el.
laggades), tenn el. annan
metall samt keramik. —
K. kallas nu allehanda
serveringskärl för drycker
samt kärl för
mjölktransport. — Handkanna
är av antikt ursprung men
fick sin största dekorativa
utsmyckning under
renässans och 1600-talet. /.
2) Äldre sv. rymdmått,
känt sedan 1400-talet,
synes då ha motsvarat o.
2,584 1., senare 2,si7 1. Från
1664 var k. ss.
våtvarumått = 1/48 tunna = 2
stop å 2 halvstop å 2
kvarter å 4 ort (jungfrur), som
mått för torra varor=1/5«
tunna löst och Ves tunna
fa t mål. 1 k. = 1/eo åm=Vis nkare^/7 kappe
= 172,8 kubiktum. N.L.R.
3) Ofta förekommande benämning på kolven
i en mindre förbränningsmotor.
Kannele’rad, försedd med kannelyrer,
räfflad.
Kannely’r, längsgående räffla på kolonn,
pilaster o.d. Se Kolonnordning.
Kannibali’sm. Ordet kannibal (spa. ca-
— 1095 —
— 1096 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
