Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kansler - Kanslersgillet - Kansli - Kanslideputerade - Kansliexamen - Kanslikollegium, Kansliordning, Kanslipresident - Kansliråd - Kanslirätt - Kanslisekreterare, förste och andre - Kanslist - Kanslistil - Kanslistyrelsen - Kansu, Kan-su - Kant, Immanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANSLERSGILLET
obesatt, och från 1680 utsågs icke mer någon
k. Under frihetstiden tillkommo de ej fullt så
förnämliga justitie-k.- och hov-k.-ämbetena (se
d.o.). Riks-k.-ämbetet återupplivades sedan för
en kort period 1792—99. Se i övrigt Kansli
och Kungl. majestäts kansli.
Ovan har framhållits, att k.-ämbetet under
medeltiden oftast innehades av kyrkans män.
Då univ. uppvuxit under kyrkans hägn, blev
det också en given följd, att kyrkan övade en
tillsyn över univ. Detta skedde genom univ.-k.,
vilka urspr. utnämndes av påven och redan från
början åtnjöto hög rang och värdighet. Nu är
k. för univ. i England en politiskt el. socialt
högt stående person, medan de verkliga,
administrativa uppgifterna utövas av en i
univ.-staden bosatt vice k. Om univ.-k. i Sverige
se Universitetskansler. E.K.
Kanslersgillet, en av Gustav IV Adolf 1801
inrättad styrelse för rikets högsta undervis
ningsväsen, upphävd 1809. K. utgjordes av
kanslererna för univ. i Uppsala, Lund och Äbo.
E.Spr.
Kansli’ (jfr senlat. cancella’ria), urspr.
benämning på det rum i en furstes el. annan hög
herres residens, där skrivelser till honom
mot-togos och från honom utgående handlingar
expedierades; sedermera även kollektiv
benämning på de tjänstemän, som handhade denna
uppgift; numera vanlig beteckning för den
avd. inom en domstol, ett ämbetsverk, ett
representativt statligt el. kommunalt organ el. annan
myndighet, som huvudsaki. handlägger dennas
formella uppgifter, mottagande och registrering
av handlingar, samlande av material och
förberedande utredningsarbete, uppsättande och
expediering av skrivelser etc.; även
sammanfattande benämning på den härmed sysselsatta
personalen. Om den centrala sv.
statsförvaltningens k., konungens k., dess historia och
organisation, se Kunglig majestäts
kansli. E.Spr.
Kansli’depute’rade, 4 riksdagsmän (2 utsedda
inom vardera kammaren), vilka ha inseende
över den sv. riksdagens kansli samt jämte
talmännen och vice talmännen tillsätta
tjänstemännen där. J.E.N.
Kansli’examen, den lägsta av de examina,
som avläggas inom de juridiska fakulteterna
vid univ. i Uppsala och Lund samt stats- och
rättsvetenskapliga avd. vid Stockholms högsk.
K. infördes genom 1904 års stadga ang. jur.
examina och efterträdde då examen till
K. m:ts kansli, som trätt i st. f. den 1863
avskaffade kameralexamen. E.Spr.
Kansli’kolle’gium, Kansliordning,
Kanslipresident, se Kunglig Majestäts kansli
Kansli’råd, titel på vissa högre ämbetsmän
— 1115 —
inom statsdep. Ett k:s främsta uppgift är att
bereda de ärenden, vilka tilldelats den under
honom lydande byrån, föredraga dem inför
vederbörande statsråd samt därvid i regel tillika
avgiva förslag till beslut. I Utrikesdep. bäres
titeln endast av chefen för dess arkiv.
Understundom tilldelas karaktärsfullmakt å titeln
kansliråd i K. m: t s kansli, varmed
således icke något på dep:s stat uppfört ämbete
är förenat. — Den nuv. titeln k. infördes 1878.
då den avlöste titeln expeditionssekreterare
(se d.o.). Om dess tidigare historia se
Kunglig Majestäts kansli. E.Spr.
Kansli’rätt, se Kunglig Majestäts
kansli.
Kansli’sekrete’rare, förste k. och andre
k., titel på vissa tjänstemän inom statsdep.
Bland k:s skiftande uppgifter må nämnas
förande av protokoll i statsrådet. Ämbetet
tillkom 1878, dess uppdelning i två grader
genomfördes 1917. E.Spr.
Kansli’st, eg. tjänsteman vid ett kansli, titel
på åtskilliga tjänstemän av lägre grad, t.ex. vid
beskickningarna, vid riksdagens utskott och
vid K.m:ts orden. E.Spr.
Kansli’stil, sprdkv., det stela och invecklade
framställningssätt, som ofta kännetecknar
ämbetsverkens skrivelser. Denna stil, som särsk.
utbildades under Gustav Vasa och, utom av fsv._
kameral- och lagspråk, är starkt påverkad av
tyska och latin, har utövat ett ofördelaktigt
inflytande på det sv. skriftspråket
(normalprosan). I ett kungl. cirkulär 22/s 1907
anbefalldes vissa förenklingar i k. — I samma
betydelse brukas k u r i a I s t i 1, ävensom
i huvudsak juridisk stil. Jfr L. De
Geer, ”Om den juridiska stilen” (i ”Valda
skrifter”, 1892); B. Wedberg, ”Lagstil” (1928). E.H.
Kanslistyrelsen, se Kunglig Majestäts
kansli.
Kansu, K a n-s u, prov, i n.v. Kina, intill
Mongoliet, mot vilket kinesiska muren till stor
del bildar gräns; 414,212 kvkm.; 5,815,680 inv.
(1926), många muhammedaner. K. är bergigt
(Richthofenbergen o.a.) och genomflytes i s. av
Huang-ho. Bergen innehålla guld, silver,
koppar, järn och stenkol, men på gr. av det
fjärran läget äro fyndigheterna ännu föga
utnyttjade. Klimatet är torrt och vintertid mycket
kallt. Inom lössområdet i ö. odlas vete, korn,
hirs, bomull, tobak och vallmo. Tillverkning
av tyger och mattor; handel med hudar, mysk,
opium och tobak. Huvudstad är Lan-chou,
c:a 500,000 inv. Andra stora städer äro
King-yang, Ping-liang, Kung-chang och Si-ning. M.P
Kant, Immanuel, tysk filosof (22/4 1727—
12/a 1804), f. . Königsberg, där han, som
studerande, docent och prof., vistades ända tili
— 1116 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
