Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren, 2. Jonas Henrik - Kellgrne, Herman - Kellner, David - Kellner, Oskar - Kellogg, Frank - Kelloggpakten el. Parispakten - Kells-Nöbbelöv - Kellstorp - Keloid - Kelotomi - Kelp - Kelsen, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KELLGREN
dade han 1877 i Norderney, 1883 i
Baden-Baden, 1884 i Paris samt 1886 i Sanna (vid
Jönköping). 1904 lämnade han London och
bosatte sig i Sverige. — K. använde i sin
behandlingsmetod mer än förut varit fallet
vibrationer, nervtryck och nervfriktioner, ofta
synnerligen energiskt genomförda. Även ansåg han,
att infektionssjukdomar i akut stadium rönte
fördelaktig inverkan av en kraftig
allmänbehandling. För utvecklingen av den sv.
sjukgymnastiken har K. betytt mindre än för
utbredningen av densamma. Hans bror Arvid
Ludvig K. (f. 1856) och hans måg E. F. Cyriax
ha beskrivit hans metoder i ”The technic of
manual treatment” (1890), resp, i ”The
element of K:s treatment” (1902). O.K-gh.
Kellgren, Abraham Herman August,
finländsk orientalist (1822—56)), efter studier vid
in- och utländska univ. docent i sanskrit och
jämförande språkforskning vid Helsingfors
univ. 1849, prof, i österländska språk 1854. K.
hyste starkt intresse för den nyare
finsk-språki-ga litteraturen och var Finska
litteratursällskapets sekreterare 1845—46. G.Jg.
Kellner [kä’Inar], David, tysk-svensk
tonsättare och musikteoretiker (1670—1748), från
1711 verksam i Stockholm som klockspelare
och organist. Bland K:s arbeten märkes en i
ett flertal uppl. utg. generalbaslära (ty. 1732
och sv. 1739, ”Trogen underrättelse uti
generalbasen”) samt danser för luta (1747). G.M.
Kellner [käTnar], Oskar, tysk
agrikultur-kemist och fysiolog (1851—1911), D:r phil. i
Leipzig 1874, prof, vid univ. i Tokyo 1880—
92, prof, vid och chef för försöksstationen i
Möckern 1893—1911. K. var en av
grundläg-garna av den moderna utfodringsläran och en
framstående läroboksförf. Hans stora
handbok ”Die Ernährung der landwirtschaftlichen
Nutztiere” (1905; talrika senare uppl.) blev
epokgörande och användes som lärobok även i
Sverige. Jfr Foderenhet. H.Fqt.
Kellogg [käTag], Frank Billings,
nordamerikansk politiker (f.
1856), efter 1877
advokat i Minnesota,
republikansk unionsse-nator 1917—23,
sändebud i London 1924
—25, utrikesminister
under Coolidge 1925
—29, ss. sådan
upphovsman till
Kellogg-pakten (se d.o.).
1930 erhöll K. för
1929 Nobels
fredspris. B.
Kelloggpakten [kä’lag-] el. P a r i s p a k t e n,
vanlig benämning på ett i Paris 27/s 1928
ingånget ”Internationellt fördrag rörande
fördömande av krig”. Den urspr. tanken var
att åstadkomma en överenskommelse mellan
U.S.A. och Frankrike om förbud att tillgripa
krig vid konflikter mellan dessa båda stater,
men planen utvidgades sedermera huvudsaki.
tack vare U.S.A:s dåv. utrikesminister F. B.
Kellogg (se denne), som i dec. 1927 framlade
ett förslag till en mer allmän traktat med
möjlighet för anslutning även från andra
stater. Traktaten, som undertecknades i Paris
av representanter för Belgien, Frankrike,
Italien, Japan, Polen, Storbritannien med
domi-nions, Tjeckoslovakien, Tyskland och U.S.A.-,
trädde i kraft, när samtliga signatärmakter
deponerat sina ratifikationer i Washington, vilket
skedde först i juli 1929. I densamma förklara
de anslutna makterna, att de ”fördöma
anlitandet av krig för avgörande av internationella
tvister” och att konflikter dem emellan må
lösas endast genom fredliga medel. Ett stort
antal stater ha sedermera anmält sin
anslutning, ehuru stundom med vissa förbehåll, ss.
för militära sanktionsförpliktelser, vilka
åligga staterna i deras egenskap av medl. i Nat.
förb. Ä andra sidan ha åtgärder vidtagits för
åvägabringande av vissa ändringar i Nat. förb:s
akt, avseende att bringa den i
överensstämmelse med K. S.G-m.
Kells-Nöbbelöv, socken i Malmöhus län, se
K ä 1 1 s-N ö b b e 1 ö v.
Kellstorp, socken i Malmöhus län, se K ä 11
s-t o r p.
Keloi’d är en art fibrom (se d.o.), som
hu-vudsakl. utbildas i anslutning till hudärr och
kan nå betydande storlek och utbredning. K.
uppträda oftare hos färgade raser. Vissa
negerstammar söka genom retmedel i med avsikt
lagda hudsnitt framkalla k.-bildning och på så
sätt erhålla en slags ”tatuering”. T.H-n.
Kelotomi’, bråckoperation (se Bråck).
Kelp, aska efter förbränning av havsväxter.
K. var förr ett viktigt utgångsmaterial för
sodaframställning men har numera huvudsaki.
betydelse på gr. av sin rika jodhalt. Wk.
Kelsen [kä’lzan], Hans, österrikisk
rätts-lärd (f. 1881), prof, i statsrätt och rättsfilosofi
i Wien 1911—30, i folkrätt och internationell
rätt i Köln sedan 1930. K. utarbetade förslaget
till den österrikiska författningen av 1920 och
är utgivare av ”Zeitschrift für öffentliches
Recht”. K:s främsta skrifter äro
”Hauptprob-leme der Staatsrechtslehre” (1911; 2 Aufl. 1923),
”Das Problem der Souveränität und die
Theo-rie des Völkerrechts” (1920; 2 Aufl. 1928), ”Der
soziologische und der juristische Staatsbegriff”
— 227 —
— 228 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
