Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaperi - Kapernaum - Kapetinger - Kap Fear - Kap Frio - Kapfåret - Kapgummi - Kap Hoorn el. Horn - Kapillar el. kapillär - Kapillaritet, hårrörsfenomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPERNAUM
utvecklades ofta till rent sjöröveri, varav även
neutral handel led. På fredskongressen i
Paris 1856 avskaffades därför k., och
sjöbytes-rätten har därefter utövats endast av
staternas egna organ. H.S-k.
Kape’rnaum, stad vid sjön Gennesaret med
garnison och tull, ofta nämnd i evang. (Jesu
”egen stad”, Matt. 9:1). Ruinerna av K. torde
återfinnas i det nuv. Tell hüm i närheten av
den plats, där Jordan rinner ut i Genesaret;
särsk. märkas ruinerna av en praktfull
synagoga, trol. från 200-talet e.Kr. — Bild se pl.
vid art. G a 1 i 1 é e n. S.N.
Kapeti’nger, fransk konungaätt, se C a p e t.
Kap Fear [fi’a], se Cape Fear.
Kap Frio, se C a b o F r i o.
Kapfåret, en stormfågel, se Albatrosser.
Kapgummi, se A k a s i a.
Kap Hoorn [härn] el. Hor n, spa. Cabo de
Hornos, Sydamerikas sydligaste udde, belägen
Landskap vid Kap Hoorn.
på en liten ö, på 55°58’41" s. br. och 67°10’53"
v. Igd, kringseglades 1616 av holländarna J. Le
Maire och W. Schouten och uppkallades efter
den senares födelsestad. J.C.
Kapilla’r el. kapillär (till lat. capi’lli, hår;
eg. hårfin), hårrörs-; som rör hårrörskraften.
Kapillarite’t, hårrörsfenomen, fys.,
fenomen, som uppkomma, då smala rör (k
a-pillärrör, hårrör, därav namnet)
nedsänkas i en vätska, bestående däri att vätskan
inuti röret ställer sig högre el. lägre än
utanför detsamma. Man söker förklara dessa
fenomen genom betraktande av de mellan
molekylerna verkande krafterna. En molekyl i
vätskan påverkas av de kringliggande
molekylerna med attraktionskrafter
(kohesionskraf-ter), som hastigt avtaga med avståndet från
molekylen. Inuti vätskan är resultanten till
dessa krafter = 0, medan i vätskeytan och
dess omedelbara närhet resultanten har ett
ändligt värde och är riktad vinkelrät mot
vätskeytan inåt densamma (se fig. 1). För att
bringa en molekyl från vätskans inre till dess
yta är därför ett visst arbete nödvändigt. I
varje vätskeyta är således ett slags potentiell
energi, s.k. ytenergi, bunden. En fri vätskeyta
gör intryck av att bestå av en tunn, elastisk
a. b.
Fig. 1.
hinna. Den i ytan verkande kraften kallas y
t-spänning. Denna strävar att förminska ytan,
och en vätskedroppe, som icke påverkas av
yttre krafter, söker därför antaga klotform, i
det att den sfäriska ytan är den minsta yta,
som begränsar en given volym. Ytspänningen
mätes av den kraft, varmed ytan verkar på
varje längdenhet av sin begränsningslinje.
Denna kraft, som även är = det arbete, som
måste utföras för att föröka ytans storlek med
en ytenhet, kallas
kapillaritetskon-s t a n t e n och är olika för olika vätskor. Den
minskas i allm. med stigande temp. för att vid
den kritiska temp. (se d.o.) försvinna. En
vätskemolekyl, som befinner sig i vätskans yta
intill en lodrät vägg (fig. 2), påverkas av tre
krafter: väggens attraktion (adhesion),
vätskans attraktion (kohesion) och tyngdkraften.
Beroende på den inbördes storleken av dessa
krafter, kunna tre fall inträffa, allteftersom
resultanten till dem är riktad inåt väggen
(adhesionen till väggen stor), inåt vätskan
(vätskans kohesion relativt stor) el. lodrät
nedåt (a, b, c resp, i fig. 2). Då vätskeytan alltid
inställer sig vinkelrät mot kraftresultanten,
kommer vätskan i första fallet att stiga upp
längs beröringslinjen (väggen befuktas), i andra
fallet att sjunka längs densamma (vätskan
befuktar ej väggen), medan i det tredje fallet
vätskeytan förblir horisontell även intill
väggen. Är väggen av glas, befuktas den av vatten
men ej av kvicksilver. Med kännedom om
förhållandet mellan krafterna kan man beräkna
den vinkel, som vätskan längs beröringslinjen
bildar med väggen. Denna vinkel kallas
randvinkel. Äro de mellan väggen och
vätskemole-kylerna verkande krafterna stora i förhållande
till attraktionskrafterna mellan
vätskemoleky-lerna inbördes, är randvinkeln försvinnande
liten. I detta fall säges vätskan vara
fullkomligt befuktande. Detta är tillnärmelsevis fallet
med vatten gentemot glas. Doppas ett smalt
glasrör ned i vatten, stiger vattnet trots
tyngdkraften till avsevärt större höjd inuti röret än
den yttre vattenytan; inuti röret blir
vätske
— 1135 —
— 1136 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
