Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapteyn, Jacobus Cornelius - Kapucin, kapucinmunk - Kapucinapor - Kapucinfågel - Kapucinkrasse - Kapucinorden - Kapudan-pascha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPUDAN-PASCHA
de över hela himlen, vilka genom
internationellt samarbete skulle omsorgsfullt analyseras.
För stjärnorna inom dessa arealer skulle
koor-dinater, magnituder, egenrörelser, parallaxer,
spektra och radialhastigheter bestämmas. Tack
vare K:s entusiasm, vinnande personlighet och
stora organisationsförmåga kom denna plan
till utförande, och nu (1933) håller den på att
fullföljas. När detta arbete en gång blir
färdigt, kommer det att bli av stor betydelse för
utforskningen av stjärnsystemets byggnad.
Sedan 1908 var K. research associate vid Mount
Wilson-observatoriet i Kalifornien. M-t.
Kapuci’n, kapucinmunk (senlat.
capu-ci’nus, till capu’cium, kapuschong; alltså eg.:
munk med kapuschong), munk, som tillhör
ka-pucinorden (se d.o.).
Kapuci’napor, Cebus, ett släkte av fam.
Ce’-bidce (se d.o.) bland de brednäsiga aporna,
omfattande smäckert byggda former av vanl. 80
cm. längd, varav c:a hälften kommer på den
helt hårbeklädda och ss. griporgan använda
svansen. Huvudet är rundat, pannan bred,
nos-partiet föga framskjutande och benen
medellånga. Tummen är väl utvecklad och tårna
försedda med platta naglar. Den täta fällen, som
på huvudet ofta bildar en upprättstående huva
(därav namnet k.), varierar starkt i färg. K.,
hos vilka själsförmögenheterna äro bättre
utvecklade än hos övriga västapor, äro livliga
djur, som i större el. mindre flockar leva i
Mellan- och Sydamerikas skogsområden. De
hållas ofta tama, och deras kött ätes gärna av
indianerna. Av släktets 24 svårbestämda arter
Kapucinapa, Cebus capucinus. Efter Cornish.
må nämnas den från Nicaragua till Guayana
utbredda eg. k a p u c i n a p a n, C. capuci’nus,
som till färgen är rödbrun med ljusare
skuldror och överarmar. H.B-n.
Kapuci’nfågel, se Kotingafåglar.
Kapuci’nkrasse, detsamma som
blomsterkrasse (se d.o.).
Kapuci’norden (lat. Ordo fratrum mino’rum
capucino’rum, förk. O.F.M.Cap.), urspr. en gren
av den strängare riktningen inom franciskan-
Kapuciner i biblioteket i Collegium di S.
Lo-renzo i Rom.
orden (se d.o.), uppstod kring Matteo di Bassi
(d. 1552) o. 1525 i Italien, erkändes ss. särsk.
orden 1528 och blev fullt självständig med egen
general 1619. Enl. dess konstitutioner skall
Franciscus’ ordensregel i dess stränga
avfattning utan senare dispenser efterlevas: varken
k. el. dess medl. få besitta egendom, ett strängt,
asketiskt levnadssätt föreskrives, k. skall i rang
stå efter alla andra ordnar (utom
lekmannaord-nar). K. har särsk. ägnat sig åt själavård bland
de lägre klasserna och har sedan 1600-talet
drivit en omfattande hednamission. Mindre än
flertalet andra ordnar har den vårdat sig om
vetenskapliga studier, däremot har den varit
socialt verksam, och många av dess medl. ha
använts i kyrkopolitiken (Richelieus rådgivare,
père Joseph, se denne, tillhörde k.). Till 1574
verkade k. endast inom Italien men spred sig
sedan över Europa. Under franska
revolutionen led den stora avbräck. 1928 räknade den
910 kloster och 11,104 medl. Dräkten är brun
med en spetsig kapuschong. En kvinnlig gren,
eg. klarissor (se d.o.), som antagit k:s regel i
förmildrad form, stiftades 1538. — Litt.: M.
Heimbucher, ”Die Orden und Kongregationen
der katholischen Kirche”, 2 (2 Aufl. 1907);
Cuthbert, ”The chapucins” (2 bd, 1928). S.N.
Ka’pudan-pascha, turkisk titel för högste
befälhavaren över flottan och arsenalen, kom ur
bruk på 1800-talet under sultan Abd-ul Asiz,
— 1165 —
— 1166 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
