Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina (Mittens rike) - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
flikter, framkallade utbrott av missnöje, som
länge hopats genom hovets oduglighet och
korruption. Så utbröt det s.k. t a i-p i n g-u p
p-röret under ledning av Hung Siu-tsüan, en
bondson från Kantontrakten, vilken insupit
några förvirrade kristliga idéer och trodde sig
som ”Kristi yngre broder” kallad att störta
manchuerna och grunda ett gudsrike på
jorden. Detta uppror, som rasade från 1851—64
och ödeläde den rika Yang-tsi-kiang-dalen och
särsk. Nanking med omnejd, förstörde omätliga
värden och dussintals mill. människoliv. På ett
hår när hade det störtat dynastien; denna
räddades genom modiga och målmedvetna
kampanjer av guvernören Tseng Kuo-fan och
hans unge medhjälpare Li Hung-chang, vilka
fr.o.m. 1855 avvärjde den värsta faran.
Västerlandet fann denna svaghetsperiod gynnsam
för en ny framstöt för vinnande av större
fördelar, och så började England och Frankrike
1856 ett nytt krig, som, efter intagande av
Takuforten utanför Tientsin, ledde till
fördraget i Tientsin 1858, varigenom en rad nya
”för-dragshamnar” öppnades, rätt beviljades för
utländska ministrar att residera i Peking, och
rätt till fri predikan av kristendomen erkändes,
samt exterritorialrätt medgavs utlänningar
bosatta i K. Fördraget ratificerades (med
ytterligare tillägg) först 1860 efter ännu ett
fälttåg, varvid engelska och franska trupper
trängde fram till Peking och skövlade och
brände de praktfulla sommarpalatsen, medan
kejsar Hien-feng flydde till Jehol, där han
snart därefter dog (1861). Under den späde
kejsar Tung-chi (1862—74) liksom de första
åren under hans efterträdare Kuang-sü (1875
—1908) låg regeringens ledning helt i
händerna på Hien-fengs änka av andra rang (moder
till Tung-chi) Tsi-hi, en begåvad och energisk
kvinna, som visade sig i stånd att ännu en
gång vinna en viss popularitet inom ledande
ämbetsmannakretsar åt det försumpade
man-chu-huset. Li Hung-chang blev hennes h. hand.
Denne nedslog först slutgiltigt med hjälp av
engelsmannen Charles Gordon
tai-ping-uppro-ret (1864) och sedan flera andra stora uppror
på skilda håll i landet (nien-fei i n.ö. K.,
muhammedanuppror i v.). Efter åtskilliga
konflikter med utlandet (bl.a. ett krig med Frankrike
1884—85, varigenom K:s överhöghet över
An-nam överflyttades på Frankrike) började Li
rustningar efter västerländskt mönster, byggde
arsenaler och anlade fästningar, Wei-hai-wei
i Shantung och Lü-shun-kou (Port Arthur) på
Liao-tung-halvön. Dessa visade sig snart
otillräckliga. Japan hade i sin strävan efter etl
expansionsområde på fastlandet alltifrån 1876,
med upprepade konflikter, tävlat med K:s
re
sident i Söul, Yüan Shi-kai, om inflytande över
K:s lydrike Korea, och det öppnade slutl. krig
med K. Efter ett stort nederlag vid
Pyöng-yang (sept. 1894) måste kineserna uppgiva
Korea, och marskalkarna Yamagata och Oyama
förde sedan ett framgångsrikt fälttåg i
Man-churiet och Liao-tung och erövrade Port Arthur
i nov. På våren 1895 besattes Wei-hai-wei,
och därvarande krigsfartyg togos. K. måste
begära fred, och denna slöts i Shimonoseki;
K. avträdde Pescadorerna och Formosa,
Syd-manchuriet med Liao-tung och erkände Koreas
självständighet. Detta fredsslut korsade
emellertid Rysslands planer på framträngande just
i Manchuriet och Korea, och Ryssland lyckades
med sig förena Tyskland och Frankrike i en
varning till Japan, som resulterade i att detta
återlämnade de manchuriska förvärven. Sedan
K. genom kriget blottat sin svaghet, blev det
utsatt för allehanda utpressningar från
europeiska makter: Tyskland fick ss. arrendeområde
på 25 år distriktet Kiautschou med den
ypperliga hamnen Tsing-tao i den rika prov.
Shantung; England på samma sätt hamnen
Wei-hai-wei i n. Shantung; Frankrike Kuang-chou-wan
i Syd-K., och Ryssland för 25 år ett
område på Liao-tung-halvön med Port Arthur och
hamnen Ta-lien-wan (Dalny, Dairen), med rätt
att bygga två stora stambanor, som skulle få
skyddas av ryska trupper: en v.-ö.-gående
genom centrala Manchuriet (genaste vägen från
Ryssland till Vladivostok), en n.-s.-gående från
Harbin mitt på den förra linjen ned till Port
Arthur. Makterna förbehöllo sig även
”intressesfärer”, områden, som K. fick förbinda sig
att ej avträda el. utarrendera. Dessa
övergrepp väckte för första gången nationella
känslor till liv i vidare kretsar i K. Följden blev
först en reformrörelse, ledd av kantonesen
Kang Yu-wei, som lyckades vinna den unge
kejsar Kuang-sü (1875—1908), till vilken Tsi-hi
1889 formellt överlåtit regeringsmakten; 1898
utslungades i snabb följd en rad radikala
re-formedikt, som syftade att omlägga hela K:s
administrativa och militära system.
Reformerna togos för brådstörtat och stötte för huvudet
mäktiga konservativa kretsar, som slöto upp
kring Tsi-hi. Hon avspärrade genom en
statskupp kejsaren och tog åter hela makten,
varefter hon upphävde alla nymodigheterna.
Nationalismen tog sig nu andra banor, och det
kom (1900) till en stor folkrörelse
boxar-upproret (se d.o.), varvid de utländska
legationerna i Peking bekämpades och med knapp
’nöd undgingo förintelse. De skadestånd (450
mill. taels), som K. tvangs åtaga sig att
successivt betala, ha alltsedan dess illa tyngt
landets finanser. Efter detta äventyr blev Tsi-hi,
— 381 —
— 382 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
