Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina (Mittens rike) - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
derbörden mycket större i s. K., vartill dock
bidrager, att här även vinterregn uppträda. I n.
K. faller 92 °/o av den årliga nederbörden under
sommarhalvåret, i mellersta K. 70 °/o och i s. K.
80 °/o. I Yang-tsi-kiang-dalen uppstå
vinterregnen huvudsaki. genom barometerminima, som
röra sig från v. till ö. längs Tsin-ling-shans s.
sida. J.F.
Växtvärld. S. K:s naturliga vegetation är den
ständigt gröna skogen. I s.ö. K. är den dock
undanträngd av kulturlandskapet från
dalbottnarna och de lägre dalsidorna. På de högre
ryggarna är den ofta genom vedtäkt förvandlad
till snårskog av bambu- och lagerarter,
cypresser och enstaka palmer med inblandade
kame-lior och magnolior. I de v. delarna av Sichuan
och Yünnan finnas sammanhängande
bergsskogar av ständigt gröna ekar, palmer, lagerträd,
magnolior och Pinus-arter med lianer och
epi-fyter. I hela s. K. finnas dessutom inslag av
vinterkala träd, ss. ekar, ask, äkta kastanje och
Celtis austra’lis. Kulturlandskapet består på
dalbottnarna och de lägre dalsidorna av
risodlingarna med deras karakteristiska
bevatt-ningsterrasser, omväxlande med planteringar av
mullbärsträd och tebuskar. Den ständigt gröna
vegetationen går i n. till Tsin-ling-shan, som
alltså även i detta hänseende markerar en skarp
geografisk gräns. På dess n. sluttning blandas
söderns torniga ekar, bambu och 5—6 arter
magnolior med nordens vinterkala lövträd. På
den n. kinesiska slätten saknas skog, däremot
finnas talrika träddungar och planteringar av
mullbärs- och fruktträd, Ginkgo bi’loba,
Paw-lo’wnia imperia’lis, Aila’nthus glandulo’sa,
Broussonne’tia papyri’fera, Zi’zyphus Juju’ba,
hästkastanj och blåregn. Det n. kinesiska
berglandet har upp till 2,000 m.ö.h. skogar av björk,
lärk, hassel, rönn och ask. I berglandets v. del
övergår skogen i den centralasiatiska stäppen. J.F.
Djurvärlden består av orientalisk-indiska och
sibiriskt-europeiska element. Sydklna hör till
den indokinesiska underregionen, medan de
centrala delarna räknas till den
centralasiatiska och de ö. delarna till den östasiatiska
underregionen. Djurlivet är fattigt i de tätt
befolkade delarna, betydligt rikare i
gränstrakterna. Här finns tigern, i n. förekommer den
sibiriska, i s. den indiska formen. I
Mongoliet och Sin-kiang är irbisen det vanligaste
rovdjuret; även stäppräven förekommer allmänt.
På stäpperna finnas flera arter antiloper,
vidare vildåsnor, vilda el. förvildade kameler
samt i Dsungariet Prschewalskys häst. I
bergen i n.ö. finnas björn, panter, vildkatt, räv
och antiloper. I skogsområdena förekomma
hjortar och i Yang-tsi-kiangs flodområde det
hornlösa vattenrådjuret. I ö. K:s kulturbygder
— 361 —
finnas få vilda däggdjur. Hare och räv äro
dock vanliga. I de tunt befolkade
bergstrakterna i s.v. K. är djurlivet rikare. Här
förekomma en del indiska element, ss. apor,
vi-verider, panda, mårdhund, myrkott m.fl.
Fågelvärlden är rik. Många fasanarter, ss.
guld-och silverfasanen samt stamformerna för
jaktfasanen, ha sitt hemland här. Vidare
förekomma många sump- och simfåglar. Ormar äro rätt
sällsynta, geckoödlor däremot vanliga. I
Yang-tsi-kiang finns gamla världens enda alligator,
Alligator sine’nsis. Vidare förekommer en
jättesalamander i v. delarna av Centralkinas
bergstrakter. Av fiskar böra nämnas talrika medl.
av karpfamiljen. Y.Ln.
Befolkning. Redan tidigt var K. bekant för
sin folkrikedom; Marco Polo kallades i sitt
hemland Messer Milione, emedan han om K:s
folkmängd använde så många millionsiffror.
Senare uppges för tiden o. 1650 en folkmängd
av 59 mill. utom kvinnor, barn och statstjänare.
1875 beräknade Richthofen K:s folkmängd till
430 mill. 1910 lät kinesiska inrikesdep. utföra
en räkning av antalet familjer och erhöll
medelst medelvärdet 5,5 personer pr familj ett
inv.-antal av 304 mill. 1923 erhölls genom en
av kinesiska postdep.. verkställd beräkning 433
mill., för de 18 prov. 408,5 mill., och 1926 för
de senare 453 mill., medan tulldep. 1929
beräknade 420 mill. för dessa. Officiella
folkräkningar, utförda med samma noggrannhet som
de europeiska, ha ännu aldrig verkställts i K.,
och de anförda talen äro därför mycket
ungefärliga. Ä andra sidan är det visst, att K:s
inv.-antal växlat mycket under senaste årh., icke
minst på gr. av de stora inbördeskrigen i
mitten av 1800-talet och under senaste decenniet.
— Det nuv. kinesiska folket synes urspr. ha
bebott mellersta Huang-hos och nedre Wei-hos
lösslandskap. Härifrån har det tagit den n.
kinesiska slätten i besittning liksom
Shansi-bäc-kenet i n. De bredde även ut sig mot s. och
ha småningom, snarare genom långsamt
framträngande och kolonisation än genom krigisk
erövring, också bemäktigat sig s. K., i det att
de invandrat längs dalgångarna, koloniserat
dalslätterna och absorberat dessas äldre
befolkning, medan inv. i de omgivande bergen
lämnats i fred. Detta förklarar tillvaron av
det stora antalet äldre folkspillror, som ännu
leva i s. K:s berg. Sådana äro Miaotse, som
en gång bebodde Yang-tsi-kiangs dal men nu
leva undanträngda till det ödsliga karst- och
kalkstensområdet i prov Kueichou. Dit höra
Man-folken, av vilka Lolo bo i Yünnan på n.
sidan av övre Yang-tsi-kiang, och de med
siameserna besläktade Tai-stammarna i prov.
Kuangsi och Kuangtung. Uppblandningen med
— 362 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
