Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karta - Kartframställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARTA
N. delen av kartan över Germanien ur Schedel, ”Liber cronicarum” (1493).
kan ytterligare säkras genom
konnektions-och vägmätningar, vilka utföras
mellan de geodetiskt bestämda punkterna. Vid
mätning i större skala och med stora
fordringar på noggrannhet kunna, i all sht om
underlaget är ofullständigt el. om helt ny
mätning skall företagas, de ovannämnda
triangelnäten behöva fullständigas med ett nät av
grafiskt uppmätta triangelpunkter. På detta
sätt erhålles en stomkarta, vars
ändamål är att begagna förut kända detaljer
för att i möjligaste mån nedbringa
mät-arbetet. Sedan stomkartans olika delar
hoppassats till önskad bladstorlek och i
erforderliga delar kompletterats, reproduceras
densamma på ritpapper och uppdelas i för
fältarbetet lämplig storlek i s.k. mätbordsupplägg.
Den topografiska f ä 1 t m ä t n i n
g-e n sker i Sverige i skalan 1:50,000, för särsk.
ändamål även i större skalor; utomlands
till-lämpas vanl. större mätningsskalor.
Fältarbetet består av två olika grenar: planmätning
och höjdmätning. Genom
planmätning-e n erhålles en bild av jordytans
horisontalprojektion; beroende på mätskalan tecknas
bilden med objektens egen form el. med särsk.
kartbeteckningar. De vanligaste
tillvägagångssätten äro syftning och
avstånds-mätning, varigenom från en känd punkt
en annan punkts läge bestämmes;
avskärning, då man genom att från 2 (el.
flera) kända punkter draga syftlinjer till en
3:e erhåller dennas läge; inskärning,
varvid man genom att med mätbrädet
uppställt i en obekant punkt och orienterat draga
syftlinjer från 2 el. flera kända punkter
erhåller stationspunktens läge (jfr Beskrivan-
de geometri). De vanl. använda
instrumenten äro mätbräde med stativ, vilket vid
allt arbete måste vara horisonterat och
orienterat, d.v.s. uppställt så, att alla k:s linjer äro
parallella med verklighetens, tublinjal el.
di-opterlinjal, kompass samt för
avståndsmät-ningen distanstub el. mätkedja; avstånd
kunna även mätas med stakning el. stegning.
Genom höjdmätning bestämmes olika
punkters höjdskillnad. Utgångsvärden för
höjdmätningen erhållas i landets
precisionsavväg-ning samt de linjeavvägningar, vilka ansluta
till denna och varigenom ett antal varaktigt
markerade och till sin höjd över havsytan
kända f i x p u nk t er står till buds, samt
vidare genom den trigonometriska höjdmätning,
som vanl. äger rum i samband med
triangelmätning. Höjdfixarna äro alltså för
höjdmätningen, vad triangelpunkterna äro för
planmätningen. Skola höjdförhållandena på den
färdiga k. återgivas med nivåkurvor, måste vid
höjdmätningen skaffas ett stort antal
höjdbe-stämda punkter; emellan punkter med samma
höjdvärde interpoleras nivåkurvorna med den
för k. bestämda höjdskillnaden
(ekvidistan-sen). Instrument för sådan höjdmätning
äro nivelleringstub med stång,
avvägningsspe-gel, kurvsökare ävensom barometer. Vid
större fordran på noggrannhet måste man,
utgående från förut höjdbestämda punkter, med
horisontala syftlinjer uppsöka nivålinjer, vilka
därefter inmätas på k. på samma sätt som
varje annan terränglinje. Skola däremot
terrängens höjdförhållanden åskådliggöras
medelst lutningsstrecksmetoden (se sp. 71),
gäller det att uttrycka begränsningsytornas
lut-ningsvinklar, för vilket ändamål på sv.
topo
— 79 — — 80 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
