Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karisma - Kariterna - Karitz, Anders - Karja - Karjala - Karkas - Karkemisch (Djerablus) - Karl - Karl (furstar av Sverige och Sverige-Norge) - Karl VII Sverkersson - Karl VIII Knutsson (Bonde)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARITERNA
vor och krafter, vilka ansågos vara den Helige
andes verk. I 1 Kor. 12 uppräknar Paulus en
del sådana (gåvan att profetera, tala med
tungor, göra ”kraftgärningar” m.m.) och ger
anvisningar för deras rätta bruk; här kommer också
den tanken fram, att varje församlingsämbete
måste vila på sin särsk. k. (jfr Församling,
sp. 948). Inom katolska kyrkan anses
helgonens under vara en forts, på urförsamlingens
karismer, medan man inom de evang. kyrkorna
i regel anser dessa ha upphört efter den
kristna kyrkans 3 första årh. Inom vissa mer el.
mindre extatiska rörelser anses de dock
återupplivade i tungomålstalande,
helbrägdagörel-ser o.d. S.N.
Kari’terna, grek, myt., se Chariterna.
Karitz, Anders, filosof (f. 28/s 1881), fil. d:r
fid Lunds univ. 1913, docent i teoretisk filosofi
där s.å., har med sina skrifter ”Thorild och
hans filosofi” (i ”Till Thorilds minne”, 1908)
och ”Tankelinjer hos Thorild” (gradualavh.,
1913) grundlagt den moderna
Thorildsforsk-ningen i Sverige. Han har visat den intima
släktskapen mellan grundbegreppen i Thorilds
åskådning och Spinozas och Leibniz’ systemer
samt publicerat en rad Thorildsskrifter,
viktiga för kännedomen om dennes
utveckling. Sin egen filosofiska åskådning har K.
framställt i skriften ”Tillvarons motsatsspel”
(1932), där han även framlagt en ny teori om
våra själsliga grundfunktioner och vår
kun-skapsverksamhet över huvud. Filosofiens och
de olika specialvetenskapernas beroende av
varandra och intima växelverkan har han fint
utrett i skriften ”Philosophie und
Special-forschung” (1932). Alb.N.
Karja, se K a r i s.
Ka’rjala, finskt namn på Karelen.
Karka’s, trådöverspunnen mjuk järntråd,
som brukas i modistyrket, även vid
blomster-fabrikation. I.
Ka’rkemisch, nu D j e r a b 1 u s, hettitisk
ruinstad vid Eufrat, känd redan c:a 2100 f.Kr.,
spelade under den hettitiska stormaktens tid
en betydande roll som en av väldets utposter,
senare medelpunkten för ett hettitiskt rike i n.
Syrien, vilket först 717 erövrades av Sargon.
605 stod vid K. ett bekant slag mellan
Nebu-kadnessar och farao Neko. K. fortbestod
under klassisk och hellenistisk tid under namnet
E u r o p o s. Utgrävningar 1908—13 av
Ho-garth och Woolley ha blottat den jämte
Bog-hasköi mest betydande hettitiska ruinstaden,
bragt i dagen ett stort antal skulpturer och
reliefer av framförallt senhettitisk karaktär
samt ett antal hettitiska, delvis i den inhemska
hieroglyfskriften avfattade inskrifter. — Litt.:
”Carchemish” (2 bd, 1914—21). C.F.
— 1199 —
Karl, mansnamn, latiniserat Ca’rolus (fra.
Charles).
Karl, namn på talrika furstar.
Sverige och S v e r i g e-N o r g e. — Den
sedvanliga ordningsbeteckningen för de sv.
kungarna låter den förste historiske sv. kungen
K. Sverkersson vara K. VII; några tidigare
sv. kungar K. ha emellertid aldrig existerat;
de äro uppdiktade av Johannes Magnus. B.
1) K. VII Sverkersson, konung (död o.
1167), son till Sverker d.ä. K. tog enl. de
ursprungligaste uppgifterna av daga en
tronkrä-vare vid Örebro, Magnus Henriksson, som var
tillskyndare till dråpet på K:s fader. K.
regerade i 8 år, förmäldes med Kristina, en
systerdotter till danske kungen Valdemar I, och
hade med henne sonen Sverker, som var
minderårig, när K. o. 1167 överfölls på Visingsö
av en annan tronkrävare, Knut Eriksson, och
omkom. Under K:s regering voro Ulf och
Gut-torm landets jarlar. 1164 upprättades Uppsala
ärkestift. B.
2) K. VIII Knutsson (Bonde), konung
(1408—70), var son till riddaren Knut
Tords-son (Bonde) och Margareta Karlsdotter, dotter
till riksmarsken Karl Ulvsson (Sparre) av
Tofta. K. uppfostrades hos sin styvfar Sten
Turesson (Bielke). Han ägde betydande
rikedomar och residerade på gården Fågelvik i
Tjust. I sin ungdom företog han resor i
Tyskland, Polen och Ungern. I den sv. rikspolitiken
framträdde han hösten 1434, då han anslöt sig
till riksrådets uppror mot Erik av Pommern.
1435 utnämnde kung Erik honom till sin
marsk. K. bröt emellertid strax därefter med
konungen och synes ha varit en av
huvudanstiftarna till det nya upproret 1436. Den
folkliga och radikala riktning, som leddes av
Engelbrekt och Erik Puke, bekämpades och kvävdes
av den av K. ledda aristokratien genom stränga
straffexp. mot allmogen. K. stod jämte
riks-drotsen Christiern Nilsson (Vasa) i spetsen för
det konstitutionellt sinnade riksrådet. Hans
våldspolitik mot bönderna och schism med
kyrkans representanter ledde till att han
avlägsnades från riksstyrelsen en tid under året 1438.
Hösten s.å. utnämndes han till
riksföreståndare, överföll 1439 och oskadliggjorde sin rival
Christiern Nilsson och ledde riksrådets krig
mot kung Erik och dennes anhängare. Efter
Kristofers av Bayern konungaval 1440
avtackades K. från sitt riksföreståndarämbete med
stora förläningar i Finland. Här uppehöll han
sig under Kristofers regering utan större
inflytande på riksstyrelsen. Våren 1448 infann
sig K. efter Kristofers död på valmötet i
Stockholm och blev, sedan de två andra
tronpretendenterna, Erik Nilsson (Oxenstierna) och
— 1200 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
