Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karta - Kartografiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARTA
Detalj ur S. G. Hermelin, ”Geographiske chartor öfver Swerige” (1797).
grekerna av dem. De sistn:s osäkra
uppfattning av jordkretsen kom dem att inse
behovet av särsk. projektion samt bestämda mått
för kartframställning; redan 300 f.Kr.
förordades ett rätvinkligt koordinatsystem för
ortsan-givning; 200 f.Kr. lade Eratosthenes grunden
till en vetenskaplig kartografi genom att införa
meridianer och paralleller. Hipparchos
uppfann 150 f.Kr. den stereografiska och
ortografiska projektionen. Marinus från Tyrus
fullstän-digade 100 f.Kr. Eratosthenes’ gradnät till en
plattkarta, och Ptolemaios från Alexandria
uträknade 2 koniska projektioner och 1
stereo-grafisk för sin världskarta. Romarna synas
haft föga intresse för geografiska kartverk av
större omfattning men hade det så mycket
mera för katasterarbeten, varav relikter ännu
finnas i behåll. Därjämte framställde romarna
vägkartor över sitt väldes viktigare delar.
Världskartor, visande jorden cirkelrund och
utan gradnät, ha framställts av araberna och
även annorstädes under den tidigare
medeltiden. Under den senare medeltiden
framkom-mo i Italien, Spanien och Portugal påfallande
riktiga ”kompasskartor” (sjökort), vilka voro
sammandragna av äldre plattkartor. På
1300-talet sammanställde man s.k. portulaner
(seglingskartor) för sjöfarande. Svårigheten att
reproducera k. lade stora hinder i vägen för en
mera vidsträckt användning av desamma.
Uppfinningen av boktryckarkonsten, träsnittet och
kopparsticket liksom ock de stora geografiska
upptäckterna sporrade till både ett flitigare
studium och en större användning av k.;
renässansen innebar en pånyttfödelse även för
kartografien. Man började att orientera k. åt
n., vilket redan tillämpats av grekerna, under
det att arabernas k. och de italienska
kom-pass-k. orienterats åt s. och övriga i allm. åt
ö. Under 1400-talet hade de n. ländernas
kartografer ett stort inflytande; dansken Claudius
Clavus anses ha varit den förste, som
avbildade Skandinavien och Grönland, följd 1539
av Olaus Magnus; samtidigt utgavs ett stort
antal k. över den europeiska kontinenten. Med
Amerikas upptäckt vidgades den geografiska
horisonten. Nya projektioner för jordytans
avbildning måste uttänkas, av vilka må nämnas
Mercators (1569); vid mätarbetet kommo
kompass och mätkedja till användning. På
topografiska k. återgavs bilden än så länge
sned-perspektiviskt utan gradnät, på sin höjd med
skalmått. Ett ryktbart namn i k:s historia
innehar ”Theatrum orbis terrarum” (1570) av
holländaren Abraham Ortelius. 1617 började
Wil-lebrord Snellius utföra triangelmätningar, och
utgivningen av på sådana grundade k. kan
anses vara inledd med Cassini de Thurys k. över
— 83 —
— 84 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
