Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karmöy - Karnak - Karnallit - Karnap - Karnatik - Karnation - Karnaubapalm, Karnaubavax - Karnaval - Karneades - Karnebeek, Herman Adriaan van - Karneia, karnéerna - Karneol - Karneval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARNEVAL
Karmöy, ö i Rogaland fylke, Norge, n. om
Boknfjords mynning; 174,31 kvkm.; 14,286 inv.;
flack och välodlad i n. och v., skild från
fastlandet genom det smala Karmsund. Rikt
vårsillfiske. Vid Visnes (Vigsnes) på v. kusten
svavelkisgruvor. På sydspetsen ligger
Skudes-neshavn (ladested med 1,198 inv.), på ö.
kusten Kopervik (1,681 inv.); längre norrut vid
Karmsund Avaldsnes’ stenkyrka från
1200-ta-let. Ax.S.
Karnak, by i övre Egypten på Nilens ö.
strand, med betydande ruiner av det gamla
Pylon vid Amon-templet vid Karnak.
Tebe. Framförallt märkes det stora
Amon-templet, grundat av kungarna av 12 :e
dynastien men med sina yngsta delar härrörande från
de romerska kejsarna. Den stora hypostylen
(se Egyptisk konst, fig. 14), uppförd av
Thotmes III (o. 1475 f.Kr.), är ett av forntidens
mäktigaste byggnadsverk, sträckande sig över
en areal av 5,000 kvm. (105 m. lång, 53 m.
bred); taket uppbäres av 134 pelare i 16 rader;
på yttermuren reliefer, som förhärliga Seti I:s
och Ramses II :s segrar. S. om templet,
förbundet med detta genom en sfinxallé, ligger ett
tempel, helgat gudinnan Mut och uppfört av
Amenhotep III (o. 1400 f.Kr.), n. därom ett av
honom uppfört tempel åt guden Monthu,
vilket liksom ett närliggande tempel, helgat Ptah
och byggt av Shabako (o. 700 f.Kr.), blivit
utvidgat av Ptolemaierna. — Litt.: G. Legrain,
”Les temples de K.” (1930). O.K.-P.
Karnalli’t, se Stassfurtsalter.
Karna’p (sannolikt etymologiskt = kanapé)
användes i samma betydelse som erker (se
d.o.), en fönsterprydd, täckt byggnad, som
förekommer såväl under senare medeltid och
renässans som i modernare byggnadsstilar. K.
är ofta rikt utsmyckad samt elegant i formen.
En k. med särsk. ändamål är burspråk (se
d.o., med bild). E.W.
Karna’tik (sanskr. Karnätaka), urspr. det av
Karneades.
kanareser (sanskr. karijäta) bebodda området
mellan ung. Nilgiri i s. och Kolhapur i n.
innanför Västra Ghats, av européerna
överflyttat ss. geografisk beteckning för området
mellan Kap Comorin i s. och Nellore i n. på
Främre Indiens östkust, vilket alltsedan 1710 helt el.
delvis lydde under den av stormogulväldet
av-hängige nawaben i Arcot; området införlivades
slutl. 1853 helt med det angloindiska
väldet. C.F.
Karnation [-fo’n] (till lat. caro, gen. carnis,
kött), benämning för de nakna hudpartierna i
en porträtt el. figurmålning.
Karnaubapalm, Karnaubavax [-åu’-], se C
o-pernicia.
Karnava’1, se
Karneval.
Karne’ades, grekisk
filosof (o. 214—o.
129), tillhörde den
yngre akad. skolan
(se Akademi).
Han företrädde en
skeptisk uppfattning
av
kunskapsproblemet i opposition mot
stoikernas försök att
uppställa säkra
sanningskriterier. G.A.
Ka’rnebeek [-bék], Herman Adriaan,
jonkheer van K., nederländsk diplomat (f.
1874), borgmästare i Haag 1911—18,
utrikesminister 1918—27, därefter
regeringskommissarie i prov. Sydholland. K. har spelat en
framträdande roll i Nat. förb. Th.
Ka’rneia (grek.), karnéerna, forngrekisk
fest, firad i Sparta m.fl. doriska städer på
högsommaren under 9 dagar (7—15) i mån.
Kar-neios till ära för Apollon Karneios, den
för-doriske guden Karneios’ efterträdare. Till
festbruken vid k., varunder vapnen måste vila,
hörde bl.a. de s.k. stafylodromernas löpning
samt uppförandet av lövhyddor. — Litt.: M.
P. Nilsson, ”Griechische Feste” (1906). H.Sj.
Karneo’1 (fra. carnéol, ital. corniola, till lat.
corne’olus, hornartad), miner., är en som
halv-ädelsten använd varietet av kalcedon (se d.o.),
som genom inblandade järnoxidföreningar har
blodröd el. brun färg; hos ljusare k.
förhö-jes färgen genom glödgning. K. har slipad
mycket använts till sigill- och ringstenar, vanl.
4-, 6- el. 8-kantiga plattor med gravering. —
K. förekommer mest som utfyllnad av
blås-rum i mandelsten. K.A.G.
Karneva’l, i Sydeuropa benämning på
fastlagen (se d.o.), urspr. den tid, som närmast
föregick den av kyrkan påbjudna fastetiden
av 40 dagar före påsk, sedermera inskränkt
— 37 —
— 38 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas nnder C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
