Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
en allmän fred skulle K.G. nu trol. ej haft
något att invända, med Ryssland inleddes
förhandlingar, som dec. 1658 ledde till ett
stille-stånd, och även med Polen var K.G. benägen
för fred med uppgivande av de ännu av
svenskarna besatta platserna i Västpreussen. Skulle
kriget fortsätta, avsåg K.G. närmast ett anfall
mot Brandenburg, som hösten 1657 övergått
till Sveriges fiender, el. på Österrike. Men för
så vittutseende företag krävdes hjälp av
England el. Frankrike, och därtill voro utsikterna
för tillfället ej stora. Uteblev denna hjälp,
måste K.G. ant. snarast sluta fred el. genast
föra hären in i fiendeland; till att själv
underhålla alla de värvade regementena hade Sverige
för dåliga finanser. Men nu spordes hotande
nyheter om nederländska flottrustningar,
Danmark tycktes vilja undandraga sig den nära
anslutning till Sverige, som K.G. menat skola
bli en nödvändig följd av Roskildefreden, och
vägrade uppfylla dess bestämmelser om att
gemensamt med Sverige utestänga fientliga
flottor från Östersjön. På nytt angrep då K.G.
Danmark, nu med den bestämda avsikten att
helt underkuva det och så upprätta en nordisk
storstat under sv. ledning. Äter hade dock
K.G:s fantasi fört honom för långt. Med dessa
planer ej blott kränkte han det danska folkets
livsvilja utan utmanade även många intressen
ute i Europa och frambesvor därigenom ett
motstånd, som blev honom övermäktigt. Med
seg energi kämpade dock K.G. mot de
överlägsna fienderna, även deras krigsvilja började
mattas, och det mot Sverige vänligt sinnade
Frankrike kunde efter sin fred med Spanien
1659 eftertryckligare göra sin röst hörd. Så
förbättrades snarast det politiska läget för
Sverige, om än Cromwells död och restaura
tionen berövade det Englands stöd. Ytterst
ovillig att uppgiva något av vinsterna i
Roskildefreden, ställde sig K.G. avvisande mot de
s.k. Haagkonserterna och begav sig i slutet av
1659 till Göteborg för att där förhandla med
ständerna och vidtaga förberedelser för ett
anfall på Norge. Då insjuknade han och dog,
13/2 1660, föga mer än 37 år gammal. Med sin
gemål Hedvig Eleonora hade K.G. blott ett
barn, sonen Karl (XI). Med Märta Allertz hade
han dessutom sonen Gustaf, greve Carlson.
K.G. var undersätsigt och kraftigt byggd, och
ett kraftfullt, imponerande intryck gjorde även
det massiva, av långt, svart, nedhängande hår
inramade ansiktet. Han hade ärvt det häftiga
Vasalynnet, men de krävande förhållanden,
under vilka han växte upp, hade tidigt lärt honom
att lägga band på sig. I sitt förhållande till
Kristina gör han snarast ett försagt och
tillbakadraget intryck och visade sig fullst.
oför
mögen att lyda sina vänners råd och med
storm söka vinna henne. Det måste dock
rätt-visligen erkännas, att hans ställning gentemot
drottningen var ovanligt svår. Väl uppstigen
på tronen, hävdade K.G. med kraft konungens
ledarställning gentemot den mäktiga
aristokratien. Reduktionens genomförande visade sig
under de ständiga krigen omöjligt, men
principiellt släppte K.G. aldrig kravet därpå, och
den första tiden hade bragt ganska betydande
resultat. För den sv. handeln visade K.G. ett
livligt intresse, och hänsyn till den ha i ej
obetydlig mån påverkat hans utrikespolitik.
Motsättningen mot holländarna ledde emellertid
till förlusten av Sveriges båda kolonier, Nya
Sverige och Cabo Corso. Av betydelse för
näringslivets utveckling voro såväl stiftandet av
den Palmstruchska banken 1656 som
anläggningen av Rademachers manufakturverk i
Eskilstuna s.å. Sin ojämförligt största
betydelse har dock K.G. som diplomat och krigare.
Hans djärva fantasi och glänsande
kombinationsförmåga i förening med
tidsomständighe-terna, som tycktes rycka de mest fantastiska
projekt inom möjlighetens gränser, gåvo dock
åt hans politik något oroligt, nästan lösligt,
som stundom tog sig uttryck i illa underbyggda,
vittsvävande planer och snabba omkastningar.
På det militära området åter höllos i allm.
K. G:s fantasi och djärvhet inom rimliga
gränser av en kall beräkning och en ovanligt skarp
blick för det möjliga. Detta i förening med
hans stora välde över soldaterna gjorde honom
till tidens främste fältherre och en av Sveriges
framgångsrikaste krigarekonungar. Ät Sverige
vann K.G. i s. och v. dess alltjämt bestående
gränser och provinser, som nu rymma ‘/s av
hela dess befolkning.
Det äldre huvudverket om K.G. är S.
Pufen-dorfs officiösa framställning: ”De rebus a
Ca-rolo Gustavo Sueciæ rege gestis
commentario-rum libri VII” (1696, i sv. övers. 1913—15).
Sedermera har F. F. Carlson i ”Sveriges
historia under konungarne av pfalziska huset”, 1
(1855) givit en sammanhängande och ganska
utförlig, men föga djupgående och numera i
mycket föråldrad framställning av K.G:s hela
regering. K.G:s i hela Europas öden så djupt
ingripande utrikespolitik har behandlats el.
åtm. berörts i ett otal arbeten, bl.a. av
Fride-ricia, Erdmannsdörfer, Michael, Waddington
m.fl. H. Rosengren har givit en framställning
av K.G:s ungdom till 1650, N. Edén har (i
”Hist. tidskr.”, 1906) klarlagt grunderna för
K.G:s anfall på Polen. Den nyaste samman
fattande framställningen är S. Bonnesens i ”Sv.
folkets historia” (under utgivning). P.S.
Redan från den tid, han som ung 1640
vista
— 1211 — — 1212 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
