Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
rysk-danska landstigningen i Skåne s.å. Detta
åter klöv den nordiska ligan i två mot
varandra fientliga grupper, Georg I—Fredrik IV
och Peter I—Fredrik Vilhelm I (August
betydde nu föga), och förbättrade Sveriges
utrikespolitiska läge. Med båda dessa grupper
förhandlade K. om fred, varjämte han stod i
förbindelse med Frankrike, Spanien och
jako-biterna (seGörtz, Alberoni och J a k
o-biter). Med Ryssland bedrevos de
intensivaste underhandlingarna, och därvid torde
även frågan om tronföljden i Sverige ha
spelat med in (se Holsteinska partiet,
Karl Fredrik och
Ålandskongressen). Något avgörande hade dock ej
träffats, när K. på hösten 1718 inföll i Norge
för att så förbättra Sveriges militära läge och
skapa gynnsammare fredsbetingelser. Under
belägringen av Fredriksten träffades K. 30/n
1718 mellan 9 och 10 på aftonen av en kula i
v. tinningen, som ögonblickligen medförde
döden. Varifrån skottet kom, är ej utrönt. Å ena
sidan tala mycket starka indicier för ett mord,
varvid misstankarna närmast falla på Sicre,
generaladjutant hos Fredrik av Hessen; å den
andra sidan tyckas skottets verkningar
utesluta, att det avlossats på nära håll.
Fastän K. under nästan hela sin regering låg
i fält, visade han dock stort intresse för den
inre styrelsen och genomförde en rad reformer
på skilda områden, vilka likväl efter hans död
åter avskaffades. I motsats mot faderns äro
de alla av radikalt kynne, och de flesta ha
långt senare i sina huvuddrag åter genomförts.
Bland dem kunna nämnas kansliordningen av
1713 med dess departementalstyrelse,
kontribu-tionsordningen av 1712 med förmögenhetsskatt
och självdeklaration, skatteförenkling m.m.
Även för konst och vetenskap hyste K. stort
intresse: han sände från Turkiet flera
forsk-ningsexp. till Orienten, granskade personligen
Tessins ritningar till slottsbyggnaden i
Stockholm, understödde Polhems slussbyggnader vid
Trollhättan och visade särsk. för matematiska
spörsmål stort intresse och en begåvning långt
över medelmåttan. — En av K:s obestritt mest
utmärkande egenskaper var hans förtegenhet.
Till hans avsikter och planer måste man
därför oftast sluta av hans handlingar, och
följden har blivit, att såväl därom som om hans
personlighet meningarna skarpt brutit sig.
Framförallt gäller detta hans utrikespolitik,
även de stora dragen och de ledande
synpunkterna. Av många har den ansetts bestämd
endast av fantastiskt rättshaveri, envishet och
personlig ärelystnad, under det andra i K.
velat se den klarsynte och målmedvetne
förkämpen för Sveriges maktställning som
civilisatio
nens förpost i ö. Europa. Från en viss brist
på snabb anpassningsförmåga och diplomatisk
smidighet torde man dock ej kunna frikänna
K., även om hans envishet och oböjlighet vid
ett närmare studium av hans politik visar sig
ingalunda motsvara de gamla föreställningarna
därom. Som fältherre utövade K. över sina
soldater en makt, som är nästan utan
motsvarighet i världshistorien. Även hans
utomordentliga förmåga som slagledare är numera allmänt
erkänd. Hans strategi, särsk. valet av Polen
till huvudkrigsskådeplats och fälttågsplanen
mot Ryssland 1707—09, äro däremot föremål
för mycket olika meningar, varvid
klandrar-na dock i sina omdömen synas vara väl starkt
påverkade av utgången.
Källorna och litteraturen till K:s historia äro
oerhört rika. Bland de otryckta kan blott
nämnas Schirrens väldiga samling excerpt ur ett
stort antal europeiska arkiv, f.n. förvarad i
Riksarkivet. Av tryckta källor märkas:
”Konung Karl XII:s egenhändiga bref”, utg. av E.
Carlson (1893); ”Brefvexling mellan konung
Carl XII och rådet” (i ”Historiska handlingar”,
1—15, 1861—95); ”Karolinska krigares
dagböcker”, utg. av A. Quennerstedt (12 bd, 1901
—18); bland äldre framställningar märkas
främst J. Nordberg, ”Konung Carl XH:s
historia” (2 bd, 1740; även i tysk och fransk övers.)
samt Voltaire, ”Histoire de Charles XII” (ett
otal uppl. och övers.). Av nyare arbeten må
framhävas: F. F. & E. Carlson, ”Sveriges
historia under konungarne af pfalziska huset”,
6—8 (1881—1910); ”Karl XII”, till
200-årsda-gen av hans död utg. av S. E. Bring (1918;
sam-melverk, återgivande den moderna Karl
XH:s-forskningens dåv. resultat); Generalstaben,
”Karl XII på slagfältet” (4 bd, 1918—19); H.
Hjärne, ”Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa
1697—1703” (1902); A. Quennerstedt, ”Ur Carl
XII:s lefnad” (2 bd, 1916); A. Stille, ”Carl XII:s
fälttågsplaner 1707—09” (1908). Dessutom
finnas ett stort antal specialarbeten av Almquist.
Axelson, Bonnesen, Brulin, Chance,
Hallen-dorff, Hartman, Herlitz, Lagermark, Munthe,
Petri, Schartau, Stille, Sörensson, Uddgren m.fl.
”Karolinska förbundets årsbok”, varav hittills
föreligga årg. 1910—31, är helt ägnad åt de 3
Karlarnas tid, särsk. åt Karl XH:s. Se f.ö.
beträffande litteraturen även Stora
nordiska kriget. P.S.
Ingen av Sveriges konungar torde vara känd
genom en så jämn och rik porträttföljd som K.
Endast få år ligga emellan de olika typerna.
Som barn och yngling målades han av
Ehren-strahl, ensam el. med systrar och föräldrar;
av dennes efterträdare D. v. Krafft utfördes
porträtt (bl.a. till häst), likaså av Brenner, Ut-
— 1229 —
— 1230 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
