Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina av Alexandria (martyr) - Katarina av Siena (mystiker) - Katarina av Genua (mystiker) - Katarina Howard - Katarinaklostret - Katarina Parr - Katarina Ulfsdotter (Birgittas dotter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATARINA
stor lärdom framställde kristendomens
sanningar och därmed omvände många hedniska
filosofer. K:s reliker anses vara bevarade i
K.-klostret på Sinai. K. dyrkas bl.a. ss.
lärar-ståndets, särsk. kvinnliga studerandes,
skyddshelgon (under medeltiden korad till
skyddspatron för filosofiska fakulteten i Paris);
fram-ställes med svärd och hjul (marterad på ett
hjul med skarpa knivar); festdag: 25/n. S.N.
Katarina av S i e n a (eg. Caterina
Beninca-sa), Italiens främsta kvinnliga mystiker (1347
Andrea Vanni: Katarina av Siena. Fresk i S.
Domenico, Siena.
—80), inträdde o. 1363 ss. tertiarie i
domini-kanorden i födelsestaden Siena och utövade
här en omfattande kärleksverksamhet. I en
vision, trol. 1366, då Kristus trolovar sig med
henne (”den mystiska trolovningen”), fick hon
uppmaning att följa alla försynens kallelser,
och därmed dragés hon in i det kyrkopolitiska
livet, där hon kom att verka på ett sätt, som
mycket påminner om Birgitta från Sverige: K.
uppmanade till korståg, bestraffade
prästerskapet och icke minst påvarna för deras
världsliga tendenser, verkade för kyrkoreformer och
särsk. för påvarnas återvändande från Avignon
(jfr Babyloniska
fångenskapen). K. var redan som barn starkt visionär
och hängav sig åt en sträng askes. 1375
er
for hon den s.k. ”inre” stigmatiseringen (se
d.o.) utan yttre märken. Hennes mystiska
upplevelser, vilkas om Franciscus påminnande
ledmotiv är Guds kärlek till människan och
hennes uppgående i Gud, ha dock genomgående
en etisk syftning: ”i kärleken till nästan finna
de mig (Gud), men i sin egen förnöjelse ....
förlora de mig alldeles.” K:s skrifter utgöras
av en stor brevsaml., en uppbyggelseskrift i
form av ett samtal mellan Gud och själen
(”Dialogo”, bl.a. i engelsk övers. 1896) och
några böner. Hon kanoniserades 1461,
festdag 3%; i konsten är hon ofta framställd med
Kristi trolovningsring (så av Fra
Bartolom-meo). — Litt.: K. B. Westman,
”Birgittastu-dier” (1911); I. Collijn, ”Birgittinska gestalter”
(1929); monogr. av R. Fawtier (1901, radikal
källkritik med förnekande av K:s politiska
roll), E. G. Gardner (1907), J. Jörgensen (1911).
S.N.
Katarina av Genua, italiensk mystiker
(1447—1510), av släkten Fieschi, gift A d o
r-n o. K. ägnade sig åt sträng askes och
kärleksverksamhet samt företrädde en intensiv, rikt
visionär och stundom i det patologiska
övergående mystik. Hon kanoniserades 1737, festdag
22/s. I modern forskning ang. mystiken har
K. ägnats stor uppmärksamhet, framförallt i
F. v. Hügels arbete ”The mystical element of
religion as studied in S :t Catherine of Genoa”
(1908). S.N.
Katarina Howard [hau’ad], se K a t a r i n a.
Katari’naklostret, se S i n a i.
Katarina Parr [pä], se K a t a r i n a.
Katarina Ulfsdotter, Birgittas och Ulf
Gud-marssons andra dotter (1331 el. 32—81), blev
redan i början av 1340-talet g.m. riddaren
Egard Lydersson von Kyren (om deras
äktenskap berättar legenden, att de ”älskade
varandra i ren gudelig kärlek som syskon och ej
som makar”) och följde med makens
medgivande snart efter Birgitta till Rom, dit bon
anlände 1350. Längtan efter modern, som
förmått henne till denna resa, byttes snart i
hemlängtan. Men åberopande sig på gudomliga
uppenbarelser, som talade om ett åt K. av
försynen särsk. utvalt värv, vidhöll Birgitta, att
hon skulle stanna kvar i Rom (se Birgittas
uppenbarelser 6:118, bl.a. i Steffens urval,
1909). Efter uppslitande konflikter mellan mor
och dotter fogade sig den senare; 1351 el. 52
kom också bud om makens död. K. blev nu
Birgittas ständiga följeslagare och ägnade sig
helt åt henne och hennes verk. Efter Birgittas
död 1373 förde K. och brodern Birger hennes
kvarlevor till Sverige 1374. Nunneklostret i
Vadstena fick nu i K. sin första
föreståndarinna, — formligen vald till abbedissa el. ens in-
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
— 151 —
— 152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
