Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapital - Kapital - Kapitalbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITALBILDNING
mål, rea 1-k. Mycken strid har vållats på
gr. av olika åsikter om k.-begreppets
omfattning. Redan hos Adam Smith föreligger en
uppfattning om skillnaden mellan k. ur den
enskildes synpunkt och ur folkhushållets. Ur
den enskildes synpunkt är k. privat
inkomstkälla. Även ur folkhushållets synpunkt är k.
inkomstkälla men tår sin omfattning
begränsad till produktionsmedel, emedan
folkhushållet berikas endast genom produktion.
Denna tankegång har vidare utvecklats framförallt
av Böhm-Bawerk, vars k.-teori är
grundläggande för modern uppfattning. Böhm-Bawerk
utgår från det betydelsefulla begreppet det
kapitalistiska produktionssättet.
De urspr. produktionsfaktorerna, mänskligt
arbete och jord, användas ej för direkt
produktion av konsumtionsfärdiga nyttigheter
(nyttigheter av första ordningen). Först produceras
nyttigheter av högre ordning, som ej äro
avsedda för konsumtion utan avsedda att ingå
i kommande produktionsprocesser ss.
hjälpmedel vid produktionen. Denna kapitalistiska
produktion är mera tidskrävande än en på direkt
framställning inriktad, men samtidigt mera
lönande. Den försiggår på omvägar under
framställande av mellanprodukter, vilka,
oavsett om de äro oärtill tjänliga el. ej, icke äro
avsedda till konsumtion. K. är inbegreppet av
alla dessa mellanprodukter, som uppstå under
den kapitalistiska produktionen. De ha också
ganska träffande kallats producerade
produktionsmedel. K. el. efter
Böhm-Bawerk, s o c i a 1-k. kommer fördenskull att
omfatta följ, grupper reala ting:
jordförbättringar och anläggningar för utnyttjande av
naturkrafter, byggnader för produktiva
ändamål, verktyg och maskiner, arbets- och
husdjur, i produktionen ingående hjälpämnen,
varulager samt betalningsmedlen. I motsats till
social-k. står p r i v a t-k. (k. som privat
inkomstkälla), bestående av nyttigheter ingående
i ovanstående grupper samt även sådana
kon-sumtionsnyttigheter, som av ägaren ej
konsumeras utan säljas el. uthyras. Real-k. har av
andra förf, grupperats på olika sätt. En del
ekonomer (J. B. Clark) äro även benägna att
bortse från de konkreta men föränderliga
k.-föremålen och i stället definiera k. som en
abstrakt men bestående värdesumma.
Försök att ersätta begreppet k. med begreppet kre
dit ha icke heller saknats (Hahn). Man utgår
då därifrån att den företagare, som har kredit,
alltid har möjlighet att erhålla k.-föremål, och
att krediten alltså är det väsentliga.
Socialisterna fästa framförallt uppmärksamheten vid
den skillnad, som föreligger mellan k. i
”ekonomisk” mening och i ”historisk-rättslig”
me
— 1141 —
ning. För Marx äro produktionsmedlen k.
endast under den privatkapitalistiska eran.
Endast då kunna produktionsmedlen i enskild
ägo kombineras med andras arbete och åt
ägaren förmedla mervärde. ”K. är allt värde, som
kan alstra mervärde”. Man kan uttrycka det
så, att k. är ett samhälleligt
produktionsförhållande under en viss historisk epok.
Särsk. med hänsyn till det enskilda företaget
brukar k. uppdelas i anläggning s-k. och
drift s-k. el. ock i fast k. och rörligt k.
Med anläggnings- el. fast k. avses då i allm.
de relativt fasta produktionsmedel, som ingå
i en hel rad av produktionsprocesser.
Proportionerna mellan fast och rörligt k. äro av stor
betydelse vid kristillfällen samt vid större
omvälvningar inom folkhushållet. K. användes
ibland i överförd bemärkelse, då man t.ex.
betraktar en arbetares arbetskraft el. utbildning
som ett k. — Jfr Kapitalbildning.
— Litt: J. B. Clark, ”The distribution of
wealth” (1914); E. v. Böhm-Bawerk, ”Kapital
und Kapitalzins. 2. Positive Theorie des
Kapitals” (4 Aufl. 1921); L. A. Hahn,
”Volkswirt-schaftliche Theorie des Bankkredits” (1924);
J. Schumpeter, ”Theorie der wirtschaftlichen
Entwicklung” (2 Aufl. 1926); K. Wicksell,
”Föreläsningar i nationalekonomi” (3 uppl. 1928); K.
Marx, ”Das Kapital” (sv. övers, av R. Sandler,
1930). J.L-n
Kapita’1, vardagligt: väldig, fullständig.
Kapitalbildning, produktion av realkapital
(se Kapital). För upprätthållande av denna
produktion måste en del av folkhushållets
produktiva resurser dragas från den omedelbara
produktionen av konsumtionsfärdiga
nyttigheter. K. betyder därför avhållsamhet från en
nutida konsumtion, som vore möjlig att
uppnå, till förmån för real kapitalproduktion, som
först i framtiden lönar avhållsamheten med
rikligare tillfredsställelse av behovet efter
konsumtionsvaror. K. är sålunda också liktydig
med sparande ur folkhushållets synpunkt.
I ett stationärt folkhushåll är sparandet jämnt
så stort, att produktionen av realkapital räcker
till för vidmakthållande av samma
kapitalstock. I ett framåtskridande folkhushåll är
sparandet större, så att kapitalstocken utökas.
I detta fall kan man tala om k. i trängre
mening, kapitalförmering. — K. innefattar
två moment, sparandet, vilket verkställes av
den enskilde genom reservering av
penningmedel för framtiden, samt real
kapitalproduktion, som möjliggöres därigenom, att de
sparade penningmedlen ställas till företagarens
disposition genom bankerna. Dock bör
anmärkas, att en ganska väsentlig del av
sparandet verkställes inom företagen utan bankernas
— 1142 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
