Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaströrelse - Kastsimning el. kastsim - Kastsjuka, kastning - Kastträ el. spjutslungare - Kasttyg - Kasttåg, kastlina - Kastvind - Kastvåle - Kastväsen - Kastyxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KASTYXA
kroppen ånyo passerar horisontalplanet genom
utgångsläget, bestämmes av uttrycket
pn2 • sin 2<p .
k=––- –––— Det ovan sagda gäller för k. i
9
lufttomt rum. Vid kast i fria luften måste
hänsyn tagas till luftmotståndet, som framförallt
vid stora kastvidder har en betydande
inverkan. Beräkningen av k. med hänsyn tagen till
luftmotståndet är komplicerad och i de flesta
fall ej exakt genomförbar (jfr härom B a 11 i
s-t i k). N.R-e.
Kastsimning el. k a s t s i m, de former av
simning (se d.o.), där armarna växelvis lyftas
över vattnet och föras framåt (trudgeon och
crawl). O.K-gh.
Kastsjuka, kastning, veter., kallas
fost-rets utstötande på ett så tidigt stadium av
dräktigheten, att det är oförmöget att föra ett
självständigt liv. Man skiljer mellan icke
smitto-sam (sporadisk) och smittosam (epizootisk) k.
Den förra betingas av faktorer, som direkt el.
indirekt utlösa livmodersammandragningar, ss.
häftiga rörelser, olämpligt foder, yttre våld
m.m., den senare av den s.k. Bangska
abortbacillen hos ko samt av streptokokker och
pa-ratyfus hos sto. Smittämnet upptages av
djurkroppen på olika vägar och vegeterar i
fosterhinnor och fostervätskor. Förekomsten av den
smittosamma formen fastställes genom
blodundersökning. Behandlingen inriktas numera på
att bibringa immunitet genom ympmaterial,
innehållande levande smittämne, berett ur en
mindre virulent bacillstam. V.M-r.
Hos människan kan k:s
infektions-ämne framkalla en septisk allmäninfektion,
varvid smittoämnet under långa tider, ibland
månadsvis, kan påvisas i blodet. Infektionens
ingångsport är genom färska hudsår el. genom
digestionskanalen; i senare fallet är det
hu-vudsakl. infekterad mjölk, som framkallar
sjukdomen. Mottagligheten är mycket liten, vilket
framgår därav, att medan en stor del av den
mjölk, som föres i handeln, är infekterad,
likväl sjukdomsfallen äro relativt fåtaliga. Smitta
från en sjuk person till en frisk har icke med
säkerhet iakttagits. Efter en inkubationstid på
o. 3 veckor el. kortare tid börjar sjukdomen i
regel smygande med feber, huvudvärk, allmän
trötthet. Temp.-kurvan har ofta ett typiskt
vågformigt förlopp (undulant feber, se d.o.).
Trots sjukdomens mången gång långvariga
förlopp blir allmäntillståndet i regel föga
angripet. Man räknar med en dödlighet på 1—2 %.
Diagnosen säkras genom blododling el.
påvisandet av agglutinerande och
komplementbindande antikroppar i den sjukes blodserum.
Behandlingen är i huvudsak symtomatisk.
Se
— 125 —
rum- och vaccinbehandling ha icke givit
uppmuntrande resultat. Ospecifik
äggvitebehand-ling kan försökas. A.Fl
Kastträ el. s p j u t s 1 u n g a r e, ett
flerstädes hos naturfolken använt redskap, en kort
stav, avsedd att ernå större effektivitet vid
kast av spjut el. pilar. K. tjänar som en
förlängning av armen. Bakre ändan är anpassad
till spjutets bas genom en hake, som griper in
i denna (”maskulin” typ), el. genom ett hål,
som svarar mot en tapp i spjutbasen
(”feminin” typ), varjämte finnas mellanformer
(”bas-tard”-typer). K. är ett tvivelsutan urgammalt
kulturelement, äldre än bågen. Det är känt
från Europas paleolitiska tid och från de
gam-mal-amerikanska kulturländerna samt från
flera naturfolk: australier, mikronesier och
po-lynesier, eskimåer och Amazon-indianer. Folk,
som ha tunga järnspetsade spjut, använda ej
k. — Jfr Båge och Eskimåer. G.B-r.
Kasttyg kallas den apparat, man betjänar sig
av för att lägga omkull och fängsla djur, å vilka
mera ingripande operationer skola företagas.
V.M-r.
Kasttåg, kastlina, smäcker lina med
sandpåse el. klädd järntyngd i ena ändan.
Användes för överbringande av tross el. dyl. från
fartyg till kaj el. annat fartyg. Ss.
livräddnings-redskap brukar k. ingå i livräddningsattiraljen
å kajer o.d. och i den personliga utrustningen
vid isfärder. H.S-k.
Kastvind, se K a s t b y.
Kastvåle, kon- el. spolformad flytkropp med
ett ankare i form av på densamma upplagd
järnring och en smäcker ankarlina upplindad
kring kroppen. Går föremål till botten från
fartyg under gång, slänges k. över bord för att
markera platsen, därest bärgning av föremålet
kan ifrågakomma. H.S-k.
Kastväsen, se K a s t.
Kastyxa, yxa med kort skaft, avsedd att
kastas mot fienden; var under namn av
franci s k a frankernas nationalvapen under
me-rovingertiden och förekom i England under
hela medeltiden. Gravfynd uppvisa även
liknande k. bland övriga europeiska folkslag, och
hos de slaviska folken var den i bruk ända in
på 1600-talet. En dylik är även den i Böhmen
och Ungern än i dag av herdar nyttjade
”seki-na”. En annan typ av k. uppträdde i Tyskland
under 1300-talet och tillhörde på 1400-talet
krigarens allmänna beväpning. Detta vapen var
helt av stål och försett med i olika riktningar
utgående skarpslipade spetsar; det liknade de
än i dag använda afrikanska kastknivarna. Med
skjutvapnens införande försvunno k. som
krigs-vapen men förekommo på 1500-talet som
tor-nervapen i strid till fots. G.W.F.
— 126 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
