Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klang - Klanganalys - Klangfigur - Klangfärg - Klanglösa språkljud - Klangår - Klapka, Georg - Klappdans - Klapper, klappersten - Klapphingst - Klappholts - Klappjakt - Klappmyts - Klaproth, Martin Heinrich - Klaproth, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLANG
Klang, mus., se T o n (jfr Klangfärg).
Klanganaly’s, fys., uppdelning av en
sammansatt ton (klang) i dess del- el. partialtoner.
Detta åstadkommes vanl. ant. med tillhjälp av
resonatorer el. genom uppteckning av den
ifrågavarande klangens svängningsform, varvid
man använder mekaniskt-optiska el.
elektriskt-optiska registreringsmetoder, varefter klangen
sönderlägges genom harmonisk analys (se d.o.
1). N.R-e.
Klangfigur, fys., se Chladnis
klangfigurer.
Klangfärg. 1) Fys. K. benämnes den
egenskapen hos en med ett musikinstrument el. med
människorösten tagen ton, varigenom
ifrågavarande instrument el. röst karakteriseras. De på
sådant sätt åstadkomna tonerna äro
sammansatta av en serie av rena toner av olika höjd
och styrka. Till den i allm. starkaste tonen,
den s.k. grundtonen, sälla sig de s.k. bitonerna
el. partialtonerna, även kallade harmoniska
övertoner. Den för varje instrument och röst
karakteristiska k. hos dess toner bestämmes
av antalet, relativa styrkan och läget av
partialtonerna. Beträffande analys av k. se
Klanganalys. N.R-e.
2) Mus. De olika
musikinstrumentens k. beror dels på den primärt svängande
kroppens material och form, dels på det sätt,
varpå den sättes i svängningar; dessutom
inverkar resonansen i hög grad på k. genom att
gynna vissa övertoner på andras bekostnad. —
I fråga om människorösten göra sig
samma förhållanden gällande: luftströmmens
påverkan av stämbandens olika svängningssätt
vid olika register (se d.o.) och
kompressions-grader (se Kompression) samt
resonans-rummens ytterst variabla form. V.F.
Klanglösa språkljud, se Tonlösa
språkljud.
Klangår, se Jubelår.
Klapka, Georg, ungersk militär (1820—92),
tjänade i österrikiska armén till 1848, då han
ss. överstelöjtnant tog avsked. Vid
revolutionens utbrott s.å. ställde han sig till den nya
regeringens förfogande, utmärkte sig i ett
flertal strider, framförallt vid Komorn 1849, och
var en tid krigsminister. Efter revolutionens
misslyckande flydde K. till London och
vistades sedan på olika platser på kontinenten.
1867 fick han amnesti och återvände till
Ungern. K:s memoarer föreligga på svenska
(1851). G.Jg.
Klappdans, svensk folkdans i % takt och i
två repriser om vardera 2 åttataktsperioder.
Den dansas parvis i ring med polkasteg och
olika figuration. I andra reprisen förekomma
några mimiska inslag samt handklappningar.
Vid omdansning dansar damen med
framför-stående kavaljer. V.F-i.
Klapper, klappersten, rullade,
någorlunda jämnt avrundade stenar av intill 20 cm.
tvärmått. K. betecknar i den gängse
indelningen av lösa jordarter dimensionerna 2—20
cm. (se Grus). K.A.G.
Klapphingst kallas en sådan hingst, hos
vilken endera el. båda testiklarna icke förskjutits
ned i pungsäcken utan kvarstannat ant. i
bukhålan (äkta k.) el. i ljumskkanalen (falsk k.).
Den i bukhålan befintliga testikeln anses sakna
produktionsdugliga spermatozoer. K. äro vanl.
svårhanterliga och obändiga till lynnet, varför
de som bruksdjur äro mindervärdiga. V.M-r.
Klappholts, boktr., ovan läderklädd,
rektangulär träbit, varmed uppstående typer och
linjer i en tryckform genom lätta slag med
träklubba nedpressas. J.K.
Klappjakt, jaktmetod, varvid det vilda
medelst manskap, drevfolk, drevet, framdrives
mot de på linje utposterade skyttarna,
hållet. Det område, som avdrives med en
uppställning av drevet, benämnes ett drev el. en
s å t. K. har fått sitt namn av att drevfolket
ofta är utrustat med särsk. klappträ. K.
förutsätter täml. rik villebrådstillgång. Den kan
användas vid jakt å de flesta springande och
flygande viltarter, vanligast för älg, hare och
fasaner. F.A.Bn.
Klappmyts, en sälart, se B 1 å s s ä 1.
Kla’proth [-rät], Martin Heinrich, tysk
kemist (1743—1817), urspr. apotekare, från
1810 prof, i kemi vid
det nyupprättade
univ. i Berlin. K. var
en framstående
analytiker och har med
stor skicklighet och
noggrannhet utfört en
serie mineralanalyser,
vilka ledde till
upptäckten av
grundämnena uran, zirkonium,
strontium, cerium och
titan. Hans först i
olika tidskr.
publice
rade arbeten äro samlade i ”Beiträge zur
Kennt-niss der Mineralkörper” (5 bd, 1795—-1810) och
”Chemische Abhandlungen gemischten Inhalts”
(1815). G.J.
Kla’proth [-rät], Julius Henrich von, tysk
orientalist (1783—1835), adjunkt i orientaliska
språk i Petersburg 1804. Genom resor till
Sibirien, Mongoliet och Kaukasus förskaffade sig
K. efter dåtida förhållanden enastående
kunskaper i asiatiska språk. Resultaten av den
kaukasiska resan finnas i hans ”Reise in den
— 499 —
— 500 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
