Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kardning - Kardon - Kardtistelsläktet - Karduanläder - Kardull - Kardus - Karduspapper - Kare - Kareby - Karelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARDNING
Kardning är en uppluckrings- och
framförallt utredningsprocedur, som bomull, ull och
liknande flockiga textilämnen måste genomgå,
innan de kunna spinnas. Förr skedde k. för
hand med två kardor, rektangulära,
skaft-försedda träplattor, på ena sidan klädda med
läderbitar, tätt besatta med krokböjda, styva
ståltrådar. Numera sker k. mest med
kard-maskin, men ehuru grundprincipen är
densamma som förr, sitter kardnocken nu på
breda läder- el. gummivävband, fästade dels runt
om en stor cylinder, dels omkring ett antal
parvis sittande valsar, de grövre arbetsvalsarna
och de tunnare vändarvalsarna, som bearbeta
materialet genom att rotera mot varandra och
cylindern. Ullen bildar en allt finare och
lättare massa, som slutl. av en grövre vals sopas
ut och gripes av en ny cylinder, peigneuren el.
kamvalsen, från vilken den av en hastigt
arbetande kam föres ut och rullas upp på en stor
trumma. Proceduren upprepas på tre ung.
snarlika maskiner, som åstadkomma allt finare k.
Till slut skäres ull-, resp, vaddbandet upp i
strängar, som spinnas till garn (se
Bomullsgarn och Ullgarn). 1.
Kardo’n, växtart, se Kronärtskocka.
Kardtistelsläktet, Di’psacus, av fam.
väddväx-ter, omfattar 12 arter i Gamla världen,
huvudsaki. i Medelhavsländerna. De äro 2- el.
fleråriga, glatta el. borsthåriga örter med långa,
styva, tornspetsade skärmblad mellan
blommorna i korgaraa. I Skåne och Stockholmstrakten
förekommer här och där förvildad D. pilo’sus,
hårig kardtistel, 0,5—1 m. hög med
gulvita blommor. — D. fullo’num, kardtistel,
inhemsk i s.v. Europa, odlas flerstädes i
Europa, emedan dess fruktkorgar med sina i
spetsen utåtböjda, styva skärmblad nyttjas vid
upp-kardning av luggen på yllevävnader (jfr A p
p-r e t e r i n g). A.V-e.
Kardua nläder (eg.: kommande från
Cördo-ba) är sumakgarvat get- el. fårskinn (se C o
r-duanläder). K. benämnes också den
vegetabiliskt garvade, glasartade delen av
hästhuden, den s.k. ”spegeln”, som användes till sulor
och fordom till ovanläder i pjäxor. S.H-g.
Kardull, korthårig och finkrusig fin ull, som
spinnes till det garn, som passar för finare
valkade tyger av klädestyp m.m. I.
Kardu’s (ytterst ital. carto’ccio, strut, till lat.
charta, papper; jfr Kar tusch), omhölje av
papp el. papper kring tobak, tändstickor o.d.;
även den i höljet befintliga varan. — Krigsv.,
en i brännbart hölje (påse) innesluten
krutladdning till ett eldvapen. Påsen har stundom
tillverkats av papper men är vanl. av tyg, k
ardu s t y g, vävt av silke (silkesavfall), ylle (mera
sällan) el. spunnen nitrocellulosa (s.k. kruttyg).
— 1187 —
K. med hölje av ett slags celluloid förekomma
även, t.ex. vid granatkastare. R.Sbg.
Kardu’spapper, grovt, brunt omslagspapper.
Kare (isl. Kåri, eg. samma ord som sv. kåre),
nord, myt., en vindgudomlighet, son till
Forn-jot (se d.o.).
Kareby, s:n i Inlands Södre hd, Göteborgs
och Bohus län, n.v. om Kungälv; 36,55 kvkm.,
därav 36,« land; 1,053 inv. (1932; 29 inv. pr
kvkm.); lO.ss kvkm. åker (1927; 29,8 °/o av
landarealen), 8,87 kvkm. skogsmark. — Pastorat: K.
och Romelanda, Älvsyssels s. kontrakt,
Göteborgs stift. M.P.
Kare’Ien, fi. Karjala. 1) Landskap i Finland;
53,000 kvkm. K. utgör s.ö. delen av landet. Där
finnas talrika sjöar, av vilka de flesta tillhöra
Saimas insjösystem. Vattendragen upptaga
c:a 12 °/o av totalarealen. I de n. delarna
finnas medelhöga bergsryggar, men terrängen
sänker sig mot Ladoga och Finska viken.
Genom K. gå flera rullstensåsar. Jordmånen
ut-göres mestadels av stenig morän. Lerjord
finnes dock vid kusterna och i Vuoksen-dalen.
N. och ö. delarna äro uppfyllda av stora
skogsmarker. — K. är uppdelat ung. jämnt på
Viborgs och Kuopio län. I Viborgs län ligga
städerna Viborg, Kexholm och Sordavala samt
köpingarna Lahdenpohja och Koivisto, i
Kuopio län staden Joensuu och köpingen Nurmes.
— Jordbruket är på gr. av klimatet och den
karga jordmånen samt på gr. av historiska
förhållanden något efterblivet i jämförelse med
övriga delar av Finland. Industrien är ställvis
starkt utvecklad, spec. i Vuoksen-dalen, där
vattenkraften i Imatra o.a. forsar utbyggts för
industriella behov. Den rikliga tillgången på
skog möjliggör en betydande
träförädlingsindustri. Järnindustrien är av mindre omfattning
men har gamla anor i K. — Bland turistorter
märkas de natursköna Kolihöjderna vid K:s
största sjö Pielisjärvi, Valamo kloster på öar
i Ladoga samt Imatra vattenfall. — Historia, se
K.2). Mdn.
2) Autonom socialistisk sovjetrepublik i n.v.
Ryssland, gränsande till Finland i v. Den
karelska rådsrepublikens område kallas även
Fjärrkarelen el. ö s t k a r e 1 e n. Dess
gräns är i n. och ö. Kandalaksviken, Vita
havet och Onegaviken och går i s. över Onega
till Ladoga. 145,266 kvkm.; 290,800 inv. (1931).
Huvudstad är Petrosavodsk (på karelska
Petro-skoi); 27,105 inv. (1926). Av befolkningen voro
1926: 153,967 (51,i°/o) ryssar, 100,781 (37,4 °/o)
karelare samt 14,994 (5,5 °/o) finnar, vepser o.a.
— K. utgör i geologiskt avseende en del av
Fennoskandia. Det är synnerligen rikt på
vattendrag (sjöarna Onega, Imandra m.fl.).
Floderna äro strida och föga segelbara. Ett ka-
— 1188 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
