Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIV Johan (konung av Sverige-Norge; Jean Baptiste Bernadotte) - Karl XV (konung av Sverige-Norge)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
bl.a. 0. Alin, I. Andersson, F. W. Morén, K.
Wickman, L. Tingsten, S. Brisman, H.
Lindström, C. F. Palmstierna. N.H-g.
Samtida skildringar av det ståtliga och
sydländskt impulsiva i K. J:s apparition och
väsen illustreras på ett utmärkt sätt av hans
porträtt. Man kan i dessa (se pl.) följa hans
karriär inom franska armén och till Sveriges
kungatron. I Frankrike har han porträtterats
i målningar av Kinsoen, Guérin, Levachez, J.
L. Kreul, Le Dru m.fl. och i skulpturer av J.
Ceracchi och J. Chinard (byst hos prins Eugén).
Man finner även i de figurrika tavlor, som
förhärliga Napoleon (Versailles), K. på
framträdande plats. Av särsk. intresse äro F.
Gé-rards två porträtt i sv. fältmarskalksuniform
på Stockholms slott, av vilka bröstbilden
utfördes apres nature i aug. 1810. I Sverige
till-kommo framställningar av Sergel, Krafft d.y.
(1811, kröningstavla 1824), O. J. Södermark
(1832, Rosendal), F. Westin (1838), Gillberg,
Sandberg, Mazér (1843, Rosersberg) m.fl. K.E.S.
9) K. X V (Carl Ludvig Eugen), konung (%
1826—I8/a 1872), äldste son till Oskar I och
drottning Josefina. K., som förde titeln hertig
av Skåne, erhöll tillsammans med sina
bröder en metodisk, sträng uppfostran. Som barn
visade han många lovande anlag; stor lätthet
att lära, rik fantasi, käckhet och
ursprunglighet, men tidigt framträdde även drag av
vankelmod och ytlighet. 1843—45 tillbragte han några
terminer vid Uppsala univ. och vistades även
vid univ. i Kristiania. Ännu var han täml.
strängt hållen men hann dock förvärva en
genom hela livet visad förkärlek för det glada,
utåtvända studentlivet. Därefter fick han egen
hovhållning och kastade sig då- plötsligt ut i
ett glatt ungkarlsliv i stundom icke alltför
uppfostrande sällskap. Hans förmälning 1850 med
prinsessan Lovisa av Nederländerna ändrade
ganska litet hans något vidlyftiga levnadsvanor,
ehuru äktenskapet utåt, tack vare gemålens
trofasta hängivenhet för sin make, tedde sig
som harmoniskt. K. vann redan som ung och
bibehöll alltid en rotfast och vidsträckt
popularitet bland snart sagt alla lager av folket.
I grunden godhjärtad och älskvärd, ville han
alla människor gott och var, så långt hans
förmåga att hålla sina stundom väl lättsinnigt
givna löften sträckte sig, en trofast vän för
sina vänner. Han förenade med ett
synnerligen folkligt och okonstlat väsen en
fullkomlig förmåga att vid behov manifestera sin höga
ställning; hans ståtliga, manliga utseende och
hållning, hans kraftiga stämma, hans på
samma gång värdiga, charmerande, tillgängliga
och åtm. till synes så öppna uppträdande gav
honom otaliga beundrare. De som däremot i
K. F. Kiörboe: Karl XV. Om kr. 1863.
Nationalmuseum.
hovkretsen el. i det politiska livet kommo
honom verkligt nära, varsnade dock, att han var
mäktig rätt mycken förställning, även om han
icke alltid drevs av medveten beräkning utan
stundom snarare av obetänksamhet. Han
gjorde snart anspråk på att icke blott synas utan
även vara den bestämmande, att verkligen styra
och ej blott regera, men bristen på viljekraft
och uthållighet i arbetet gjorde, att det oftast
stannade vid ansatsen. Dels på gr. härav, dels
också på gr. av en trots allt omisskännlig
önskan att lojalt uppfylla en konstitutionell
regents förpliktelser erbjöd samarbetet med
honom icke synnerlig möda men krävde väl
åtskilligt av tålamod och takt för medl. av
hans ministärer. Utan alltför stora svårigheter
lät han sig efter hand nöja med maktens sken
och mottog utan synbar motvilja yttringarna
av folkets tillfredsställelse över
regeringsåtgärder, som statsrådet mycket mot hans vilja
genomdrivit. För de besvikelser, som han likväl
mången gång måste ha känt, sökte och fann
han tröst bland konstnärsvänner och
sångar-bröder, i uppsluppna lag el. genom utövande
av sina litterära och konstnärliga talanger.
K. började sin offentliga bana som kansler
för rikets univ. 1844. Vida större intresse
ägnade han emellertid sina militära
sysselsättningar; han var soldat till liv och själ, full
av förhoppningar att under sin regering kunna
öka Sveriges ära. Inom armén åtnjöt han en
utomordentlig popularitet. Han ägnade även
— 1239 —
— 1240 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
