Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl (svensk prins, hertig av Västergötland) - Carl (svensk arvfurste, hertig av Östergötland) - Carl Johan (svensk arvfurste, hertig av Dalarne) - Karl Fredrik (storhertig av Baden) - Karl Ludvig (arvprins av Baden) - Karl Albert (kurfurste av Bayern) - Karl Teodor (prins av Bayern) - Karl Vilhelm Ferdinand (hertig av Braunschweig - Karl II (hertig av Braunschweig) - Karl den djärve (hertig av Burgund)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
Han blev med. hedersd:r i Uppsala 1917 och
är hedersled, av Sv. läkaresällskapet. Förutom
ett flertal småskrifter rörande kavalleriet och
Röda korset har han utg. ”Jag minns...
Minnen från ett långt liv” (1931). 27/s 1897 g.m.
prinsessan Ingeborg av Danmark, med vilken
han har sonen Carl och döttrarna Margareta,
Märtha och Astrid (se dessa). Th.
13) Carl Gustaf Oscar Fredrik Christian,
den föregåendes son, arvfurste, hertig av
Östergötland (f. 10/i 1911).
14) Carl Johan Arthur, arvfurste, hertig
av Dalarne (f. 31/io 1916), yngste son till
kronprins Gustav Adolf.
Baden. 1) K. Fredrik (ty. K. Friedrich),
storhertig (1728—1811), efterträdde sin farfar
markgreven Karl Vilhelm av Baden-Durlach,
stod till 1746 under förmynderskap, ärvde 1771
Baden-Baden, förvärvade som Napoleon I:s
bundsförvant betydande områden av
sekulariserade och mediatiserade riksfurstendömen,
blev 1803 kurfurste och vid inträdet i
Rhen-förbundet 1806 storherlig av Baden, som först
under hans tid blev en territoriell enhet och
genom hans verksamhet bragtes till ekonomisk
och andlig blomstring. [B.j
2) Karl Ludvig, den föregåendes son,
arvprins (1755—1801), g.m. Amalia Fredrika
av Hessen-Darmstadt, med vilken han hade
bl.a. döttrarna Elisabet, g.m. Alexander 1 av
Ryssland, och Fredrika, g.m. Gustav IV Adolf
av Sverige, samt sonen Karl Ludvig Fredrik
(1786—1818), storhertig 1811, far till Louise,
g.m. sin kusin, prins Gustav av Vasa. C.
Bayern. 1) K. Albert, kurfurste
(1697—1745), se nedan Tysk-romerska riket 5).
2) K. Teodor, prins (1795—1875), 2:e
son till sedermera konung Maximilian I, fick
en rent militär uppfostran och deltog med
berömmelse i kriget mot Napoleon 1813—14, blev
fältmarskalk 1841, generalinspektör för
bajerska armén 1848. Under kriget 1866 erhöll han
befälet över samtliga de sydtyska staternas
trupper, men arméns oenhetliga
sammansättning och politiska hänsyn försvårade i hög
grad en energisk krigföring, och K. uträttade
föga. Efter freden lämnade han alla offentliga
värv. P.S.
Braunschweig. 1) K. Vilhelm
Ferdinand, hertig (1735—1806), son till
hertig Karl I (1713—80), som han
efterträdde 1780, systerson till Fredrik den store av
Preussen; mest bekant som fältherre i
preussisk tjänst. Under sjuåriga kriget utmärkte sig
K. vid flera tillfällen, särsk. i slaget vid
Min-den. Som preussisk fältmarskalk förde han
överbefälet i fälttåget mot Holland 1787, och
hans inflytande var under lång tid mycket
stort, mest i militära men även i politiska
frågor. 1792 avslog K. ett anbud att omorganisera
den franska armén och mottog i stället
överbefälet över den österrikisk-preussiska armén
mot Frankrike. På gr. av alltför långsam och
metodisk krigföring uträttade han föga och
nedlade 1794 befälet. Motsträvigt trädde han
1806 åter i spetsen för den preussiska armén,
men vid Jena och Auerstädt led hans
krigföring fullst. skeppsbrott, och han själv blev
dödligt sårad. Som regent utvecklade K. en
betydande reformverksamhet i upplysningstidens
anda, om den än ofta stannade vid ansatser.
P.S.
2) K. 11 Fredrik August Vilhelm, den
föregåendes sonson, hertig (1804—73), hertig 1815,
tillträdde regeringen 1823. Föga skickad att
regera, fördrevs han 1830 och fortsatte sina
äventyrligheter i utlandet. Hans staty är rest
i Genève, som han på detta villkor
testamenterade sin till största delen av diamanter
bestående förmögenhet (”diamanthertigen”). [B.]
Burgund. 1) K. den djärve (fra.
Charles le téméraire), hertig (1433—77), son
till Filip den gode.
K. ingrep redan som
Burgunds tronföljare,
då med titeln greve
av Charolais, i
kampen mellan
Frankrike och sitt eget land,
då han stödde den
franska feodaladelns
liga mot Ludvig XI
och därigenom
lyckades förlama dennes
politik att skänka
Liège stöd. Han
ställde då denna stad under burgundiskt
inflytande. Sedan han 1467 efterträtt sin
fader, tillfångatog han 1468 Ludvig vid en
konferens i Péronne, emedan han misstänkte
denne för att ha uppmuntrat Lièges
upprors-planer. Hans fortsatta politik gick ut på att
förena rikets två delar: Burgund och
Nederländerna. Sålunda tillförpanlade han sig 1469 de
lar av Elsass och erövrade 1473—75
Loth-ringen. Han planerade även ett genom
gifter-målsförbindelse befäst förbund med huset
Habsburg och hade äregiriga planer på att
förskaffa sig hög ställning inom tyska riket.
Trött på Ludvig XI:s ständiga diplomatiska
aktion mot honom på olika håll, ämnade han
vända sig mot denne men skulle först göra
processen kort med schweizarna, vilka ständigt,
uppmuntrade av Ludvig, oroade de s.ö.
delarna av hans rike. Hans trupper voro emellertid
ej vuxna den nya taktik som schweizarna
ska
— 1245 —
— 1246 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
