Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karat - Karatjaj - Karavan - Karavankerna - Karavanseraj - Karavell - Karavelov, 1. Ljuben - Karavelov, 2. Petko - Karbad - Karbamid - Karbaminsyra - Karbas - Karbazol - Karbenning - Karbider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARBIDER
Kara’t (av arab, kirat, ett slags vikt för guld
och diamanter, av grek. kera’tion, den
hornfor-migt böjda frukten av johannesbrödträdet).
1) Benämning på de hårda fröna av
johannesbrödträdet, vilka förr begagnades som vikter
på apotek och hos juvelerare. — 2) Viktsenhet
för ädelstenar och pärlor, förr starkt växlande
omkr. 205 mgr. (högst 213,5 mgr. i Turin, lägst
188,6 i Bologna), olika i olika land och stundom
i olika städer i samma land, numera (efter
förslag av G. F. Kunz) så gott som överallt = 200
mgr. 1 k. delades förr i 4 grän el. gran;
numera nyttjas decimalindelning. (Se bild vid
Diamant, sp. 259.) — 3) Guldmängd i
legering, angiven i 24-delar av legeringens vikt
(se Finhet). K.A.G.
Karatjaj, autonomt område inom
Nordkaukasiska området, R.S.F.S.R., n.v. om Elbrus,
kring Kubans källor; 8,142 kvkm.; 64,600 inv.
(1926), 81 °/o karatjajer, 5 °/o osseter, 4 °/o
ukrai-ner. Muhammedaner. Huvudstad
Mikojan-Sjachar, 1,500 inv. — K. bildades 1922 som
Tjerkess-K.-området; tjerkesserna avskildes
1926. M.P.
Karava’n (pers, kärvän), kollektivt begrepp
för sällskap av resande jämte transportdjur i
Orienten. K. betecknar framförallt och urspr.
handels- och transport-k. med häst, åsna el.
kamel som de viktigaste transportdjuren. Denna
form av k. förekommer i Asien och Afrika, dock
mycket undanträngd av järnvägar och
automo-biler. Kamelen användes mest i ökentrakter,
medan i berg och övrig kuperad terräng häst,
åsna och mulåsna (på större höjd jak)
föredragas. Bekanta äro även de pilgrims-k., som
årl. gå till Mecka el. andra muhammedanska
vallfärdsorter. Bland de äldsta och mest
kända k.-vägarna märkas de s.k. sidenvägarna,
handelsvägarna från Kina till Främre Orienten
och Europa. G.Jg.
Karava’nkerna, berggrupp i Alperna (se d.o.,
sp. 757).
Karavansera’j (pers, kärvän seräj,
karavanhus; jfr Seralj), härbärge för karavaner. K.
ligga i Orienten vid karavanvägarna på ung. en
dagsresas avstånd från varandra och äro
avsedda att bereda husrum åt både resenärer och
deras lastdjur. K. äro ofta förnämligt
uppbyggda, i sht i Persien, men i gemen äro de små,
ruskiga kyffen utan komfort. K. benämnas
även khän, ”hus”, och i av kineser behärskade
områden dang. G.Jg.
KaraveTl, ett slags segelfartyg från den
senare medeltiden. K. var riggad med 3 master,
uppbärande rå- el. latinsegel (se Fartyg, fig.
3). T.Hrn.
Karave’lov. 1) L j u b e n K., bulgarisk förf.
(1837—79), verksam som politisk konspiratör
Karavanseraj i Turkmenistan.
och journalist. Genom en rad noveller,
behandlande bulgariskt bondeliv, har K., ehuru
obetydlig ss. förf., övat ett beaktansvärt
inflytande på sitt hemlands uppspirande
nutids-litteratur. Agr.
2) P e t k o K., den föregåendes bror,
politiker (1840—1903), studerade vid ryska univ.,
invaldes i Bulgariens konstituerande
nationalförsamling 1879 och var där det radikala partiets
ledare. Ministerpresident 1880—81, 1884—86,
1901—02. Skicklig diplomat, hade K. stor
andel i östrumiliens införlivande med Bulgarien
1885. P.Dhl.
Karbad, se Bad, sp. 1,068.
Karbami’d, urinämne (se d.o.).
Karbami’nsyra, se Uretaner.
Karba’s (ytterst turk., piska av hopflätade
läderremmar), rotting, ris el. dyl. att aga med.
Karbazo’1, \/v0 » difenylimid,
upptäck-NH
tes av Gräbe och Glaser i stenkolstjära,
där den förekommer i den s.k. antracenoljan.
Kristalliserar i glänsande fjäll, smältpunkt
238°, kokpunkt 335°. Har teknisk användning
fc r framställning av färgämnen, särsk.
hydron-blått och karbazolgult. Lj.
Karbenning, s:n i Gamla Norbergs bergslag,
Västmanlands län, s.s.v. om Avesta; 140,27
kvkm., därav 130,59 land; 1,559 inv. (1932; 12
inv. pr kvkm.); 19,45 kvkm. åker (1927; 14,o°/o
av landarealen), 84,95 kvkm. skogsmark. I K.
ligger Högfors järnbruk (se Högfors och
Per sbo a.-b.). — Pastorat i Västerfärnebo
kontrakt, Västerås stift. M.P.
Karbi’der, metallers förening med kol,
framställas genom att direkt förena komponenterna
vid hög temp. Flera av dessa ha stor teknisk
betydelse, t.ex. kalciumkarbid (se d.o.).
Järnets k. (se J ä r n) spela stor roll för olika
järn
— 1177 —
— 1178 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
