Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kashmir (stat) - Historia - Kashmir el. kasimir (tyg) - Kashmirget - Kashmiri - Kashmirull - Kasida - Kasimir (textilier) - 1. Kasimir I Restaurator (polsk konung) - 2. Kasimir II den rättrådige (polsk konung) - 3. Kasimir III (polsk konung) - 4. Kasimir IV Jagiellończyk (polsk konung) - Kasino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KASHMIR
C. F. Tyndale Biscoe, ”K. in light and shade”
(1922). — Bild se pl. vid Indien. J.F.
Historia. K. tillhörde med säkerhet
Mau-rya-väldet (200-talet f.Kr.); bl.a. skall ÄQoka
ha grundlagt huvudstaden Srinagar och infört
buddismen. Senare hörde K. till
Kushana-väldet och blev då en av
Mahayana-buddis-mens huvudhärdar. Efter 528 erövrade
hef-taliterna (se d.o.) K. men avlöstes o. 565 av
den inhemska Karkotaka-dynastien. Härefter
följde olika inhemska dynastier, tills 1334 en
afgansk äventyrare, Schahmir Swati, övertog
makten; islam har sedan dess i K. förblivit de
härskandes religion. 1586—1752 under
stor-mogulväldet, därefter under durrani (se d.o.),
lades K. 1819 av Randjit Singh till
sikher-nas välde, men efter första sikhkriget
tillerkändes K. Gulab Singh av den rajputiska
Dograklanen, vilken av Randjit Singh fått
Jam-mu ss. län (1846). Den sålunda bildade staten
Jammu och K. har sedan dess tillhört Gulab
Singhs dynasti under den anglo-indiska
regeringens överhöghet. Härskaren bär sedan 1846
titeln maharaja. C.F.
Kashmi’r [kaj–] el. k a s i m i r (eg. tyg från
den indiska staten Kashmir), urspr. indisk,
mjuk och fin treskaftad kypervävnad av
Kash-mirgetens ull, numera en fin, smidig
yllevävnad av liknande kvalitet. K.-schalar vävdes
med inslag i många olika färger, som
inplockades för hand och på baksidan bildade små
nop-por. Varpen var ytterst tät och fin, färgerna
och mönstren karakteristiska och av
persiskmuhammedansk typ. Dessa dyrbara ӊkta
schalar” voro modeplagg kring 1800-talets mitt
och imiterades fabriksmässigt i Europa. L
Kashmirget, getras, se T a m g e t.
KashmFri, det indo-ariska språket i
Kashmir, bildar jämte s h i n a och k o h i s t a n i
den d a r d i s k a grenen av den indo-ariska
språkfamiljen. Antalet k.-talande torde uppgå
till c:a IV2 mill. K. visar en egenartad
utveckling av det urspr. språkmaterialet men står
under starkt inflytande av sanskrit, hindustani
och persiska. På k. förefinnes en dock varken
särdeles betydande el. särdeles gammal
(tidigast från 1500-talet) litteratur. Det grafiska
uttrycksmedlet är ?ar a d a-alfabetet (se I
n-diskskrift); för tryck användes devanagari.
— Litt.: G. A. Grierson, ”Manual of the K.
language” (2 bd, 1911). C.F.
Kashmirull, det fina, mjuka håret av
Kash-mirgeten.
Kasi’da (arab, kasida, ”tendensdikt”, av
verbet ka’sada, syfta) kallas hos araberna en
längre dikt, dock sällan över 100 verser, vilken i
bestämd ordning behandlar olika ämnen och
slutar med sitt eg. syftemål, urspr. den egna
— 103 —
stammens förhärligande el. ett smädande av
dess fiender, senare oftast en lovsång till en
familj el. person, varav skalden väntade en
belöning. Början är alltid av erotisk art, nasib,
en klagan över att den älskade med sin familj
lämnat sin tidigare lägerplats. Mellanpartiet
skildrar diktarens färd till k:s adressat och
uppehåller sig vid kamelen el. hästen, som
därvid användes, öknens fasor, dess djur och
jakten på dem, ett oväder el. annat natursceneri.
Den mest berömda samlingen äldre k. är
MiTal-lakät (se d.o.). Även inom andra språk, särsk.
persiska och turkiska, har k. upptagits och
flitigt använts. G.O-r.
Ka’simir, textil., se Kashmir.
Ka’simir (po. Kazimierz), polska furstar.
1) K. IRestaurator, konung (1016—58),
son till Mieszko II, efterträdde denne 1034,
förjagades 1037 av stormännen men återinsattes
på tronen med kejsar Henrik HI:s bistånd
1041. K., som bl.a. erövrade Masovien åt Polen,
förde en kraftig politik. P.Dhl.
2) K. II, den rättrådige, konung
(1138—94), son till Boleslav III, hävdade sin
besittning av tronen i strid mot sin bror
Mieszko och bragte ordning i flera inre frågor. E.Lö.
3) K. III, konung (1310—70), son till
konung Vladislav Lokietk, som han 1333
efterträdde. För att vinna inre lugn i riket offrade
han prov. Pommern och Schlesien åt resp.
Tyska orden och Böhmen. österut utsträckte
emellertid K. sitt välde över det av lillryssarna
bebodda s.k. Röda Ryssland, vilket gav
anledning till en övergående tatarinvasion. K. förde
en kraftig inre regering, skapade ordning i
förvaltningen genom ny lagstiftning, främjade
städerna och borgerskapet, gav judarna nya
rättigheter och grundläde 1464 univ. i Kraköw.
K. dog sonlös och efterträddes av sin systerson
Ludvig av Ungern. E.Lö.
4) K. IV Jagiellonczyk, konung
(1427—92), son till Jagiello. Redan som barn
storfurste av Litauen, valdes han efter
brodern Vladislav III till konung 1444 och
kröntes 1447. Efter att i början av sin regering ha
avvärjt tataranfall, började K. 1454 krig med
Tyska orden för att understödja de preussiska
städerna i strävan att ansluta sig till Polen.
Kriget slöts först 1466 med fördraget i Thorn,
varigenom Västpreussen införlivades med
Polen. Under denna strid var K. förbunden med
den landsflyktige konung Karl Knutsson av
Sverige, som 1464 gjorde sitt restitutionsförsök
med hjälp av en polsk här. Efter krigets slut
instiftade K. den polska riksdagen. Hans
regering betecknar en glansperiod för den andliga
odlingen i riket. E.Lö.
Kasi’no, se C a s i n o.
— 104 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
