Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karikatyr - Karikera - Karin - Karin (Katarina) Månsdotter - Karis - Kariska havet - Karisma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARISMA
ett av sina förnämsta vapen. I spetsen gingo
här Paristidn. ”La Caricature” (från 1830) och
”Le Charivari” (från 1832); de betydande
namnen äro här Daumier, Gavarni, Cham och
Grandville. I England följde 1841 ”Punch”
(Ch. Keene m.fl.), i Tyskland 1844 ”Fliegende
Blätter” (W. Busch, A. Oberländer m.fl.) samt
”Kladderadatsch” 1848. Från Sverige må
erinras om ”Kapten Puff” (1855 ff.), k.-sidan i
”111. tidn.” (Höckert & Dardel, ”Stift & Co.”)
samt från senare tider ”Söndags-Nisse” (som
började utgivas redan 1864) och ”Strix” (1897
ff.). I Frankrike har k.-konsten alltjämt
uppehållits genom Caran d’Ache, Forain, Steinlen m.fl. I
Tyskland kom ”Simplicissimus” från 1896 att
under ett par årtionden spela en stor roll; där
voro även nordiska konstnärer, t.ex. O.
Gul-bransson, medarbetare. Jämte vår förnämste
skämttecknare Albert Engström ha i Sverige
under de sista årtiondena en mängd förmågor
ägnat sig åt k. (K. Stangenberg, O Andersson
m.fl.). — Litt: J. Champfleury, ”Histoire de
la caricature” (5 bd, 1865—80); E. Bayard, ”La
caricature et les caricaturistes” (1900); E.
Fuchs, ”Die Karikatur der europäischen
Völ-ker” (3 bd, 1902—04; 4 Aufl., 2 bd,1921), ”Der
Weltkrieg in der Karikatur”, 1 (1916); C. G.
Laurin, ”Skämtbilden och dess historia i
konsten” (1908). E.W.
Karike’ra, göra en karikatyr av; förvränga,
överdriva.
Karin, sammandragen form av Katarina
(se d.o.).
Karin (Katarina) Månsdotter, drottning (1550
—1612). Dotter till en soldat, var hon vid 14 års
ålder i tjänst hos Gert Cantor, en av Erik XIV:s
musiker, och nämnes i början av 1565 i hovets
klädkammarräkenskaper. Hon var då
kammarjungfru hos konungens syster Elisabet och
skötte Eriks dotter med Agda Persson,
Virginia. Vid denna tid synes hon, 15-årig, ha
varit en av konungens älskarinnor, och 1566
föddes hennes första barn med Erik. Efter
hand stärktes hennes inflytande över Erik.
Denne hade redan tidigt erhållit ständernas
medgivande att välja sin drottning ur vilken
samhällsklass han ville, och då 1567 hans frieri
till Renata av Lothringen misslyckats samt han
själv i sammanhang med Sturemorden s.å. fallit
offer för sinnessjukdom, trolovade han sig med
K. och lät s.å. ärkebiskopen hemligen viga sig
vid henne. Rådet godkände och bekräftade
därefter giftermålet. K. erhöll 1568 ett
drottningssigill, och s.å. kröntes hon i
Stockholms storkyrka, varvid hennes och Eriks barn
utropades som tronarvingar. K. delade senare
sin makes fängelse på Stockholms slott, i Åbo,
Kastelholm och Gripsholm åren 1568—73. Hon
Karin Månsdotters bild på hennes grav i Åbo
domkyrka.
fördes därefter sommaren 1573 till Finland, där
hon först vistades i Åbo och från 1577 till sin
död på Liuksiala kungsgård (ö. om nuv.
Tammerfors, vid Roines strand), vilken hon vid
Eriks död erhöll som län av Johan. Med Erik
hade K. barnen Sigrid (1566—1633), Gustav
(1568—1607), Henrik (1570—o. 75), Arnold (1572
—o. 75). Sigrid vistades hos henne i Finland,
medan Gustav (se bd 12, sp. 11) fördes därifrån.
— K:s inflytande på Erik synes ha varit gott,
och det förefaller, som hon haft god hand med
honom under sinnessjukdomen, ehuru han
under denna period varit ytterst prövande för
henne. Hon har vid flera tillfällen sökt tala
väl för misstänkta personer inför honom.
Omdömen om henne av personer, som känt henne,
äro oftast till hennes fördel. En undersökning
av hennes balsamerade lik har givit vid
handen, att hon varit reslig och välbildad. Något
autentiskt porträtt av henne är icke känt. —
Litt.: A. G. Ahlqvist, ”K. M.” (ypperlig
person-hist. monografi, 1874); ”Erik XIV:s
almanacks-anleckningar” (1912); N. Ahnlund, ”K. M.” (i
”Oljoberget och Ladugårdsgärde”, 1924). 1.A.
Karis, fi. Kar ja. 1) Kommun i Nylands län
Finland; 191 kvkm.; 2,973 inv. (1931).
Befolkningen övervägande svensk (206 finsktalande
inv. 1930). — 2) Köping i Nylands län,
Finland, grundad 1930. 2,201 inv. (1931).
Befolkningen övervägande svensk (337 finsktalande
inv. 1930). Mdn.
Kariska havet, mellan Novaja Zemlja och
fastlandet, se A r k t i s, sp. 304.
Ka’risma (grek. cha’risma, nådegåva) kalla
des i den urkristna församlingen de särsk.
gå
— 1197 —
— 1198 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
