Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kisel - Kiselalger, diatoméer, diatomacéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KISELALGER
en viss teknisk användning för att härda
murytor av porös byggnadssten el. puts. K
i-selkarbiden, CSi, vanl. kallad
karbor-undum (se d.o.), erhålles genom upphettning
av kvarts med kolpulver i elektrisk ugn och
är ett utmärkt slipmedel, i hårdhet närmast
diamanten. Kiseldioxiden, oftast
kallad kiselsyra, uppträder under olika former,
av vilka kvarts är den vanligaste.
Kiseldioxiden smälter vid l,470°C. och bildar då ett
färglöst’ glas, som i knallgasbläster kan
formas liksom glas till kärl och verktyg för
vetenskapligt och tekniskt bruk, vilka ha stort
motstånd mot inverkan av kemikalier och
även äro föga känsliga för hastiga
temp.-växlingar. Kiseldioxiden är anhydrid till
ki-selsyran (se d.o.) och är olöslig i vatten och
syror med undantag av fluorvätesyra. Vid
högre temp. verkar kiseldioxiden som en
stark syra; vid lägre temp. kan den av
alkaliska vätskor angripas och upplösas. K.A.G.
Kiselalger, diatoméer, diatomacéer
(Bacillaria’ceæ, Diato’meæ, Pyritophy’ceæ),
alggrupp, innefattande encelliga, merendels i
stort individantal uppträdande former, som
ant. förekommea fritt el. bilda
sammanhängande kedjor, stundom genom slembildningar
äro förenade till större kolonier av växlande
form. Kromatoforerna, vilka utgöras av 1—2
större, plattade skivor el. flera, mindre korn,
innehålla förutom klorofyll ett gult el.
gulbrunt färgämne (diatomin). Som
assimila-tionsprodukt uppträder fet olja, ofta gulfärgad
och rik på vitaminer (Ni’tzschia). Det
organiska underlaget i cellväggen är pektin (ej
cellulosa), i vilket finnes rikligt inlagrad
kiselsyra, som vid glödgning lämnar ett skelett
med den levande cellväggens storlek, form
och struktur tydligt återgivna. Cellväggen
består av 2 olikstora skal, det ena skjutande
över det andra som locket på en ask. Man
särskiljer på skalet 2 delar, den eg. skalsidan
och den däremot vinkelräta gördelbandsidan
el. bältet. Ytan är, särsk. å skalsidan, mer el.
mindre rikt skulpterad med geometriskt
regelbundet ordnade fåror, lister, punkter m.m.
Till sin symmetri äro k. ant. centriska, med
strukturdetaljerna ordnade regelbundet kring
medelpunkten av den cirkelformiga,
polygona-la el. ovala skalsidan, el. pennata, med dessa
anordnade tvåsidigt symmetriskt kring en
förlängd huvudaxel. K:s förökning sker i allm.
genom delning, varvid vart och ett av
dotterindividen erhåller ett av moderindividets
bägge skal och ett andra, städse det inre,
nybildas. Då på gr. härav det ena dotterindi-
Fig. 1. Pinnularia, a från skalsidan, b från gördelsidan; 2 Tabellaria, a cellkedja, sedd från
gördelsidan, b cell från skalsidan; 3 Licmophora, cellkoloni, sammanhängande genom
slemstänglar; 4 Planktoniella Sol, planktonalg med vingformig svävapparat; 5 Bacteriastrum,
planktonalg med cellkedja och av långa borst bestående svävapparat; 6 Biddulphia, b med
sporbildning.
a
b
— 465 —
— 466 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
