Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karolinska institutet, Karolinska mediko-kirurgiska institutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAROLINSKA INSTITUTET
i Uppsala beordrades dit för sina studier. Hans
undervisning slutade dock efter ett par år.
Sjukvården sköttes vid denna tid huvudsaki.
av s.k. bardskärare, även kallade barberare el.
fältskärer. Bardskärarskrået uppkom vid sidan
om andra hantverksskrån under medeltidens
senare skede, och dess medl. voro också rent
hantverksmässigt utbildade. Detta skrå erhöll
sina första privilegier av Johan III 1571.
Under Gustav Vasa och hans söner funnos i
huvudsak inga andra ”läkare” än dessa, utom en
och annan från utlandet inkallad livmedikus. De
första medicinska professurerna i Sverige
till-kommo först 1613 och 1620 i Uppsala. 1663
funnos i Stockholm 9 utbildade läkare, därav endast
3 svenskfödda. 4 av dessa, däribland du Rietz,
bildade då ett Collegium medicorum, närmast
efter holländskt mönster. De erhöllo
omedelbart privilegier och fingo bl.a. till uppgift att
examinera de med. doktorer, som ville utöva
praktik i Stockholm (senare också alla, som
ville erhålla ämbetsläkarebefattningar i
Sverige), och att hålla uppsikt över fällskärer,
ba-dare, apotekare, barnmorskor och
kvacksalvare. Deras avsikt att också få upprätta ett
sjukhus och meddela medicinsk undervisning, att
få bilda en med. fakultet i Stockholm,
omintetgjordes dock på gr. av motstånd särsk. från
Olaus Rudbeck i Uppsala. Collegiets medl.
gåvo dock en del privat undervisning och
föranstaltade en del offentliga anatomiska
dissektioner. 1716 lyckades man få utnämnd en prof,
i anatomi i Stockholm, M. Bromelius, men
denne avgick redan 1720 utan att erhålla någon
efterträdare. Collegiets strävan att få
inflytande på läkarutbildningen gick helt om intet,
då det 1737 stadgades, att vid sv. univ.
promoverade doktorer icke skulle undergå Collegii
examination. Bardskärarskrået, nu benämnt
Barberarämbetet el. Kirurgiska societeten,
utbildade, visserligen under Collegii överinseende,
men i själva verket mycket fristående,
fältskärer, huvudsaki. för arméns behov. Redan
härigenom fick societeten stor betydelse, och dess
anseende ökades, genom att dess förnämsta
representanter nu började skaffa sig en
utmärkt utbildning och blevo mycket ansedda
och aktade. Bland dessa märkas vid denna
tid H. Schützercrantz, Olof af Acrel och N. M.
Ramström. Collegiet fick kämpa för att ej
förlora sitt inflytande. Acrel och Ramström
började 1746 hålla fria föreläsningar, och
societeten arbetade för att få en lärare i anatomi.
Detta föranledde Collegium att begära en
sådan professur, och 1749 upprättades en sådan
med A. Bäck som innehavare. Societeten
anställde då för egen räkning en lärare i detta
ämne, och de förutnämnda fria föreläsningarna
fortsattes. Det hade emellertid blivit allt
vanligare, att läkarna också skaffade sig kirurgisk
utbildning, och de kirurger, som dessutom
skaffat sig läkareutbildning, blevo allt talrikare.
Motsättningarna utplånades alltmer. 1752
öppnades Serafimerordens lasarett, Acrel blev
överfältskär och A. Bäck lasarettsmedikus.
Redan 1756, då R. Martin utnämndes till prof, i
Karolinska institutet, sett från Norr
Mälarstrand.
anatomi och kirurgi, lydande under Collegium,
blev han ensam lärare i anatomi. I
undervisningen deltogo nästan endast kirurger, då
läkarna studerade detta ämne vid univ.
Sera-fimerlasarettet öppnades med 8 sängar, men
sängantalet ökades snabbt. 1765 funnos 44 och
i slutet av årh. o. 100 sängar. Från början var
det föreskrivet, att ingen fick bli
provincial-medicus, stads- el. regementsfältskär, som ej
arbetat vid lasarettet Vs år. Här blev ett
gemensamt arbetsfält för läkare och kirurger,
vilket i hög grad bidrog till att motsättningarna
dem emellan inom kort helt försvunno. 1760
hade också Acrel som den förste kirurgen efter
förhör promoverats till med. d:r i Uppsala.
Nils Rosén von Rosenstein och Carl von Linné
ledde förhöret. 1797 upplöstes Kirurgiska
societeten, och Collegium medicum övertog
ensam vården av såväl den medicinska som den
kirurgiska undervisningen. — Nya professurer
upprättades under denna tid vid Collegium.
1761 blev D. von Schulzenheim prof, i
obste-trik och P. J. Bergius prof, i naturalhistoria
och farmaci. Det fanns således nu 3 prof.,
men dessa hade endast
undervisningsskyldig-het, Collegiet uppehöll examinationen.
Undervisningslokalerna voro bristfälliga,
föreläsningarna höllos på olika platser. Först 1807
inreddes ett hus på Riddarholmen, vilket förut
varit slottsbageri, med rum för dissektioner,
kemiskt laboratorium, museum,
föreläsningssal, bibi, och samlingslokal för Collegiet.
Collegiet försökte på 1770-talet ; tt få rättighet
— 47 —
— 48 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
