Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapudan-pascha - Kapun - Kapuschong - Kaputt - Kap Verde - Kap-Verdeöarna - Historia - Kapvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPUN
återupptogs 1876 men ersattes snart av
”marinminister”. G.Jg.
Kapu’n (ytterst lat. capo) är den allmänna
benämningen på kastrerad tupp. Genom
kastra-tionen — könskörtlarnas bortopererande —
förändras djurets exteriör, kammen blir liten,
hals- och stjärtfjädrar långa och kroppen stor
etc. Av särsk. betydelse är bindvävens svaga
utveckling och förbättrad fettansättning,
varigenom köttets kvalitet och värde höjes.
Framställningen av k. är på gr. av god efterfrågan
på denna handelsvara stadd i ökning.
Ungtupparna kastreras vid 6—8 veckors ålder,
uppfödas därefter, tills de vid 6 å 7 mån:s ålder äro
fullvuxna, då de underkastas en kortvarig
gödning före slakten. N.O
Kapuscho’ng (till senlat. capu’cium,
kapuschong, till mlat. cap(p)a, kappa: jfr
Kapu-c i n), eg.: den del av en munkkåpa, som nyttjas
till huvudbetäckning; påsformig krage el. huva,
fastsydd vid en kappa, regnkrage o.s.v. och
avsedd att kunna dragas över huvudet. K. fanns
redan på romartiden. Jfr Chaperon, H ä
t-t a och K a r p u s. /.
KapuTt (från en fransk spelterm),
vardagligt: alldeles slut, som det är ute med, som
förlorat allt.
Kap Verde, port. Cabo Verde, fra. Cap Vert
(”Gröna udden”), Afrikas västligaste punkt, på
17°34’ v. Igd och 14°53’ n. br., mellan Gambia
och Senegal, upptäckt 1444 av portugisen Nuno
Tristäo. J.C
Kap-Verdeöarna, port. Ilhas de Cabo Verde,
ögrupp mera än 600 km. v. om Kap Verde på
Afrikas v. kust, mellan 23° och 27° v.lgd och
mellan 14° och 18° n.br. (se kartan vid
Franska Västafrika); 3,845 kvkm.; 153,738
inv. (1929). K. bestå av 10 öar och några
holmar, ordnade i en mot v. öppen hästskoformig
båge. De delas i 2 grupper: Ilhas de
Barla-vento (”öarna i lovart”) med öarna Santo
An-täo, Säo Vicente, Santa Lucia, Säo Nicolao, Sal
och Böa Vista. Den 2:a gruppen Ilhas de
Sota-vento (”öarna i lä”) består av Maio, Säo Tiago,
Fogo och Brava. K. äro höga bergöar, som resa
sig ur ett 4,000 m. djupt hav. I huvudsak
består berggrunden av yngre eruptiver, men på de
flesta finnas även äldre bergarter (diorit, syenit,
gabbro, glimmerskiffer, granatgnejs, dolomit,
kalksten och sandsten), som visa, att K. en gång
tillhört en större landmassa. Fogo är en väldig
ringkrater, från vars botten reser sig en
kraterkägla 2,970 m.ö.h., vilken hade stora utbrott
1785 och 1799. Säo Tiago är en vulkanruin
med en 1,810 m. hög kraterkägla, omgiven av
lavaströmmar. Sal och Säo Vicente ha stora
kratrar, i vilka havet trängt in. Den sistn:s
hamn är en dylik av havet inkräktad krater.
Landskap med infödingar på en av
Kap-Verde-öama.
Brava är 1,100 m. hög och byggd av
fonolit-lava och tuff. Klimatet är oceaniskt men torrt.
Hela året blåser n.o.-passaden, som dock i jan.
och febr, har en riktning mera från ö., och då
sveper ökensand från Sahara över öarna, vilket
medför olägenheter för jordbruket. Låglandet
har ringa nederbörd. Mest har Säo Tiago
(Praia 550 mm. åri.) och Brava. I bergen stiger
regnmängden betydligt. Växtvärlden är i
låglandet ökenartad. I bergen härskar grässavann
och snårskog med vildbomull (Gossy’pium
arbo’reum), succulenta euphorbior, akacior och
Hibi’scus. Klimatet har hindrat större
europeisk invandring. De nuv. inv. äro en blandras
av negerslavar och européer. Trots det torra
klimatet finnas fruktbara dalar och
bergsluttningar, fuktade av vattenrika källor. Här
finnas odlingar med sockerrör, apelsiner, bananer,
kokospalm, majs, hirs, kaffe. En för K. spec.
kulturväxt är Ja’tropha curcas, av vars nötter
pressas curcasolja. Befolkningen är fattig och
utvandringen stor. Importens värde var 1930
ll,s mill. guld-kr., exportens 0,8 mill.
Skillnaden utjämnas genom emigranternas besparingar
och inkomsten av kolstalionen Porto Grande.
Huvudstad är Praia på Säo Tiago (4,000 inv.).
— Litt.: I. Friedländer, ”Beiträge zur Kenntnis
der Kapverdischen Inseln” (1913). J.F.
Historia. K., vid upptäckten obebodda,
besöktes 1456 av L. Cadamosto, venetian i Henrik
Sjöfararens tjänst. Alfonso V förlänade öarna
till sin bror Fedinand; de tillföllo sedermera
Manoel den store, som 1495 överlämnade K.
till portugisiska staten. Kolonisterna införde
slavar; slaveriet stod i fullt flor till mitten av
1850-talet. P.Dhl.
Kapvin, alkoholstarka söta viner från
Kap-landet med högt anseende och angenäm
krydd-bouquet. Kändast är Cap Constantia från
berget Constantia i närheten av Kapstaden. Av vita
k. märkes Cape Hock. De röda, ”Rota”, äro
mörka, fylliga, alkohol- och aromstarka. Wk.
— 1167 —
— 1168 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
