Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap Cod - Kapduva - Kapell - Kapellag - Kapellan - Kapellförsamling (kapellag) - Kapellkrans - Kapellmästare - Kapellpredikant - Kapellskär - Kapelludden - Kapellön - Kaper, Ernst - Kaperi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPERI
Kap Cod, se Cape C o d.
Kapduva, Da’ption cape’nsis, en till ordn.
stormfåglar hörande art av 38 cm:s längd.
Färgen är på huvudet och bakhalsen järngrå,
på undersidan vit, manteln, ving- och
stjärt-täckarna vita med svarta fläckar. K.
förekommer i Atlantiska oceanen s. om vändkretsen
samt i Stilla havet och går vid Amerikas kust
upp till ekvatorn. Den är en otroligt uthållig
flygare, som i dagar följer fartygen i dessa
farvatten. Uruguays och Eldslandets kuster
samt Kerguelerna äro kända ss. k:s
häckplatser. H.B-n.
Kapell (mlat. cap(p)e’Ua, till capa, kappa,
kåpa). 1) Byggn. (urspr. om det rum el. den
byggnad, där den helige Martins kappa
förvarades), en mindre, för något kyrkligt
ändamål (helgonkult, dop, begravning m.m.)
uppförd byggnad, ant. fristående el. slutande sig
till en kyrka; i senare fallet användes i st.f. k.
också uttrycket ”kor”. Även om mindre
kyrkobyggnad för gudstjänstbruk (jfr
Kapellförsamling). E.W.
2) Kem.-tekn., numera vanl. detsamma som
dragskåp (se d.o.). För upphettning till högre
temp. användes stundom sandbad (se Bad,
tekn.) el. liknande, vilka förr kallades k. Wk.
3) Mus., efter det kyrkliga rum (jfr K.l),
vari den liturgiska sångkören fordom sjöng,
namn på kören själv (t.ex. cappella ponti’fica,
den påvliga kören). Med monodin (se d.o.)
efter 1600 blev k. liktydigt med den
instrumentalt förstärkta fullkören (concerto el. ripieno)
gentemot en solistgrupp; med
instrumentalmusikens ledarskap i musikutvecklingen kom k.
att syfta endast på de instrumentspelande k
a-p e 11 i s t e r n a, t.ex. hov-k., akad. kapellet,
restaurangkapell etc. Kapellmästaren
(titeln magister capellæ för första gången i en
påvlig skrivelse 1372), som förr var en
betydande sångare och körkomponist, är numera
instrumentalmusiker och dirigent. C.A.M.
4) Fodral, huv el. dyl. av vattentätt tyg el.
plåt; användes t.ex. för att skydda instrument,
segel, strålkastare m.m. mot regn o.d. B.Sbg.
Kape’llag, se Kapellförsamling.
Kapella’n, se K a p 1 a n.
Kapelle’ring, provning av finheten hos guld
el. silver genom avdrivning (se d.o.).
Kapellförsamling (k a p e 11 a g) bildades i
äldre tid av viss del av vidsträckta
församlingar för att bereda folket lättare tillgång
till gudstjänst och präst. K.m:ts tillstånd
därtill måste inhämtas (Kyrkolagen kap. 27 § 1).
K:s inbyggare räknades fortfarande till sin
urspr. församling och bidrogo till dess
kyrko-och prästgårdsbyggnad men bestämde själva
om sitt kapell och kapellpredikantens
avlö
— 1133 —
ning. Enl. kungl. cirkulär 29/i 1869 kan denne
få i uppdrag att sköta k:s kyrkoböcker (se d.o.).
K. utvecklades med tiden till självständiga
pastorat el. annexförsamlingar. A.M-n.
Kapedlkrans betecknar en serie bredvid
varandra (i båge) liggande kapell, vanl. slutande
sig till koromgången (i en gotisk kyrka); ex.
från Sverige finnas i Uppsala domkyrka och
Malmö S:t Petri. E.W.
Kapellmästare, mus., se Kapell.
Kapellpredikant, kaplan, se d.o. och K
a-pellförsamling.
Kapellskär, holme vid n. inloppet till
Stockholm, Rådmansö s:n. K. har vid flera tillfällen
föreslagits som ändpunkt för en järnväg från
Stockholm och för ångfärjelinje till Finland.
Agafyr. M.P.
Kapelludden, fyrplats å mellersta delen av
Ölands ö. kust; jfr B r e d s ä t r a.
Kapellön, i Stockholms s. skärgård, se
Älvsnabben.
Kaper, Ernst Christian, dansk skolman
och politiker (f. 1874), fil. d:r 1908, rektor s.å.,
skolborgmästare i Köpenhamn 1917. K. är en
energisk och livfull pedagog, en myndig och
duglig administratör, själen i nyorganisationen
av Storköpenhamns högre skolväsen 1919.
Politiskt konservativ, är K. en initiativrik
underhandlarenatur, vars inflytande gör sig
gällande även utanför stadsstyrelsen. Fl.D.
Kaperi’ (till Ity. el. holl. kapen, uppbringa
fartyg under sjökrig; f.ö. av ovisst ursprung).
Krigförande lands privategendom är till sjöss
hemfallen under fientlig makts sjöbytesrätt.
Utövandet av denna rätt medelst privatfartyg,
utrustade med statligt medgivande och under
viss statlig kontroll, men huvudsakligast i
eget förvärvssyfte, kallas k. Fartyget liksom
befälhavaren kallades kapare, räknades
tillhöra en stats sjöstridskrafter och hade att följa
krigslagar och -bruk. Kapare, som icke gjorde
detta el. bedrevo k. utan kaparbrev (fra.
lettre de marque), d.v.s. urkund, som, ofta
mot kontant ersättning el. deposition av
betydande summor, medgav utövandet av k., el.
som bedrev k. åt båda de krigförande,
ansågs och behandlades som sjörövare. — K.
var holländarnas främsta påtryckningsmedel
mot Spanien under 1500-talets befrielsekamp
(se Geuser). Det brittiska k. under
drottning Elisabet tillfogade den spanska handeln
stora förluster, samtidigt som det uppfostrade
de djärva sjökrigare, som 1588 slogo den
spanska armadan. Under 1600—1700-talen spelade
de franska kaparna, vilka ofta uppträdde i
hela förband, den största rollen i Frankrikes
sjökrig mot England. Den mest berömde sv.
kaparen var Gathenhielm (se denne). — K.
— 1134 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
