Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaviar - Kavitet - Kavitetsdjur - Kavlesläktet - Kavli, Arne - Kavlås - Kavring - Kayan - Kayenbergh, M. É. A. - Kaye-Smith, Sheila - Kayote, chayote - Kayser, 1. Emanuel - Kayser, 2. Heinrich - Kayseri - Kazaker el. kirgis-kazaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAVITET
saltad äkta k.: malossol, svagt saltad,
grovkornig, och pressad k., som packas i
linnepåsar och pressas samman. En störart, som
förekommer vid Tysklands nordkust, lämnar
E1 b e-k., som dock i arom ej kan mäta sig
med den äkta ryska. I Skandinavien beredes
k. även av rom från andra fiskarter, särsk. torsk,
gädda, löja. Denna är oftast starkt kryddad
och påminner ej i smaken om äkta k., som
räknas till bordets finaste delikatesser. Wk.
Kavite’t (till lat. cava’re, urholka),
urholkning, hålighet.
Kavitelsdjur, prov. Cælentera’ta, äro de lägst
stående av de flercelliga djuren med gastrulans
primäraxel bibehållen. Kroppen består i
enklaste fall av 2 lager, ekto- och entoderm. Oftast
utvecklas dock mellan dessa ett mesenkymartat
skikt, mesoglæan, som än är strukturlöst, än
innehåller celler invandrade från det ena el.
bägge lagren. En kroppshäla mellan ekto- och
entodermet saknas. Till k. höra svampdjur,
nässeldjur och kammaneter samt de
endopara-sitiska Planuloi’dea (se d.o.). O.C-n.
Kavlesläktet, bot., seKavelsläktet.
Kavli, Arne Texnes, norsk målare (f. 1878),
började med en koloristiskt dämpad, starkt
linear stil, men småningom har formen
konturlöst utvecklats ur den nu allt ljusare färgskalan.
Ett visst inflytande från Munch märkes i hans
arbetens alltmer dekorativa hållning. M.Bjn.
Kavlas, gods, se K a f 1 å s.
Kavring (från da., jfr äldre da. kagring,
sannolikt eg.: klump, knöl), syrat bröd av osiktat
rågmjöl, salt, vatten och (till skillnad från
vanligt grovbröd) sirap och olika kryddor. — I
Norge menas med k. skorpor. Wk.
Kayan, indonesiskt folk på Borneo,
tillhörande dajakerna (se d.o.) i vidsträckt
bemärkelse. K. ha sannolikt »invandrat till Borneo i
jämförelsevis sen tid och senare än kenyah (se
d.o.), med vilka de ofta sammanfattas till en
grupp. Urspr. bosatta vid övre loppet av
floden av samma namn, ha de spritt sig över
centrala Borneo, n. och s. delarna av
holländska Borneo samt till Sarawak. K. äro
skickliga smeder, bygga goda farkoster och bo i
långhus. Sträng klasskillnad råder.
Hövding-dömet är ärftligt. Kraniekult, maskdanser och
fågelomina förekomma hos dem som hos
grannfolken. G.B-r.
Kayenbergh [kaFanbärk], M. É. A., belgisk
förf. (1860—1929), se A. G i r a u d.
Kaye-Smith [kel-smijj], S h e i 1 a, engelsk
författarinna (f. 1888), intar genom sina
skildringar av Sussex och dess allmoge den
främsta platsen inom den moderna engelska
hembygdskonsten. Bland hennes arbeten
märkas debutboken ”The tramping methodist”
(1908), ”Sussex gorse” (1916), med vilken hon
slog igenom, ”Tamarisk town” (1919), ”Joanna
Godden” (1921; sv. övers. 1929), ”Iron and
smoke” (1928), ”Susan Spray” (1931), ”The
children’s summer” (1932). A.Km.
Kayote [kajå’t], c h a y o t e, växtart, se
C h o u-c h o u.
Kayser [käFzar]. 1) Emanuel K., tysk
geolog av tysk-baltisk släkt (1845—1927), var
1871—1915
medarbetare vid Preussens
geologiska
undersökning och 1885—1917
prof, i geologi vid
univ. i Marburg. Hans
vetenskapliga arbeten
behandla huvudsaki.
paleozoiska
bildningar, företrädesvis
devonsystemet, och
deras fossil såväl i
n.v. Tyskland som i
olika delar av jorden.
K. har förf, mycket använda läroböcker i
historisk och allmän geologi. K.A.G.
2) Heinrich Gustav Johannes K., den
föregåendes bror, fysiker (f. 1853), prof, vid
tekniska högsk. i Hannover 1885—94, vid univ.
i Bonn 1894—1920. K:s viktigaste arbeten falla
inom spektroskopien, där K. jämte K. Runge
och J. R. Rydberg utfört det grundläggande
pioniärarbetet. K. företog vittomfattande
experimentella undersökningar över grundämnenas
spektra, förfinade mättekniken och påbörjade
en analys av dem. Bland hans skrifter
märkas ”Lehrbuch der Spektroskopie” (1883),
”Ta-belle der Schwingungszahlen” (1924) samt den
för spektroskopien ovärderliga ”Handbuch der
Spektroskopie” (7 bd, 1900—24; bd 8:1, 1932,
jämte H Konen). N.R-e.
Kayseri, stad i Turkiet, se K a i s a r i j e.
Kaza’ker el. k i r g i s-k a z a k e r (jfr K i
r-g i s e r), turkiskt folk i Centralasien, bosatt
framförallt inom Kazakstan kring Orenburg
och söderut. Deras antal uppskattades 1911 till
4 mill. K. höra till de iraniserade turkarna och
ansågos förr jämte de s.k. kara-kirgiserna bilda
den kirgisiska gruppen av turkfolk. Sedan
1200-talet äro k. uppdelade i horder (orda) med
3 stora huvudgrupper: 1) ulu-djüz (”stora
horden”), bosatt kring floderna Tschu och Talas,
2) orta-djüz (”mellersta horden”), bosatt
mellan floderna Tobol, Irtysj och Syr darja, och
3) kischi-djüz (”lilla” el. ”inre horden”), bosatt
mellan Aralsjön och Nedre Volga. Varje hord
är ytterligare uppdelad i stammar (klaner). På
senare tid har under ryskt inflytande den
gamla stamuppdelningen mist stor del av sin
be
— 199 —
— 200 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
