Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl V (tysk-romersk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL
Karl V. Målning av Chr. Amberger.
3) K. V, tysk-romersk kejsare (1500—58),
var son till Filip av Österrike och Johanna av
Kastilien-Aragonien. K. räknade sålunda sina
anor från flera av Europas mäktigaste
furstehus: hans farfar var kejsar Maximilian I, hans
farmor Karl den djärves dotter Maria, åt
vilken större delen av det rika Burgund bevarats,
hans morfar Ferdinand av Aragonien och hans
mormor Isabella av Kastilien. K., som föddes
i Gent, där hans far residerade, blev vid 6
års ålder faderlös och var därefter herre över
de burgundiska Nederländerna, vilka t.v.
styrdes av K:s faster Margareta som ståthållarinna.
Dessutom hade han utsikter att erhålla sin
mors hemland, då hon sedan makens död var
sinnessjuk. Spanien styrdes efter Isabellas och
Filips död i sin helhet av Ferdinand, men K.
ansågs som dess blivande herre. — K.
uppfostrades i Nederländerna, med vilkas språk och
kultur han blev förtrogen; han gjorde icke
något mera märkligt intryck och beskrives
under sin barndom som trög, tystlåten och
sjuklig. Myndigförklarad 1515, tillträdde han
styrelsen av sitt nederländska rike. Följ, år
avled Ferdinand, och K. överraskade då med ett
snabbt initiativ: han lät sig i Bryssel
förklaras för Spaniens konung och avreste därefter
hastigt till sitt nya rike, där man väl
betraktade honom och hans nederländska rådgivare
som främlingar men dock hyllade honom och
modern. Så var nu K. vid 16 års ålder herre
även över det förenade Spanien samt det
dit-hörande Syditalien (Neapel) och de rika
amerikanska kolonierna. — Då K:s farfar dog
1519, beslöt K. även söka vinna kejsarkronan,
vilket efter kraftigt förarbete lyckades honom,
i hård tävlan med Frankrikes konung Frans
I Härmed hade en av de politiska
huvudfrågor, som väntade K., tydligt framträtt: i
honom och hans omfattande välde mötte
Frankrike en kombination av flera bland sina gamla
fiender, Burgund, Spanien och kejsarmakten.
Kampen mellan K. och Frankrike var
oundviklig. — Dessutom väntades K. av uppgiften att
befästa sin makt i det spridda väldets olika
delar. I Nederländerna var den rotfäst, i
Spanien ännu icke. 1520—21 rasade i
Kasti-liens städer och Valencia ett borgaruppror (se
Comuneros), vars yttre mål var att få K:s
moder Johanna till drottning. Med adelns hjälp
nedslogs emellertid detta, och under
1520-ta-lets lopp befäste K. sitt välde i Spanien. —
Svårare problem väntade K. i Tyska riket. Här
överlät han redan kort efter kejsarvalet de
habsburgska arvländerna åt sin broder
Ferdinand, själv helt upptagen av
riksangelägenhe-terna. Hans strävan blev att öka rikets
sammanhållning och den centrala makten, vilka
båda under medeltidens sista skede i hög grad
minskats. Härvid fick han att kämpa med
territorialfurstarna och städerna, vilka funno
sig bättre med det rådande läget och ville
behålla sin makt oförkränkt. Kampen
försvårades för K., därigenom att reformationens
början sammanföll med hans regeringstillträde.
K. ville ej ge reformationen några
medgivanden, trogen, om också reformvänlig katolik
som han var; dessutom insåg han snabbt, att
reformationsrörelsen hotade Tyska rikets enhet
och kejsarmakten. Han såg sålunda sorn sin
uppgift att bekämpa den.
De närmaste 3 årtiondena måste K. parallellt
ägna sig åt den franska frågan och de oroliga
förhållandena inom Tyska riket, medan
Spanien skänkte honom obetingat militärt och
ekonomiskt stöd. 1521 anfölls han av Frans I,
som genom offensiv sökte bryta Frankrikes
in-ringning genom K. Detta hade till följd, att de
åtgärder mot reformationen, som K. vidtagit i
sammanhang med riksdagen i Worms 1521
(riksakt mot luteranerna), ej kunde
genomföras. Sedan Frans 1525 besegrats och
tillfångatagits vid Pavia, slöts 1526 fred i Madrid, på
villkor att Frankrike skulle uppge sin
burgundiska och italienska politik. K:s planer på
universalmonarki, kätteriets utrotande och en stor
aktion mot de påträngande turkarna gingo
dock om intet; en stor allians, vari även
på
1267 —
— 1268 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
