Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kant, Immanuel - Kantabrien - Kantabriska bergen - Kantakuzenos - Kantantändning - Kantar - al-Kantara - Kantarell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANTABRIEN
en kompromiss utan en rationell klyvning.
Motsatserna få till en viss gräns båda rätt. Vi
ha kunskap endast om fenomenvärlden — men
vi tvingas att tänka oss en översinnlig värld.
Vi ha ett aprioriskt vetande — men detta
inträder endast i och med erfarenheten, ej före
och oberoende av denna. Vi måste förklara
allt skeende ur mekaniska orsaker — men trots
detta måste vi räkna med frihet och
ändamålsenlighet. I vårt praktiska och estetiska liv blir
det därigenom möjligt att hävda
värdesynpunkten utan att bryta med vårt teoretiska
förnuft. K:s syn på tillvaron är genomgående
antinomisk; tes står mot antites, men
ingendera underlryckes. Medan han stannar vid att
erkänna de båda motsatserna, söka hans
efterföljare, särsk. Hegel, förmedla mellan
dessa genom att låta tes och antites dialektiskt
slå över i varandra. K. har gett uppslag i de
mest olika riktningar, och om den rätta
tolkningen av honom pågår striden alltjämt, men
ett återvändande till »le förkantiska
problemlägena har i det hela visat sig omöjligt; hans
filosofi har varit genomgångspunkt för all
filosofi efter honom. Sedan romantiken
förlorat sitt välde, tog naturvetenskapen mer och
mer ut sin rätt och drev filosofien allt längre
ut i riktning av K:s antiteser. Ä andra sidan
har man reagerat mot den naturvetenskapliga
inriktning, som K:s filosofi från början fått,
och menat, att han ensidigt varit bunden vid
den naturvetenskapliga metoden och ej lämnat
nog anknytning för den historiska el. i allm.
humanvetenskapliga metoden. — Jämte de
större kritiska skrifterna utgav K. under sin
kritiska period talrika smärre avh., bland vilka
"Zum ewigen Frieden” (1795) är av allmännare
intresse.
K:s saml. skrifter föreligga i flera uppl. Den
fullständigaste är den, som sedan 1900 utges
av Preussische Akademie der Wissenschaften;
som mera överkomlig kan nämnas Kehrbach’s
(Redarns förlag). I sv. övers.: ”Grundvalen för
sedernas metafysik” (1908, 2 uppl. 1920), ”En
andeskådares drömmar” (om Swedenborg,
1921) samt ”Kritik av rena förnuftet” (urval,
1922); K:s avh. om fred och rätt (med inledning
av A. Nyman). — Om K. handla bl.a.: H.
Vaihing-er, ”Kommentar zu K:s Kritik der reinen
Ver-nunft” (2 bd, 1881—92; 2 Aufl. 1922); Fr.
Paul-sen, ”L K., sein Leben und seine Lehre” (1898; 6
Aufl. 1920); A. Messer, ”I.K:s Leben und
Philo-sophie” (1924); A. Hägerström, ”K:s Ethik” (på
tyska, 1902); H. Larsson, ”K:s transcendentala
deduktion av kategorierna”, 1 (1899; 3 uppl.
1925) och delar av ”Den intellektuella
åskådningens filosofi” (1920); A. Nyman, ”K:s väg”
(om de förkritiska skrifterna, 1919). H.L.
Kanta’brien (lat. Canta’bria), den del av
Spanien, som ligger mellan Ebros källor och n.
havskusten; invånarna, de iberiska
kantabrer-na, motstodo tappert romarna. Kuvat av
Augus-tus 19 f.Kr., kom K. att tillhöra prov.
Hispa’-nia cite’rior; huvudort luliobriga. N.V.
Kanta’briska bergen, spa. Cordillera
canta-brica, en v. forts, av Pyrenéerna, längs
Spaniens n. kust, bestå i ö. av veckade mesozoiska
och i v. av icke veckade paleozoiska
bergarter. K.b. framträda nästan överallt som två
parallella kedjor, vilkas höjd sällan överstiger
1,100—1,200 m.ö.h. utom i v. delen, som har
mera högfjällsnatur (Pena Bieja, 2,665 m.ö.h.).
N. sidan av K.b. är rik på skog och
betesmarker. Järn-, mangan- och zinkmalm finnes. O.P.
Kantakuze’nos, gammal bysantinsk ätt, vars
medl. åtm. redan under Alexios I nått höga
värdigheter. Mest framstående är Johannes VI
(se denne). Av dennes söner blev Mathias
faderns medkejsare och levde efter dennes
avgång med bibehållen kejsartitel hos sin bror
Manuel, despot i Mistra. Jfr Gantacuzino. Lm.
Kantantändning, se
Centralantänd-nin g.
Kanta’r (även cantaro, centinajo), viktmått
i Medelhavsländerna av skiftande storlek, t.ex.
i Genua 47,65 kg., i Neapel k. piccolo 32,076,
k. grosso 89,i kg., på Malta 79,375 kg., i
Egypten 44,906 kg. och i Turkiet 56,45 kg. N.L.R.
al-Kantara. 1) Oas i prov. Constantine, n.
Algeriet, vid järnvägen Constantine—Toug-
Landskapsbild från al-Kantara i Algeriet.
gourt; 3,500 inv. K. är en mycket besökt
turistort. O.P.
2 ) Stad i n.ö. Egypten, vid Suezkanalen och
s.ö. viken av kustsjön Menzåla. Järnvägarna
Port Said—Suez och Kairo—Jerusalem korsa
varandra i K. O.P.
Kantare’11 (fra. chanterelle, dimin. till grek.
ka’ntharos, kopp o.d.), Cantharellus ciba’rius,
en särsk. i björkbackar och barrskog allmänt
förekommande hattsvamp med äggul, oftast
— 1123 —
— 1124 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
