Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Key, 3. Ellen - Key, 4. Helmer - Key, 5. Einar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEY
Det är en religiöst färgad evolutionism, som
tar klart avstånd från kristendomens
trans-cendentalism och dess lära om människans
naturliga fördärv. K. tror på livet ss.
självändamål och på dess inneboende förmåga av
utveckling mot fullkomning.
Utvecklingstanken är grundidén i hela hennes förf.-skap.
Hennes ofta vantolkade uppfattning av
kärleken och äktenskapet är präglad av den
högsta erotiska idealism. Evolutionismen röjer
sig i hennes starka betonande av de
rashygieniska synpunkterna. — Utom genom sin
fö-reläsningsverksamhet, som hon fortsatte, tills
hon 1903 lämnade Stockholm, verkade K. för
folkbildningen bl. a. genom skrifter som
”Bildning” (1897), ”Skönhet för alla” (1899)
och ”Folkbildningsarbetet, särsk. med hänsyn
till skönhetssinnets odling” (1906). Hon var
övertygad om att det sköna har en etisk
verkan. Hennes sympati för arbetarnas
strävanden förde henne över till socialismen, ehuru
hon icke lät inskriva sig i det
socialdemokratiska partiet, lika litet som hon, fastän varm
nykterhetsvän, gick in i någon
nykterhetsförening. Under unionsdiskussionen på
1890-talet höll K. sitt första fredsföredrag. Hon
talade för en fredlig upplösning av unionen
(”Svensk el. storsvensk patriotism”, 1899).
Kvinnornas moderlighetskänsla borde driva
dem att gå i spetsen för fredstankens
utbredning. Hon ansåg dock ett försvar t.v.
nödvändigt (”Fredsrörelsen och kulturen”, 1908).
Under världskriget manade hon såväl de
neutrala som de krigförande till besinning i en
rad skrifter: ”Kriget, freden och framtiden”
(1914), ”Själarnas neutralitet” (1916), ”En
djupare syn på kriget” (s.å.), ”Allsegraren”,
1 (1918). I ”Allsegraren”, 2 (1924), som hon
betraktade som sitt andliga testamente,
uttalade hon sin sympati för fristående nationell
avrustning och för värnpliktsvägran.
Världskriget fördystrade K:s sista år men krossade
icke hennes optimism. Hon sökte en tröst i
tanken, att världskriget var våndan vid
födelsen av en ny tid.
K. var i 30 år en av våra främsta
opinions-bildare och en ”kulturodlare” av rang, som
till allt vidare kretsar ville sprida sitt
etiskt-estetiska bildningsideal. Hennes inflytande
var stort även i utlandet, särsk. i Tyskland.
Hon vände sig i första hand till ungdomen,
såväl den intellektuella som den
kroppsarbetande. Hennes stil är rik på geniala bilder
och utmärker sig för lyrisk lyftning men blir
stundom känslosam och alltför ordrik.
Hennes personlighet rymmer åtskilliga motsatser.
Hon var en inåtvänd drömmare men blev,
driven av sitt rättfärdighetspatos, en modig och
stridbar sanningssägare och reformator. Hon
var blyg för offentligheten men blev en
vältalare av stora mått. Hon hade känsla för
tradition och minnen men blev en oförskräckt
vägrödjare för nya tankar. Hon förkunnade
självhävdelse men uppoffrade sig för andra.
— Från 1910 bodde hon på Strand vid
Alvastra, som blev en vallfartsort för beundrare
och hjälpsökande och vilket av K.
testamenterades till ett vilohem för arbeterskor. — Litt.:
Louise Nyström-Hamilton, ”E. K. En livsbild”
(1904, 2 uppl. 1917); J. Landquist, ”E. K.” (1909);
”En bok om E. K.”, av flera in- och utländska
förf. (1919); H. Larsson, ”E. K:s livsåskådning”
(i ”Under världskrisen”, 1920); Ann Margret
Holmgren, ”E. K. Människovännen” (1924);
Mia Leche-Löfgren, ”E. K. Hennes liv och
verk” (1930); H. Schiller, ”Tre kvinnor” (i
”Diktare och idealister”, 1928) och ”Från
Sundsholm till Casa Collina” (1932). A.F-m.
4) Carl Axel Helmer K., son till K. 2),
publicist, skriftställare (f. 26/4 1864), fil. d:r i
Uppsala 1894
(”Ales-sandro Manzoni”),
docent i
litteraturhistoria 1894—95,
huvudred. och ansvarig
utg. av ”Sv.
dagbladet” 1897—1907 och
sedan 1909; ordf, i
Sv.
tidn.-utg.-för-eningen 1903—05,
fullmäktig i
Stockholms handelskammare 1902—16, ordf.
i Publicistklubben
1917—20; resor till U.S.A. 1920, Cuba och
Mellanamerika 1928. Förutom ett par skådespel och
övers, har K. bl.a. utg. ”Kina och dess
kommersiella framtid” (1900), ”A. O. Wallenberg”
(1916), ”Arigo Boito” (1918), ”Modern
operaregi” (1919), ”Verdis Macbeth” (s.å.), ”En
Amerikaresa” (1922), ”Ekonomisk
återuppbyggnad och koloniseringspolitik” (s.å.),
”Re-konstruktionspolitikens bankrutt och
kolonialpolitiken” (1923), ”Emigrationsproblemet och
de transoceana kontinenternas köpkraft”
(1925), ”Arigo Boitos opera Nero” (s.å.), ”Ny
kolonialpolitik” (1926), ”Kaffe, socker och
bananer” (1928; 4 uppl. 1930),
”Världskon-centrationen kring Stilla havet” (1932). Th.
5) Einar Samuel Henrik K., den
föregåendes bror, läkare (f. 14/i2 1872), med. d:r vid
Karolinska inst. 1907 (”Bidrag till den
kirurgiska behandlingen av ulcus ventriculi”), docent
i kirurgi 1909—23, överläkare vid Maria
sjukhus sedan 1914, prof, i kirurgi sedan 1923. K.
— 301 —
— 302 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
