Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kansu, Kan-su - Kant, Immanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANT
Landskap från sydvästra Kansu.
sin död. Fadern var sadelmakare. I det goda,
torftiga hemmet mottog K. bestående intryck
av pietismen; hans studier och forskning förde
honom in i upplysningstidens tänkesätt. Han
bevarade livet igenom sin sympati både för
pietismen och upplysningen, medan han bröt sig
fram till en åskådning, som förde ut över
bådas ensidighet. Den stora epoken i K:s liv är
utgivandet av hans ”Kritik der reinen Vernunft”
1781, i hans 57 :e år. Dessförinnan hade han,
som docent och prof., utg. en lång rad
skrifter av naturvetenskapligt och filosofiskt
innehåll, bland vilka ”Allgemeine Naturgeschichte
und Theorie des Himmels” (1755) blivit särsk.
bekant, emedan han där uppställt en teori om
planetsystemets utformning ur en kaotisk
massa (Kant-Laplaceska teorien). Dessa
”förkritiska” skrifter, som både i och för sig och för
K:s utveckling äro betydelsefulla, ha emellertid
sedan, mer än rätt varit, fått träda i bakgrunden
för ”Kritik av rena förnuftet” och de därefter
följande ”kritiska” skrifterna.
”Kritik av rena förnuftet”, förtydligad genom
skriften ”Prolegomena” (1783), är ägnad åt
kunskapsfrågan. K. gör gällande, att vissa
uppfattningsformer äro aprioriska: rum, tid
samt de tolv kategorierna, av vilka senare
or-sakskategorien här må nämnas som den
viktigaste representanten. Det är icke erfarenheten,
som lärt oss ordna företeelserna efter dessa
former. I och med att vi mottaga intryck,
ordna sig dessa, på gr. av medvetandets urspr.
natur, i rums-, tids- och orsaksförhållanden.
Härmed bröt K. med den engelska
associations-psykologien (se d.o.). Medan Hume (se denne)
betraktade våra föreställningar ss. urspr.
isolerade från varandra och enheten i
medvetandet ss. efterhand uppkommen genom
association, vill K., ”väckt ur sin dogmatiska
slummer” av Hume, visa, att enheten måste vara
ursprunglig; icke så att den finns före
mångfalden, utan så att den finns i och med denna.
K:s metod vid undersökningen av
kunskapsförmågan och kunskapsakterna är radikalt
skild från Lockes och Humes. De ville
empiriskt påvisa obefintligheten av en apriorisk
enhetsuppfattning. K. har ingen tanke på att
kunna empiriskt påvisa befintligheten av en
sådan. Han frågar sig icke, vad som är det
tidigaste i medvetandet, utan vilka akter och
begrepp, som äro villkor för medvetande och
kunskap. Först och främst måste härvid
förutsättas jagets urspr. enhet, utan vilken våra
föreställningar aldrig skulle kunna träda i
förhållande till varandra. I denna
”apperceptio-nens” urspr. enhet få vi dock ej anse oss ha
fångat det substantiella jag, som Hume
förklarade sig ej kunna upptäcka inom sig; i
apperceptionen ligger blott a 11 jag är, icke
hur jag är. Tänka vi sedan efter, vad som
måste förutsättas för apperceptionens enhet,
upptäcka vi enl. K., att en sådan ej är möj-
— 1117 —
— 1118 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
