Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kar - Kara - Kara Amid - Karabacek, Joseph von - Karabinjärer - Kara-bugaz - Karaby (Karleby) - Karacéer - Karachan, Leo - Karachi - Kara Chitai - Karadag - Karadja, Mary - Karadža dag - Karadžić, Vuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARADZIC
Kar (ty., plur. Kare, fra. cirque, no. botn),
se G I a c i ä r, sp. 391, och I s e r o s i o n, sp. 53.
Kara, flod på gränsen mellan Ryssland och
Sibirien, upprinner i n. Uralbergen och utfaller
i Kariska havet. Längd c:a 220 km. M.P.
Kara Amid, vilajet och stad, se D i a r b e k r.
Ka’rabacek [-èäk], Josephvon, österrikisk
orientalist (1845—1918), prof, i Orientens
historia i Wien 1872, direktör för hovbibi, där
1899. K. ordnade och beskrev den stora saml.
gammalegyptiska papyrer från Faijum, som av
ärkehertig Rainer skänkts till bibi. Bland hans
skrifter märkas ”Der Papyrusfund von
El-Fai-jüm” (1882), ”Ergebnisse aus dem Papyrus
Erzherzog Rainer” (1889) och ”Mitteilungen
zur orientalischen Altertumskunde” (i
”Sitz-ungsberichte der Akademie der Wissenschaften
in Wien”, 1907—18). G.O-r.
Karabinjä’rer (ital. carabinieri), urspr.
beridna skyttar el., under Napoleonkrigen, tungt
kav.; numera i Belgien benämning på ett reg.
jägarinf., i Italien på gendarmeriet. [E.O.B.]
Kara-buga’z, vik på ö. kusten av Kaspiska
havet (se d.o.).
Karaby (K a r 1 e b y). 1) Socknar i Malmöhus
län, se Västra Karaby och östra
Karaby.
2) S:n i Ase hd, Skaraborgs län, vid s.
Vänern; 9,43 kvkm., därav 9,37 land; 284 inv. (1932;
30 inv. pr kvkm.); 7,47 kvkm. åker (1927; 79,7 °/o
av landarealen), O,os kvkm. skogsmark. —
Pastorat: Tun, Friel och K., Kållands kontrakt,
Skara stift. M.P.
Karacéer, en grupp grönalger, se C h a r
a-c é e r.
Karacha’n, Leo Michajlovitj, rysk diplomat
(f. 1889), från Georgien, sändebud i Polen 1921
—22, i Kina 1924—26, där han med stor
smidighet visste göra sig gällande i Ostasiens
politik. 1926 blev K. vikarierande
utrikeskom-missarie för Tjitjerin; han är numera Litvinovs
närmaste man. P.Dhl.
Karachi [karä’ci], hamnstad i
presidentska-pet Bombay, Indien, nära Belutsjistans gräns;
216,883 inv. (1921; 100,000 muhammedaner,
100,000 hinduer, 10,000 kristna). Befolkningen
växer raskt. K. är en ung stad och har en
modern, europeisk prägel. Beläget 20 km. v.
om Indusdeltat, är K. hela Indusområdets
hamn och den 3:e i storlek i Brittiska Indien.
K. har järnvägsförbindelse med n.v. Indien, är
station på flyglinjen
London—Indien—Australien. Den 1854—83 byggda hamnen, Kiamari,
ligger 3 km. s. om den eg. staden. Export av
bomull, vete och hudar. Grunden till K:s
starka blomstring ligger i att Indusmynningarna
ej äro segelbara, utan all trafik går med
järnväg till K. O.P.
Kara Chitai, kin. K’i-tan, folk av mongolisk
(möjl. tungusisk) härstamning, bemäktigade sig
under 900-talets förra del s. Manchuriet, n.
Kina, vilket de behärskade till invasionen av
de tungusiska Djutjen vid 1100-talets början.
En del vände sig då västerut och erövrade
1130—41 Centralasien ända till Amu-darja och
grundade gurkhanernas välde, vilket 1218
underlades Djingiskhan. — K.C. synas tidigt un
der kinesiskt inflytande ha nått en viss grad
av kultur; de ägde sålunda ett ur det kine
siska utbildat skriftsystem, bekant genom två
1922 funna inskrifter. Ur namnet Chitai äro de
medeltida europeiska (se Cathay), ryska
(Kitai) och arabiska (Chitai) benämningarna
på Kina härledda. C.F.
Karada’g (turk., Svarta berget). 1) K. el.
Crna gora (se d.o.), berg i s. Jugoslavien,
1,804 m.ö.h. — 2) Berg i ö. Turkiet, n.v. om
Ara-rat, 2,961 m.ö.h. — 3) Bergstopp i Kaukasus,
Dagestan, 2,352 m.ö.h. M.P.
Kara’dja, Mary Louise, f. Smith,
författarinna (f. 12/s 1868), g. 1887 m. dåv. turkiske
ministern i Stockholm Jean K. pascha (d. 1894),
har bl.a. utg. flera skrifter om spiritism. S.N.
Karadza dag, geogr., se Zrnena gora.
Karadzié [ka’radiié], V u k Stefanovic,
serbisk filolog (1787—1864). Under Kopitars
ledning fick K. sin
utbildning i Wien, dit
han 1813 kom från
Serbien och där han
sedan mestadels
vistades, företagande
talrika studieresor till
sydslaviskt
språkområde. K. blev
grundare av det nutida
serbiska
skriftspråket. Han ersatte den
äldre, onaturliga
blandningen av
kyrk
slaviska och serbiska med det verkligt
levande folkspråket, som han återgav i en
självständigt uttänkt, fonetiskt utmärkt
ortografi. Bland K:s vetenskapliga arbeten märkas
främst en serbisk grammatik (”Pismenica”,
1814, övers, av J. Grimm till tyska) och en
serbisk-tysk-latinsk ordbok (1818; 3 uppl. 1898).
Genom sina rika uppteckningar av serbiska
folksånger, vilkas utgivande begynte 1814, vann
K. europeisk ryktbarhet (fullst. uppl. i 9 bd,
1891—1902). K. utgav även saml. av ordspråk
(1849) och folksagor (1853; ny uppl. 1897) och
översatte N.T. till serbiska (1847). — Litt.: G.
Gesemann, ”Studien zur südslawischen
Volks-epik”, 1 (1926). Agr.
— 1169 —
— 1170 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
