Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanonbåt - Kanongjuteri - Kanonik - Kanonikat - Kanonisering - Kanonisk musik - Kanonisk rätt - Kanonissor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANONISSOR
efter vissa modifikationer till byggnadssätt och
bestyckning 1844 att däckas och förses med
segel. Sluparna kallades därefter
kanonsko n e r t e r. Kanonjollarna förde en
24-pundig kanon akterut och en 2-pundig nicka
i förstäven. Fartyget delades genom två
lång-skeppsskott i tre avd., av vilka den mellersta
upptogs av förrådsrum för proviant och am-
Kanonbåt. Efter J. Hägg.
munition och de två bordvarts avsågos för
besättningens (1 underofficer och 21 man)
förläggning. Fartygets längd 50 fot; 10 par åror.
Kanonsluparna förde en 24-pundig kanon
akterut samt en 72-pundig bombkanon (mörsare)
förut; därjämte funnos 2—4 st. 3-pundiga
nickor. De voro liksom joliarna indelade i
tre långskeppsavd. och försedda med tält att
spännas över däck. Besättningen utgjordes av
1 officer, 1 underofficer och 58 man. Längd
65 fot; 14 par åror. H.S-k.
Kanongjuteri, se Kanontillverkning.
Kanoni’k (till grek. kano’n, rättesnöre) är
den grekiske filosofen Epikuros’ (se denne)
benämning på logiken ss. läran om
sannings-normerna. A.N.
Kanonika’t, inom romersk-katolska kyrkan
en kaniks ämbete.
Kanonise’ring, att förklara någon för helgon
(se d.o.) och införa namnet i
helgonförteckningen (lat. canon sanctorum, därav k.), blev
1170 förbehållet påven. Tidigare hade
biskoparna kunnat tillåta dyrkan av fromma döda
ss. helgon. 1587 överlät Sixtus V
k.-förfaran-det (k.-processen) på Congregatio sacrorum
ri-tuum (se Kongregation), 1625 och 1745
reglerades det vidare och har ytterligare skärpts
av Pius X på 1900-talet. K.-p rocessen
genomlöper många faser: efter beatifikation (se
d.o.), ett förstadium till k., måste genom den
beatificerades ingripande minst 2 nya under
ha skett, och dessa såväl som helgonkandidatens
fromma dygder granskas noga (jfr A d v o c
a-tus diaboli). Efter bestådd prövning
utfärdas en påvlig bulla, vari det nya helgonets
kult påbjudes för hela kyrkan, vidare följer
rätten att kallas sanctus (sancta), att avbildas
med gloria, få kyrkor invigda åt sig m.m. K
föranledes på biskopars el. korporationers
anhållan. S.N.
Kano’nisk musik, se Kanon.
Kano’nisk rätt, ett av katolska kyrkan skapat
rättssystem. I N.T. och den äldsta kyrkliga
litteraturen betyder k a’n o n rättesnöre för en
kristens lära och liv, något senare en före
skrift som skall efterlevas, den kyrkliga
rättsordningen över huvud. Från 300-talet
betecknades därmed spec. beslut å kyrkliga synoder,
från 400-talet även påvliga påbud. Tidigt
upp-lades samlingar av dylika beslut, de flesta
underhaltiga och många bemängda med falska
urkunder (se Pseudo-isidoriska
dekreta 1 e r n a). Först Gratianus (se denne)
åväga-bragte o. 1145 en tillfredsställande samling och
systematisering. Den vann allmänt erkännande
och ingår som första del i ”Corpus juris
ca-nonici” (se d.o.), k.r:s stora grundläggande
ur-kundssamling. K.r. byggde emellertid ej blott
på Corpus j.c. utan i stor utsträckning även på
kyrklig sed och skilda kyrkliga påbud, t.ex.
beslut å kyrkomötena i Trident samt Rom 1870.
Först i och med den nya ”Codex juris
cano-nici” (se d.o.) 1918 har en samlande lagstiftning
och formlig lagbok åstadkommits, som rymmer
hela k.r. — K.r. innebar en omdaning av den
romerska världsrättens grundläggande tankar
efter den kristna tron och medeltidens
världsåskådning. K.r. är ej blott grunden för
nutida kyrkorätt, även protestantisk, utan har
också gjort en bestående världshistorisk insats
i den allmänna rättens utveckling: det
psykologiska momentet beaktades i juridiken,
äkten-skapsrätten omskapades och lades till in i vår
tid under kyrkliga domstolar, testamentet
om-bildades el., ss. hos germanerna, helt nyinfördes,
i civilrätten genomfördes principerna om god tro
och om ocker, i straffrätten om den brottsliga
viljan och dess graderingar (dolus, culpa,
ca-sus), alltså hela det s.k. subjektiva rekvisitet,
i processrätten den legala bevisteorin (2
vittnen äro fullt bevis etc.), vittnesjäven m.m.,
inom straffprocessen inkvisitionen. Här
erinras också om strävandet i k.r. att hindra
blodsutgjutelse genom införande av kyrkliga
frider (se F r i d). — Litt.: A. Liljenstrand, ”Om
k.r:s inflytande på Sveriges lagstiftning” (1851);
P. Hinschius, ”Kirchenrecht” (6 bd, 1869—97);
L. M. Bååth, ”Bidrag till k.r:s historia i
Sverige” (1905); A. Galente, ”Fontes juris
cano-nici” (1906); U. Stutz, ”Geist des Codex juris
canonici” (1918). E.K.
Kanoni’ssor (lat. canoni’ssæ) kallades under
medeltiden kvinnor, som enl. föreskrifterna för
vita cano’nica (se Augustinregeln och
— 1101 —
— 1102 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
