Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapillärelektriska fenomen - Kapillärelektrometer - Kapillärer - Kapillärkraft - Kapillärrör, hårrör - Kapillärt vatten - Kapital
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPILLÄRELEKTROMETER
på att ytspänningen har ökats. Strömmen kan
åstadkommas t.ex. därigenom, att
kvicksilver-droppen beröres med en järntråd, i det att
dessa båda metaller i elektrolytlösningen bilda
ett galvaniskt element, som vid metallernas
beröring kortslutes och därvid ger upphov till
strömmen. Hålles järntråden på lämpligt sätt,
så att, då droppen drager ihop sig, kontakten
mellan metallerna upphäves och således
strömmen brytes, varvid droppen återtager sin
normala form, kan droppen bringas i pulserande
svängningsrörelse (s.k.
kvicksilverhjärta). På detta fenomen beror den L i p
p-mannska k api 11 äre1ek trometern
(se E 1 e k t r o m e t e r, sp. 396). Helmholtz har
givit en teori för dessa k.f., enl. vilken i
kvicksilverytan vid beröring med elektrolyten
bildas ett skikt av positiv elektricitet, omgivet av
ett skikt av negativa joner. Härigenom minskas
kvicksilvrets ytspänning, då de mellan
laddningens olika delar verkande
repulsionskraf-terna motverka kohesionskrafterna i ytan. När
en elektrisk ström flyter i riktning från
elektrolyten till kvicksilvret, vandra de positiva
jonerna (vätejonerna) till kvicksilvret, varigenom
kvicksilverytans laddning minskas och
ytspänningen ökas. Andra teorier för fenomenen ha
utvecklats av särsk. Warburg och Nernst. N.R-e.
Kapillä’relektrometer, se Elektrometer,
sp. 396. Jfr även Kapillärelektriska
fenomen.
Kapillä’rer. De mycket fina kärlgrenar, som
ute i kroppen förbinda artärer och vener,
kallas k., blod-k., hårkärl el. hårrörskärl. Sådana
genomsätta mycket tätt i form av ett fint
nätverk med alltefter vävnadens byggnad
långsträckta el. rundade maskor (se fig. 1) varje
minsta del av kroppens vävnader och organ;
undantag utgöra endast brosk samt ögats
hornhinna och lins. Genom dessa k. kommer så-
Fig. 1. Blodkapillärer, A med långsträckta
maskor från muskelvävnad, B med rundade
från fettväv, a artär, v ven.
Fig. 2. Kapillär i
längdsnitt. E endotelcell.
ledes blodet i intim kontakt med cellvävnaden,
och ett utbyte av olika substanser ss. syre,
kolsyra, näringsämnen,
hormoner m.m. kan
äga rum. K. utgöras
av fina, rörlika
bildningar, vilkas väggar
bestå av ett enda
lager platta celler,
en-dotelceller (se E
n-d o t e 1). Rörens vidd
kan ändras. När
blodtillförsel till en plats
behövs, kunna de
vidga sig, så att
blodströmmen obehindrat
kan komma fram; i
motsatt fall
kontra-hera de sig, så att
blodströmmen
minskas el. upphör. Man
har antagit, att
denna kontraktilitet
be
tingas ant. av endotelcellerna själva el. av
speciella, utanför k. liggande, omvandlade,
glatta muskelceller, de Roujetska cellerna,
vilka med kontraktila protoplasmautskott
omsluta k. K. innerveras av det autonoma
nervsystemet, och deras vidd regleras ytterst av
detta. Detta är orsaken till att ett k.-system
kan fyllas, resp, tömmas på gr. av psykiska
inflytanden (t.ex. rodnad, bleknande). Om
lymfkapillärer se Lymfkärl. T.H-n.
Kapillä’rkraft, fys., jfr K a p i 11 a r i t e t.
Kapillä’rrör, h å r r ö r, fys., se K a p i 11
a-r i t e t.
Kapillä’rt vatten, det i de fina hålrummen
mellan jordpartiklarna i ytlagren förefintliga
vatten, som växterna upptaga med sina rötter.
Detta vatten kvarhålles genom kapillaritet och
genomtränger jorden till olika mäktighet
alltefter vidden av de kapillära hålrummen. I styv
lera, där denna är utomordentligt ringa, stiger
k.v. 2 m. högt, i sand, där den är större, endast
några dm. Stighastigheten förhåller sig
omvänt och avtager, i samma mån som
hålrummens vidd minskas. Endast undantagsvis
kunna växterna tillgodogöra sig grundvatten (se
d.o.). Jfr Kapillaritet. O.Gz.
Kapita’1 (mlat. capita’le, till capita’lis,
huvud-), från början benämningen på en utlånad
penningsumma (huvudstolen) i motsats
till den ränta, summan inbringade. Då
penningsumman emellertid på ett el. annat sätt
”anlades” i vinstgivande föremål el. företag,
överfördes k.-benämningen efter hand till de reella
föremål, vari penningarna omvandlats. I
nationalekonomi blir k. därefter i regel k.-f ö r e-
— 1139 —
— 1140 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
