Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
Karl IX. Målning av okänd konstnär. Romrod,
Hessen.
misstro betrakta den starka furstemakt, K.
skapade i sitt hertigdöme: adelns politiska
idéer syftade näml, till ett återupplivande av
feodala inrättningar och ett inskränkande av
centralmakten. Dessa idéer voro i sin tur K.
synnerligen motbjudande, och hans
motsättning mot högadeln skärptes, då den vid vissa
tillfällen stödde Johan mot honom själv. Så
sökte konungen på en riksdag i Stockholm
1582 med adelns godkännande på egen hand
lösa tvistefrågorna med K. till dennes nackdeL
Detta ledde ej till något resultat; men då
tvisten mellan K. och konungen ett par år senare
gått så långt, att det talades om inbördes krig,
såg K. åter högadeln och Johan enade mot sig.
Inför denna allians blev K. nödsakad att ge
vika på de flesta punkter och avstå från
mycket av sin självständighet. Genom
konventionen i Vadstena 1587 reglerades K:s förhållande
till konungamakten på ett för honom
ofördelaktigt sätt. I kamp med konung och adel,
vilka var på sitt sätt sökte undanröja de
bestämmelser i Gustav Vasas testamente, på vilka
K. stödde sin ställning, kom K. att betrakta
detta aktstycke som politiskt grundläggande.
— Genom Johans son Sigismunds val till
konung i Polen blev även K:s ställning berörd:
härigenom bragtes nämligen den frågan i
förgrunden, hur en gång i framtiden riksstyrelsen
i Sverige skulle ordnas, då personalunionen
mellan Sverige och Polen blivit verklighet.
Genom Kalmar stadgar (se d.o.) skulle K. vid en
sådan kommande situation ställas utanför
riksstyrelsen så mycket det var möjligt. Åren
1589—92 medförde åter en förändring i K:s
ställning: Johan, som helt bröt med högadeln,
sökte åter K:s vänskap, och denne ansåg tiden
inne att återvinna den makt, som han förlorat
1587. Gemensamt vände de sig emot
rådskretsen. Vid Johans död, då det gällde att taga
ställning till frågon om riksstyrelsen under
personalunionen med Polen, rådde en djup
söndring mellan K. och rådet, bådadera
naturliga förkämpar för rikets rättigheter.
Situationens tvingade krav ledde dock till en
förlikning dememellan. K., ss. den ”förnämste i
regeringen”, och rådet övertogo gemensamt
styrelsen i avvaktan på Sigismunds ankomst. K.
tog nu initiativet till en viktig religiös
opinionsyttring, det s.k. Uppsala möte (se d.o.),
varigenom landets enhet med avseende på
bekännelsen fastslogs. Härigenom hade K. med
stor klokhet i förväg skaffat sig ett stöd
gentemot de politiskt-religiösa planer till den
katolska motreformationens fördel, som
Sigismund och hans rådgivare kunde väntas hysa.
Under Sigismunds första Sverigevistelse 1593—
94 höll sig K. något tillbaka till en början,
men stödde därefter energiskt riksdagens krav
vid konungens kröning. Vid de följ,
underhandlingarna om styrelsesättet under
Sigismunds frånvaro började åter K:s och rådets
krav gå i sär: K. önskade för sig en
riksföreståndares ställning, då han vore rikets
”förnämste ledamot”. Konungen nöjde sig
emellertid med att utfärda täml. vaga bestämmelser
om styrelsen, enl. vilka visserligen K.
betecknades som den förnämste i riket, men skulle
regera tillsammans med rådet; f.ö. förbehölls
åtskillig makt åt av konungen utsedda
ståthållare. Dessa bestämmelser sökte nu K. tolka
i enlighet med sina föregående önskemål, då
den maktställning han fått genom dem,
ingalunda tillfredsställde honom. Rådet erkände
honom också som riksföreståndare 1594; så
även ständerna i Söderköping 1595. Samtidigt
arbetade K. outtröttligt i de in- och
utrikespolitiska frågor, som krävde hans ingripande.
Den gemensamma oppositionsställning till
konungen, som en tid enat honom och rådet,
började emellertid nu bli otillräcklig för att
sammanhålla deras i grunden stridiga intressen;
— 1203 —
— 1204 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
