Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karakalpakfristaten, Karakalpakistan (Karakalpakområdet) - Karakhoto - Kara-kirgiser - Kara-Kirgisområdet - Karakol - Karakolering - Karakorum, Karakoram (stad) - Karakorum, Karakoram (bergsystem) - Karakteristika - Karaktär - Karaktärsdrama - Karaktärsfullmakt - Karakul - Karakulfår, Karakulrasen - Karakurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAKURT
lad Petro-Alexandrovsk), 4,207 inv., 1928—30
Tsimbaj, 5,388 inv. M.P.
Karakho’to, ruinstad i Inre Mongoliet, 20
km. ö. om Etsingols östligaste arm, 50 km. s.
om dess utlopp i Socho-nor. K. upptäcktes
1908 av P. Koslov, och rika arkeologiska fynd
ha här gjorts. M.P.
Kara-kirgi’ser, se K i r g i s e r.
Kara-Kirgi’sområdet, se Kirgisistan.
Karako’1, stad i Kirgisistan (se d.o.).
Karakole’ring (caracole), äldre metod för
eldgivning i trupp, varvid led efter led avfyrade
sina vapen och därefter trädde tillbaka för att
ladda. Voro ledens antal tillräckligt många,
kunde på detta sätt elden hållas kontinuerlig,
trots att laddningen av de dåtida eldvapnen
tog avsevärd tid i anspråk. T.H-m.
Karakoru’m, K a r a k o r a’ m,
mongolväldets huvudstad, vars ruiner äro belägna vid
floden Orchons mellersta lopp (nuv.
Erde-ni Tsu). Huruvida K. redan under
Djingis-khan var huvudstad, torde ej vara fullt säkert.
I varje fall gjorde Ögödäi K. till sin
residensstad 1229. Efter Pekings upphöjande till
residensstad 1260 fortfor K. att vara Mongoliets
huvudort, och efter den kinesiska
mongoldynastiens störtande 1368 blev det ånyo
dynastiens residensstad till huvudgrenens
utslocknande. De ej synnerligen betydande ruinerna —
staden var enl. Rubruquis (se denne) täml.
obetydlig — ha undersökts av den ryska
Orchon-exp. 1889—91. C.F.
Karakoru’m, K a r a k o r a’m (Svarta berget),
bergsystem i Centralasien, mellan
Jarkend-darjas källfloder å ena sidan och övre Indus
å den andra (se kartan vid Indien). K.
börjar i ö. på 80° ö.lgd och stryker mot v.n.v.
till Pamir, där det möter Hindukusch. K.
räknas stundom som en del av Transhimalaja.
Dess högre delar bestå övervägande av granit,
som flerstädes genom bergskedjeveckningen
omvandlas till gnejs. De sedimentära
bergarter, som en gång täckt de kristalliniska, ha
på högre nivåer förstörts. På lägre höjd
träffas dock metamorfoserade skiffrar. Den
huvudsaki. bergskedjeveckningen har försiggått
under krittiden. K. har 33 toppar högre än
7,300 m.ö.h. Den högsta är Godwin-Austen el.
K2 (8,611 m.). K:s terrängformer äro djärvt
ut-modellerade med långa, djupa dalar, som
skilja kedjorna. Glaciationen är mycket
utbredd, ehuru klimatet på de lägre nivåerna är
nästan ökenartat. De 5 största glaciärerna
täcka ensamma en areal av 1,850 kvkm. På
gr. av K:s orografiska byggnad tillhöra de i
allm. dalglaciärernas typ, och man finner här
de största ex. härpå: Syachenglaciären är 75
— 1173 —
Artiklar, som icke återfinnas
km. lång, Baltoroglaciären 66, Biafo- och
His-parglaciärerna vardera 59, Chogolungma 55.
Inalles har man räknat 449 glaciärer med en
areal av 8,000 kvkm. De nå i allm. ned till
4,500—3,000 m.ö.h. Bagrotglaciärens
neder-kant ligger på 2,672 m. De pass, som föra
över K., ligga i allm. högt. Det mest bekanta
är K.-passet (K.-Dawan, 5,575 m.) mellan
Indus’ biflod Shyok och Jarkend-darja. J.F.
Karakteri’stika, utmärkande drag,
kännetecken. — Fys., diagram, som åskådliggör
sambandet mellan spänning och strömstyrka hos
t.ex. en dynamomaskin, ljusbåge el. dyL —
Matem., heltalsdelen i en logaritm. H-r.
Karaktä’r (grek. charakte’r, bokstav, inristad
figur, eg.: det inristade, inskurna). I allm.:
utmärkande beskaffenhet (t.ex. upploppet
antog k. av uppror). Spec. om en människas k.:
hennes psykiska grunddrag, särsk. med
avseende på känslan och viljan. K. kan den sägas
ha, som har ett fast grundkynne, alltid förblir
sig lik, men vanl. får k. en etisk betydelse och
innebär fasthet i det goda. — Kant skiljer
mellan den empiriska k., som bestämmes av
orsaker, ss. anlag och miljö, och den
intelli-gibla (osinnliga), som ej är beroende av rum,
tid el. orsak. Den intelligibla k:s
oföränderlighet under hela livet betonas särsk. av
Scho-penhauer. H.L.
Karaktärsdrama, dramaform, som i främsta
rummet framställer och belyser en karaktär.
Tragediens klassiske mästare i genren är
Shakespeare, komediens Molière. G.A-m.
Karaktärsfullmakt, av K. m:t meddelad
fullmakt på karaktär, i dess betydelse av titel och
rang, av visst ämbete, således utan att därmed
förbindes på stat uppförd tjänst el. lön. E.Spr.
KarakuT (turk., Svarta sjön), avloppslös,
salt-haltig sjö i n. Pamir, 3,850 m.ö.h., 230 m. djup.
M.P.
Karaku’lfår, Karakulrasen, fettsvansfår
(se d.o.) i Bucharas stäppområde. Härifrån har
k. exporterats till alla världsdelar och
förekommer även i Sverige. I Sydvästafrika
finnas f.n. högt förädlade stammar av denna
fårras. Baggarna äro vanl. behornade, tackorna
hornlösa. Ansiktet, öronen och benen äro
ullfria och ha svart täckhår. Pälsen består av
biandull, som hos lammen är svart. Med
tilltagande ålder bli djuren brunsvarta, gråsvarta
och slutl. grå el. smutsvita. De lamm, som ej
skola användas till avel, slaktas vid 3—5
dagars ålder, och av deras skinn beredas
pälsverk, vilka benämnas persian el. astrakan. Jfr
Fårraser. H.Fqt.
Karakurt, spindelart, se Giftiga djur,
sp. 293.
— 1174 —
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
