Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karamell - Karamzin, 1. Nikolaj - Karamzin, 2. Aurora - Karantän - Karapaolja, karapasmör - Karásek ze Lvovic, Jiří - Karasjok - Karasjokka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARAMELL
Karame’ll (ytterst spa. caramelo), uppstår av
rörsocker, om detta upphettas till begynnande
brunfärgning och sönderdelning. K. kan även
bildas vid inverkan av alkali på enkla
sockerarter (Moores prov). K. ss. konditorivara
utgöres av smält socker, tillblandat med olika
smak- och färgämnen. Vid upphettning av
socker till smältpunkten c:a 160° och
efterföljande avsvalning erhålles en vit, glasartad
massa, ej innehållande de brunfärgade k.-ämnena.
Även sådant socker användes i k.-industrien.
Brunbränd k. användes som s.k.
sockerku-1 ö r till färgning av vätskor. Wk.
Karamzin [karamzi’n]. 1) N i k o 1 a j
Mi-chajlovitj K., rysk förf. (1766—1826). F. i
Sim-birsk och uppfostrad
i Moskva, kom K. in
i frimuraren
Novi-kovs krets, vars
känslosamma religiösa
och kosmopolitiska
idéer övade
bestämmande inflytande på
hans ungdoms
tankeliv. K:s första
skrifter voro övers, (bl.a.
av Thomsons poem
om årstiderna). 1789
—90 företog han en
resa till Tyskland, Schweiz, Frankrike och
England, vilken han skildrade i av
samtiden högt skattade resebrev. Med dessa
införde han en ny rysk prosastil, anpassad i
huvudsak efter franskt mönster. Samtidigt och
strax därefter utgav K. noveller i tidens
gråtmilda maner, litterärt svaga alster, som
emellertid starkt slogo an och på sin tid blevo
föremål för en formlig kult (”Stackars Liza”, 1792).
Större originalitet och en viss förmåga av sann
psykisk analys visa dock några efter 1800 utg.
livsskildringar. Efter 1804 övergick K. helt till
historiskt förf.-skap, sedan han 1803 av
Alexander I utnämnts till rikshistoriograf. Han
arbetade nu på det stort anlagda verket ”Ryska
rikets historia”, varav 1819 i tryck förelågo 11
bd; 12:e delen (till 1612) blev aldrig helt
fullbordad och utkom först efter förf:s död.
Arbetet uppbäres av en stilistiskt skicklig, ofta
väl retorisk framställning och innehåller
medryckande skildringar, som inspirerat bl.a.
Pusj-kin, men ss. vetenskaplig produkt saknar det
dock större värde. På äldre dagar blev den
urspr. liberale K. alltmer konservativ. Den
tsaristiska nationalismen räknar i honom sin
förste teoretiker. Agr.
2) Eva Charlotta A u r o r a K., den
föregåendes sonhustru, finländsk filantrop (1808—1902),
dotter till landshövding C. J. Stjernvall, blev
1830 hovfröken i Petersburg och var 1836—40
g.m. den för sin rikedom kände furst Pavel
Demidov. 1846 ingick hon nytt äktenskap med
överste A. Karamzin, som stupade 1854 i
Krim-kriget. K. bodde sedan 1868 i Finland, där hon
1867 grundade diakonissanstalten i Helsingfors
och åtnjöt stort anseende för sin välgörenhet
och sitt fosterländska sinnelag. A.S.
Karantä’n (fra. quarantaine, till quarante,
40), isolering vid ett lands gränser av
människor, djur och föremål i avsikt att förhindra
införandet av smittosamma sjukdomar. Till
isoleringen fogas vederbörlig desinfektion.
Namnet k. härleder sig från den tidsperiod av
40 dagar (ital. quaranta giorni), under vilken
Venedig vid pestfara under medeltiden
isolerade till staden ankommande fartyg.
K.-bestämmelserna ha under tidernas lopp växlat mycket
i anslutning till den ökade samfärdselns
fordringar. Så t.ex. lägges enl. Pariskonferensen
1911/12 från kolera- och pestsmittade hamnar
ankommande fartyg blott då i k., när
misstänkta sjukdomsfall uppträtt ombord å fartyget el.
inkubationstiden för sjukdomen icke är utlupen.
K.-undersökningar verkställas av vederbörande
k.-läkare och underlydande tjänstepersonal
samt vid sjö-k. av vederbörande hamnläkare
(se d.o.). Ständiga k.-stationer finnas blott i
närheten av de stora hamnstäderna och de
viktigaste landgränserna. Enl. modern uppfattning
kan tillfredsställande sjö-k. ordnas genom
isolerad uppankring av ett fartyg i anslutning till
epidemisjukhus. K.-bestämmelser för införsel
av husdjur växla betydligt i olika länder. I
Sverige finnas f.n. ett 10-tal
husdjurs-k.-stationer. G.A-g.
Kara’paolja, karapasmör, se C a r a p a.
Karåsek [ka’räsek] z e L v o v i c, J i r f,
tjeckisk förf. (f. 1871), har i anslutning till
Baude-laire, Wilde, Przybyszewski o.a. i tjeckisk
litteratur representerat ”dekadenternas” riktning.
K:s lyrik utmärker sig genom formellt högt
uppdriven teknik. Bland hans diktsaml.
märkas ”Sexus necans” (1897), ”Samtal med
döden” (1904) m.fl. K. har även förf, romaner
och dramerna ”Apollonios från Tyana” (1905),
”Cesare Borgia” (1908) m.fl. Törhända har K.
sin största betydelse ss. essayist. I
”Impres-sionister och ironiker” (1903) har han fint
analyserat sekelskiftets moderna diktkonst. Agr.
Ka’rasjok [-jåk], hd i Finnmark fylke, Norge,
s. om Porsangen och vid gränsen mot Finland;
5,261,06 kvkm.; 1,087 inv. (1930), mest lappar,
som äga 33,500 renar (1929). Ax.S.
KaTasjokka, flod i Finnmark fylke, Norge,
mottager från n.v. avloppet från sjön Jesjjavrre
och förenar sig med Anarjokka till Tana (se
d.o.). Ax.S
— 1175 —
— 1176 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
