Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kano, familj - Kanold, Bröderna - Kanon (regel) - Kanon, flackbanepjäs el. flackeldpjäs - Kanonad - Kanonbank - Kanonbefälhavare - Kanonbrunn - Kanonbåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANOLD
n o s k o 1 a n. Denna grundades av K.
Masano-bu (1454—1550), blomstrade på 1500- och
1600-talen och levde fortfarande på 1800-talet. Se
Japan, konst. G.S.
Kanold, Bröderna, se Bröderna K
a-n o 1 d a.-b.
Ka’non (lat. ca’non, från grek. kano’n), regel,
rättesnöre.
1) Boktr., stilgrad med 32 (”fin k.”), 36 (”k.”)
el. 42 (”grov k.”) typografiska ”punkter”. Se
Boktrycksstil. W.N.
2) Konsthist. K. betecknar ett typiskt
skön-hetsmått för den mänskliga kroppen, dess olika
delar och deras förhållande till varandra. Ett
sådant uppställdes av den grekiske
bildhuggaren Polykleitos (jfr hans ”Doryforos” och
”Apoxyomenos”); det har sedan något varierats,
så redan hos hans efterföljare Lysippos.
Under renässansen upptogs detta studium av
Lio-nardo da Vinci och A. Dürer. E.W.
3) Mus. Musikstycke för 2 el. flera, efter
varandra infallande stämmor, vilka utföra en
sträng imitation av den begynnande stämman.
Imitationen kan ske ant. på samma tonhöjd
som den begynnande stämman (i enklang) el.
också i högre el. djupare läge på något
intervalls avstånd, ss. i oktaven, kvinten, kvarten
o.s.v. Stämmorna kunna också föras på samma
intervalls avstånd inbördes. Allteftersom
avståndet är en kvint el. en kvart, uppstår en
modulationsgång i kvint-, resp, kvartcirkeln
(se d.o.) o.s.v. En sådan k. kallas c i r k e 1-k.
En o ä n d 1 i g k. är så beskaffad, att den kan
upprepas ett godtyckligt antal gånger, utan att
imitationen avbrytes. En k r ä f t- el.
spegel-k. är en k., i vilken den imiterande stämman
är en om vändning av den första stämman; den
sista tonen i den imiterande stämman
motsvarar alltså den första tonen i den begynnande
stämman o.s.v. På den nederländska skolans
tid under 1400—1500-talen, då den kanoniska
konsten nådde sin blomstring, odlades även
andra, ännu mera invecklade och spetsfundiga
former av k. Jfr Imitation. N.B.
4) Teol., ett religionssamfunds auktoritativa
skriftsamling, se Bibel, sp. 961, B o k r e 1
i-gioner, jfr Antilegomena,
Homolo-g u m e n a; kyrkliga bestämmelser kallades
under medeltiden canones i motsats till de
världsliga, leges\ en del av romersk-katolska mässan
(jfr Mässa); helgonförteckning (canon
sanc-to’rum), se Kanonisering. S.N.
Kano’n (ital. cano’ne, till lat. canna, rör),
flackbanepjäs el. flackeldpjäs,
artilleripjäs, som företrädesvis avgiver flackeld,
d.v.s. skjuter med stor utgångshastighet och i
regel liten elevation (20°). Vid moderna k. kan
även större elevation uttagas, upp till 45°, vid
— 1099 —
luftvärnspjäser upp till o. 85°. Den flacka
banan erhålles genom stor
utgångshastig-h e t (vanl. mellan 500 och 1,000 m./sek. vid
moderna k.) och för luftmotståndets
övervinnande lämpliga projektilkonstruktioner. K. ha
— för utgångshastighetens uppdrivande —
längre eldrör än kastpjäser (haubitser och
mörsare) av motsvarande kaliber. Före
världskriget hade k. i allm. eldrörslängder
av 20—30 gånger kalibern, numera i regel 30—
50 (jfr H a u b i t s och Mörsare). — I
Frankrike kallas alla pjäser canons, eg. k. conons
longs, kastpjäser canons courts, men även
benämningarna obusier (haubits) och mortier
(mörsare) förekomma, ehuru mera sällan. —
Moderna k:s stora utgångshastigheter och flacka
banor medföra en relativt snabb förslitning av
eldrören samt svårighet att på kortare avstånd
skjuta över en framför pjäserna varande
mask (se d.o.). Fält-k. ha därför numera alltid
minst 2 laddningar, givande olika
utgångshastigheter, av vilka den största endast
begagnas vid skjutning på de stora
avstånden. Maximiskottvidderna vid
moderna k. äro ung. dubbelt så stora som vid
senaste sekelskiftet: lätta fält-k. 12—14 km.,
tunga fält-k. 16—20 km., grova k. 20—40 km.
och ”superkanoner” (se d.o.) 100—150 km. —
Ang. k:s historiska utveckling, indelning,
tillverkning och användning m.m. se Artilleri,
Artilleripjäs (bilder),
Kanontillverkning (bilder), Eld, Eldgivning,
E 1 d 1 e d n i n g m.fl. Ang.
konstruktionsdetal-jer se Eldrör, Mekanism, Lavettage,
Rekyl, Riktmedel, Riktinrättning
m.fl. Beträffande marinens k. se
Sjöartilleri. R.Sbg.
Kanona’d, under längre tid pågående stark
eldgivning från ett stort antal art.-pjäser.
Kano’nbank, en över naturliga marken,
bakom ett bröstvärn liggande pjäsplats; användes
förr vid permanenta och positionsbefästningar.
A.W.G.
Kano’nbefälhavare, se
Kanonkommendör och Pjäsbefälhavare.
Kano’nbrunn, i berg nedsprängd el. i betong
utbyggd uppställningsplats för art.-pjäser i
självsänkande lavettage; härvid laddas och
riktas pjäsen i nedsänkt läge. K. användes vid
kustbefästningar. A.W.G.
Kano’nbåt, mindre örlogsfartyg med
medelsvår bestyckning, avsett för lokalförsvar el.
flod- och skärgårdsstrider. — Innan ång-k.
under 1860-talet började införas i sv. flottan,
räknades till detta fartygsslag de för
skärgårdsflottan av af Chapman o. 1770 konstruerade
kanon joilarna och -sluparna. Dessa
voro urspr. öppna roddfartyg men började
— 1100 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
