Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapp, Julius - Kappa - Kappadokien - Kappadokiska tavlorna - Kapparidéer - Kappe - Kappelshamn - Kappgäss - Kappkuppen - Kapplake, kaplake - Kappland - Kap-plommon - Kapplöpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPPA
(1920), Schreker (1921), Weber (1922), ”R.
Wagner und die Frauen” (1912), ”Die Oper
der Gegenwart” (1922). K. har utg. Wagners
samlade skrifter och brev (1914 ff.). F.S-l.
Kappa, se Grekiska alfabetet.
Kappado’kien, i vidsträckt mening landet
mellan Taurusberget och Svarta havet, politiskt
indelat i Pontus och Stor-k. el. tauriska K.
K. erövrades av Kyros åt Persien, var sedan
302 f.Kr. en tid självständigt och styrdes av
kungar, som vanl. hette Ariarathes. Ariarathes
VIII förlorade det till Mithradates av Pontus;
senare kom det under Tigranes av Armenien.
17 e.Kr. blev K. romerskt och blev under
Tra-janus egen prov., Cappado’cia. Huvudstad
Cæ-sarea, nuv. Kaisarije. N.V.
Från K. härstamma de s.k. tre stora
kappa-dokierna: Basilius den store, Gregorius av
Na-zians och Gregorius av Nyssa (se dessa). S.N.
Kappado’kiska tavlorna, benämning på ett
stort antal av F. Hrozny (se denne) under
grävningar vid Kültepe nära Kaisarije i Mindre
Asien (inom det forna Kappadokiens område)
funna kilskrifttavlor, avfattade på med
forn-assyriska starkt uppblandad babyloniska och
härrörande från tiden o. 2000 f.Kr. K.t. ha
givit viktiga rön beträffande ö. Mindre Asiens
och särsk. hettiternas äldsta historia. C.F.
Kapparidéer, benämning på växtfam.
Cappa-rida’cece (se d.o.).
Kappe, äldre sv. rymdmått för spannmål o.d.
= 1/s2 tunna = l3/4 kanna = 4,58 1. — Jfr Fat.
N.L.R.
Kappelshamn, hamnplats med tullstation vid
Kappelshamnsviken, Hangvars s:n, n. Gotland.
Kajlängd 74 m.; djup 3,5 m. Utskeppning av
kalksten. M.P.
Kappgäss, se Hönsgäss.
Kappkuppen, se W. Kap p.
Kapplake, kaplake (holl. kaplaken, eg.:
gåva av kappa el. huvudbetäckning; jfr
likbe-tydande eng. hatmoney och fra. chapeau, d.v.s.
hatt), p r i m a g e, befraktningsterm, urspr. en
gratifikation, som fartygsbefälhavaren erhöll av
avlastaren. Numera utgår ofta k. som ett
procentuellt tillägg till frakten men tillfaller ej
kaptenen utan rederiet och kvarstår sålunda i
be-fraktningsavtal endast som en kvarleva från
äldre tider (jfr In full). I st.f. k. från
av-lastaren erhåller kaptenen ibland av rederiet en
viss avtalad provision utöver lönen. Vhgn.
Kappland, sv. ytmått = V32 tunnland = 0,015426
har. N.L.R.
Kap-plommon, gemensam benämning på en
del särsk. under senare år i rätt stor mängd
från Kaplandet införda, välsmakande
plommonfrukter. De erhållas av vissa Prunus-arter
(av undergruppen Pruno’phora) och deras
hy
— 1155 —
brider samt växla mycket både till storlek, form
och färg. A.V-e.
Kapplöpning, tävlan i snabbhet mellan ridna
el. körda hästar. K. var redan under antiken
i det gamla Grekland och Rom ett ofta
förekommande folknöje, och enl. Xenofons bok
”Hipparchikos” synes det redan under denna
tid ha funnits offentliga tränare för att
förbereda hästar för dessa tävlingar. Under
antiken torde man härvid huvudsaki. ha ägnat
sig åt kappkörningskonsten, närmast ss. en
förberedelse för att under strid snabbt och
skickligt kunna manövrera de med utstående liar
försedda stridsvagnarna (se d.o.). — De nuv.
k., som äga rum i form av slätlöpningar,
hinderlöpningar, jaktlopp el. jaktlöpningar, leda
sitt urspr. från England samt avse att stärka
hästmaterialet och förbättra hästaveln. Den
första k. i England, över vilken det finnes en
tillförlitlig beskrivning, ägde rum 1377 i
New-market, men först i slutet av 17:e årh. började
regelbundna k. avhållas på ett flertal platser.
De anordnas numera efter engelskt mönster i
alla länder, som bedriva hästavel. I England,
som ända in i våra dagar lyckats bibehålla
sin ledande tällning inom k.-sporten, äro de
förnämsta k. de världsberömda Derby (se d.o.)
och Grand national (se d.o.). Dessa ha haft en
oerhörd betydelse för den ädla hästaveln och
ha medfört, att den engelska fullblodshästen
blivit den förnämsta i världen. — De första k.
i Sverige avhöllos i Göteborg 1810—14; efter
ett uppehåll till 1830 återupptogos de och
fortsatte till 1837. Sedan följde ett långt avbrott
till dess Allmänna sv. kapplöpningssällskapet
bildades 1867 och tog hand om k. Nu blev
det stor livaktighet i kapplöpningssporten,
man började årl. importera hästar från
England, och löpningar avhöllos i Stockholm,
Göteborg, Hälsingborg och Linköping. Snart
minskades dock åler intresset, och nämnda
sällskap upplöstes 1880, varefter k.-sporlen förde
en tynande tillvaro, till dess Jockeyklubben (se
d.o.) bildades 1889. Länge kämpade dock
k.-väsendet med stora ekonomiska svårigheter,
men sedan riksdagen 1923 medgivit att vid k.
anordna vadhållning med totalisator, har
k.-väsendet ernått erforderlig stadga och avsevärt
utvecklats till förmån för vår ädla hästavel.
Ledningen av kapplöpningsväsendet utövas av
Jockeyklubben. Våra förnämsta banor äro
Ulriksdal och Jägersro (se d.o.) samt våra största
löpningar Derby och Stockholms stora pris (se
d.o.). Under 1931 redos 178 offentliga
löpningar i Sverige, fördelade på 32 löpningsdagar,
med en sammanlagd prissumma av 362,360 kr.
Antal startande hästar var 219 mot 186
föregående år och omsättningen på totalisatorn
— 1156 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
