Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina (Mittens rike) - Historia - Författning - Rättskipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
om en raskt uppblomstrande press och
underblåst genom kraftig rysk propaganda. Dessa
nya vindar i K. blevo allt starkare till följd av
utländska våldsdåd i Shanghai och Kanton
1925, och när samtidigt Sun Yat-sen dog och
ledningen i Kanton kom i händerna på general
Ghiang Kai-chek, ledd av ryska rådgivare
(Borodin m.fl.), kom det nu starkt radikaliserade
kuo-min-tang att bli dominerande i K:s politik.
Chiang började juli 1926 en stor militär
kampanj, Yang-tsi-kiang-dalen med Han-kou och
Nanking erövrades snart jämte hela s.ö. K. fram
till Shanghai; av det senare skyddades den
utländska delen av engelska trupper. Brittiska
koncessionen i Han-kou måste därefter
utrymmas, och i Nanking kom det till övervåld mot
européer. Engelska erbjudanden om stora
till-mötesgåenden beträffande tullar och
exterri-torialitet förslogo ej att mildra den
nationalistiska hetsen mot utlandet. Chiang fortsatte nu
inbördeskriget genom en stor
erövringskam-panj mot prov. n. om Yang-tsi-kiang, som
försvarades av Manchuriets härskares, Chang
Tso-lins, undergeneraler; striderna drogo ut ända till
våren 1928, då Chang slutl. drevs tillbaka till
Manchuriet, där han dog till följd av ett
bombattentat. Hans son och efterträdare Chang
Hüe-liang anslöt Manchuriet till det nu enade
K., vars nya regering, vari Chang var den
ledande mannen, tog sitt säte i Nanking. Denna
regering blev, efter ryskt mönster, ett rent
utskott av det nu allhärskande
kuo-min-tang-partiet, som visserligen frigjort sig från det
ryska bolsjevikinflytandet men alltjämt var
starkt radikalt och utlandsfientligt. Japan
hade skaffat sig allt större ekonomiska
intressen i Manchuriet under Chang Tso-lins tid,
då denne i stort sett var välvilligt stämd mot
Japan. Chang Hüe-liang ställde sig genast på
kant mot japanerna och motarbetade dem
på allt sätt, varför den japanska regeringen
beslöt ställa Manchuriet helt under Japans
ledning. Den stora ekonomiska krisen i Europa
sept. 1931 gav ett tillfälle, då framstöten
ostraffat kunde ske, och så började den
japanska erövringen av Manchuriet (se
Manchuriet, historia). Den därav följande
bojkotten mot japanska varor i K. trodde sig
Japan kunna knäcka genom en erövring av
Shanghai (våren 1932), vilken emellertid lyckades
först efter betydande strider med stark
skadegörelse. Japan tvangs av den
internationella opinionen att uppge de erövrade
områdena i och vid Shanghai, och detta äventyr har
illa skadat Japans prestige och stärkt K:s
motståndskraft mot den japanska aggressiviteten.
— Litt.: B. Karlgren i ”Världshistoria”, utg. av
S. Thunberg och S. E. Bring, 15 (1928). B.K.
Uppslagsbok. XV. _____ 335 __
13
Artiklar, som icke återfinnas
Författning. K:s nu gällande provisoriska
författning trädde i kraft % 1931. Den
kompletterades av lagen om riksstyrelsen 28/i2 s.å.
Båda äro ett verk av nationalistpartiet
(kuo-min-tang), som fullst. behärskar K:s
offentliga liv och därutinnan kan jämföras med del
fascistiska partiet i Italien. Särsk. vissa
partiinstanser stå i ständig kontakt med statens
offentliga inst. och ha delvis samma
personbesättning som dessa. I författningens ingress
utsäges direkt, att den kinesiska nationen
ännu ej är politiskt fullmogen. I själva verket
står den under förmynderskap av
kuo-min-tang. Dettas rikskongress, som normalt
sammanträder en gång om året, skall enl.
författningen t.v. ersätta ett nationalparlament;
partiets centrala exekutivkommitté är emellertid
den viktigaste partiinstansen. Riksregeringen
i vidsträcktaste mening består av en för 2 år
utsedd president och 24—36 led., samtliga
utsedda av kuo-min-tangs centrala
exekutivkommitté. Presidenten jämte 12—16 av nämnda
led. utgöra ett ”riksråd”, varifrån direktiv
givas åt 5 råd, vilka i överensstämmelse med
en för K. egendomlig maktdelningsteori
företräda statsmaktens olika funktioner och
vilkas presidenter och vice presidenter jämte
representanter för provinsförvaltningarna ha
säte i ”riksrådet”. Det ojämförligt viktigaste
av de fem råden är exekutivrådet med ett
antal ministerier jämte för spec. ändamål
tillsatta kommissioner. Vidare märkes
lagstiftande rådet med 50—100 led., av vilka hälften
skall väljas av vissa befolkningsgrupper; led:s
funktionstid är 2 år. De övriga äro judiciella
rådet, även innefattande rikets högsta domstol
och högsta förvaltningsdomstol,
examinations-rådet för prövning av kvalifikationerna hos
dem, som önska inträda i statstjänst, samt
kontrollrådet med 30—50 led., av vilka hälften
skall väljas av vissa folkgrupper. I de två
sistn. råden möta vi i moderniserad form två
inst. från kejsartidens K. J.E.N.
Rättskipning. K:s gamla strafflag bestod av
ett oordnat myller av specialstadganden.
Karakteristiskt i övrigt var, att dråp, rån, stöld
bestraffades vida mildare än kränkning av
vördnaden för anfäderna. Ett gärna använt
medel för att få fram bekännelse var tortyr.
Som straffarter förekommo främst prygel,
förvisning, slavarbete och halshuggning, för
för-äldramord levande sönderstyckning. Efter
förarbeten under Tsing-dynastiens sista år
utfärdades 1912 en helt ny strafflag (översedd 1919)
av europeiskt snitt, vilken upptagit alla
moderniteter (villkorlig dom, villkorlig frigivning,
särsk. behandling av ungdoms- och andligen
undermåliga förbrytare). Civil- och handels-
— 386 —
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
