Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kasjuber (kassuber) - Kask - Kask (hjälm) - Kaskad - Kaskadbatteri - Kaskadbergen - Kaskarillabark - Kaskasapakte - Kaskasatjåkko - Kaskel, Walter - Kaskelot el. pottval - Kaskett - Kaskinen - Kaskoförsäkring - Kaskö - Kasmogam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KASMOGAM
Kasju’ber (k a s s u b e r), slavisk folkstam,
boende i Västpreussen och n.ö. hörnet av
Pommern, en folkspillra på något över 100,000
personer, sysselsatta med åkerbruk och fiske, till
större delen katoliker. Dess bäst
vetenskapligt kända dial. är den språkhistoriskt mycket
intressanta slovinziskan, som emellertid nu är
så gott som utdöd. Det kasjubiska
språket tillhör den västslaviska gruppen och
står polskan nära; i äldre tider har det
bildat en övergång till den nu försvunna
pola-biskan ö. och v. om Elbe. Kasjubiskans äldsta
språkprov äro bevarade i tolkningar av
Luthers katekes m.m. av 1643. Något verkligt
litteraturspråk har knappast utbildats; vad som
i t tryck föreligger är några små skrifter av
F. S. Cenova (1817—80), uppteckningar från
landsmål, strödda folkskrifter och enstaka
dikter. — Litt.: Arbeten av F. Tetzner (1827) och
F. Lorentz (1926) om folket och dess historia,
grammatiker av F. S. Cenova (1879) och F.
Lorentz (1903, den slovinziska dial.), det
språkhistoriska huvudarbetet är F. Lorentz,
”Geschichte der pomoranischen
(kaschubi-schen) Sprache” (1925), en ordbok har
utgivits av S. Ramult (1893). Agr.
Kask (jfr no. ka[i]sk), se Kaffegök.
Kask (fra. casque, av spa. casco, skål, huvud),
läderhjälm, i Sverige tidigare paradhuvudbonad
för gardesinf. och ingenjörtrupperna;
tillverkades av svart, blankt läder, var framtill försedd
med emblem, upptill med pik. Jfr Hjälm.
E.O.B.
Kaska’d (fra. Cascade, till ital. cascare, falla),
vattenfall; störtsjö; störtskur.
Kaska’dbatteri, fys., kallas ett batteri,
bestående av seriekopplade elektriska
kondensato-rer. Ang. kapaciteten hos ett k. se E 1 e k t r i s k
kondensator. N.R-e.
Kaska dbergen, v. U. S. A., se Cascade
mountains.
Kaskari’llabark, Cortex cascari’llce, barken
från grenar av euforbiacéerna Croton elute’ria
och cascari’lla. K. innehåller bitterämnet
kas-karillin, 1—3 °/o flyktig olja, samt harts- och
garvämnen. Användes som adstringerande
medel vid tarmkatarr samt i rökkryddor mot
ast-ma. J.H.
Kaskasapakte, en av Kebnekaises ståtligaste
och svårtillgängligaste toppar, närmast n. om
Kebnepaktepasset; mer än 2,025 m.ö.h. K. har
bestigits blott en gång, 3/s 1923 (av D. Cronsioe
och G. Eklund). M.P.
Kaskasatjåkko, den ståtligaste av
Kebnekaises toppar, n.ö. om Kebnepaktepasset, 2,076
m.ö.h., till höjden den 4:e av Sveriges
fjälltoppar. K., som bestegs första gång 1880, är
relativt lätt tillgängligt. M.P.
Kaskel, Walter, tysk jurist (1882—1928),
prof, i Berlin från 1920, har utg. ett flertal
arbeten, behandlande modern
sociallagstiftning, ss. ”Grundriss des sozialen Rechts” (1912),
”Das neue Arbeitsrecht” (1920) m.fl. T.E-r.
Kaskelo’t (fra. cachalot) el. p o 11 v a I,
Phy-se’ter ca’todon, tillhör fam. spermacetivalar (se
Kaskelot, Physeter catodon.
d.o.) bland tandvalarna. Den karakteriseras av
ett stort fyrkantigt huvud och liten underkäk
med kraftiga koniska tänder. Huvudet utgör
% av djurets längd och är på översidan starkt
ansvällt och av samma höjd och bredd som
bålen. Den av bindväv bildade ansvällningen
är fylld av en ljus, oljig massa, kallad valrav
el. spermaceti (se d.o.). Kraniet är starkt
asymmetriskt, endast det v. näsbenet är utbildat.
K. är svart el. mörkbrun. Hannen når en
kroppslängd av 20—23 m.; honan är betydligt
mindre. K. förekommer huvudsaki. i de
varma haven men följer ofta de varma
strömmarna även upp till kallare hav. Den lever av
bläckfiskar. Tarmen innehåller ett välluktande
konkrement, ambra (se d.o.). Y.Ln.
Kaske’tt (fra. casquette, dimin. till casque, se
Kask), mössa av skinn el. tyg med skärm
fram och ibland även bak och stundom med
uppvikta klaffar vid sidorna, vanlig särsk. som
resplagg på 1700- och 1800-talen. 1.
Ka’skinen, se K a s k ö.
Kaskoförsäkring, inom sjöförsäkring
försäkringen av fartyget (jfr Casco) till skillnad från
försäkringen av lasten, inom
automobilförsäk-ring försäkringen av fordonet till skillnad från
försäkringen av passagerare el. 3:e man
(trafikförsäkringen). Th.Dn.
Kaskö, fi. Kaskinen, stad i Vasa län, Finland,
på en ö vid Bottniska vikens kust; 8 kvkm.;
1,845 inv. (1931), övervägande svensktalande
(356 finsktalande inv. 1930). Staden har en god
hamn med ett djup av 6 m. Exportort för
trävaror. Värdet av exporten 20 mill. fmk. (1931).
K. grundlädes 1785, erhöll stapelrätt 1792. Mdn.
Kasmoga’m kallas en blomma, som öppnar
sig så, att befruktning genom pollen från
an
— 105 —
— 106 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
