Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kierkegaard, 3. Sören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIERKEGAARD
många år inskriven i den teol. fakulteten utan
att idka examensstudier. Spirituell, kvick, högt
bildad, en
skarpsinnig debattör, förstod
han redan i dessa
unga år att tilldraga
sig många samtidas
uppmärksamhet. Om
sitt kall var han länge
oviss. Han splittrade
sig mellan
mångahanda filosofiska och
litterära intressen,
men några
händelser inträffade, som
ryckte honom upp
ur hans förströddhct. Faderns bild, som
hade stått för honom i ett upphöjt
pietetens ljus, förmörkades plötsligt. Han talar om
”den stora jordbävningen”, som fick honom
att ana, att faderns höga ålder kunde vara en
förbannelse från Gud. En tilldragelse, till
vilken man ännu icke funnit någon säker
förklaring, enl. förmenande av sexuell art, synes
även ha tyngt hans samvete. 1838 dog fadern,
och det kom fart i K:s examensläsning; 1840
blir han cand. theol. och förlovar sig med en
16-årig flicka, Regine Olsen. Förlovningen
varade 1 år, men K. kom snart underfund med
att den berodde på ett missförstånd: hans
tungsinne och möjl. även därmed i samband
stående kroppsliga förhållanden stodo i vägen
för deras äktenskaps fullbordande. I okt. 1841
tvingade han henne genom ett antaget
hårdhjärtat uppförande att upplösa förbindelsen
och kastade sig lidelsefullt in i en omfattande
produktion. K:s tidigaste skrifter, en broschyr
emot H. C. Andersens vekliga genidyrkan (1838)
och en doktorsavh. ”Om Begrebet Ironi med
stadigt Hensyn til Socrates” (1841), hade blott
varit en upptakt. Nu utgav han under pseud.
Victor Eremita det omfångsrika verket
”Enten-Eller” (2 bd, 1843), ett första men
ofullkomligt utkast till en levnadsfilosofi. D. 1,
”A:s Papirer”, skildrar genom en rad
aforismer, avh. och novellistiska brottstycken en
estetisk livsuppfattning, som upplöser sig i
demonisk förtvivlan. D. 2, ”B:s Papirer”,
framställer gentemot denna en kristlig-etisk
livs-lära: det gäller att välja upprepningen,
äktenskapet, plikten, vardagslivet. Denna ståndpunkt
förmådde K. emellertid icke framställa med
samma vältalighet som den estetiska, och i
bokens slut hänvisas i själva verket till en
tredje möjlighet, en religiös livsuppfattning av
mindre idyllisk karaktär. Samtidigt med denna
estetisk-filosofiska bok, vars innehåll växlar
från den pikanta underhållningsskriften (”For-
förerens Dagbog”) till den vetenskapliga
undersökningen (”Ligevægten mellem det
Æsthe-tiske og det Ethiske i Personlighedens
Udar-bejdelse”), utgav K. under eget namn de första
av en lång rad ”Opbyggelige Taler”. Han
fortsätter här J. P. Mynsters (se denne)
uppbyggliga prosaverk men överbjuder honom i
riktning mot skärpt religiositet och ett mera
individuellt gudsförhållande. Det estetiska
förf.-skapet fortsättes med ett par mindre livsbilder,
”Frygt og Bæven” (1843), som med Abrahams
offer som grundtema behandlar frågan, om
man kan tänka sig ett åsidosättande av de
moraliska kraven av hänsyn till ett högre
(religiöst) föremål, och ”Gjentagelsen” (s.å.), som
skildrar en poetiskt begåvad ynglings brytning
med sin älskade under trycket av den religiösa
kallelsen, samt slutl. den stora boken ”Stadier
paa Livets Vei” (1845), hans förnämsta verk
som diktare. Den utvecklar i den klaraste form
K:s lära om de tre livsstadierna: det estetiska
i den platonska dialogen ”In vino veritas”, det
etiska i den humoristiska episteln ”Adskilligt
om Ægteskabet”, det religiösa i den
dagboks-formade novellen ”Skyldig — ikke Skyldig”,
som på grundval av hans egen
förlovnings-historia skildrar den bittra motsatsen mellan
livslycka och paradoxal religiositet. — Något
senare hade K:s filosofiska förf.-skap börjat med
avh. ”Philosophiske Smuler” (1844), som
återupptager det sokratiska problemet: i vad mån
sanningen kan läras. Den kristne kan,
hävdar K. genom sin pseud. Johannes C 1
i-m a c u s, icke nöja sig med det platonska
svaret, att kunskap beror på minne, utan måste
Sören Kierkegaard. Teckning av V. Marstrand.
Docent J. Letmiann, Lund.
— 325 —
— 326 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
